OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg om den tredje delen i serien om polisen Harbinder Kaur.

Förlaget Modernista ger ut Elly Griffiths Harbinder Kaur-serie. Det är lite kul, för min brittiska favoritförfattares böcker ges i vanliga fall ut på Bokförlaget Forum. Tyvärr är den i mitt tycke bästa serien som författaren har skrivit avslutad. Harbinder Kaur har jag inte gett nån ärlig chans, känns det som. Så nu får vi se om den tredje delen, Blödande hjärtan, kan få mig att jubla. Tack till Modernista för recensionsexemplaret av pocketboken!

Harbinder Kaur har lämnat Sussex och flyttat till London. Hon har blivit kriminalkommissarie och chef, till och med. Inte illa pinkat för en brun och lesbisk polis. En av hennes medarbetare är kriminalaren Cassie Fitzgerald. Cassie bär på en fruktansvärd hemlighet som hon gjort allt för att förtränga under alla år. Hemligheten handlar om en klasskamrats död under skoltiden. Cassie älskar sitt polisjobb. Hon är också gift sen 30 år tillbaka. Maken övertalar henne att gå en återträff med klasskamraterna från Manor Park. Men innan festen är slut hittas en av deltagarna, torypolitikern Garfield Rice, död på toaletten. Det finns misstankar om en överdos. Utredningen leds av… Cassies chef Harbinder Kaur.

Varje kapitel ger ett perspektiv från nån av de olika inblandade samt givetvis Harbinder. Men åter igen tycker jag att det är en faslig massa folk och jag har svårt att hålla isär vem som är vem. Utöver det hoppar kapitlen i tiden. Inte mycket, men ändå. Varje kapitel, nästan, känns mest pratigt och jag är inte säker på att jag som läsare har nytta av alla ord. Vidare undrar jag hur Harbinder, som jag upplever som relativt svag och osjälvständig, har lyckats få ett chefsjobb inom polisen. Det klart att dubbla utanförskap, det vill säga hudfärgen och inte den vanligaste sexuella läggningen, har säkert tvingat henne till att bli ganska stark. Men hon skildras ändå som ensam, bortkommen och nån som inte riktigt har koll på sociala koder. I den här tredje delen är hon verkligen nedtonad och jag funderar över om det kan vara så att författaren har slutat tycka om sin huvudkaraktär.

Hur det nu än är vill jag som läsare ändå veta vem som är skyldig. Ett mord gissar jag mördare för och gissar fel. Resten har jag ingen aning om. Och det är bra. Den sista tredjedelen av boken artar sig historien. Det blir riktigt spännande och jag kan inte klura ut vare sig mördare eller motiv. Dessutom får Harbinder lite större plats och det i en positiv bemärkelse. Nu vill jag läsa del fyra, snart! Detta trots att jag fortfarande är kär i Ruth Galloway och inte i Harbinder.

Omslaget till pocketboken tycker jag är assnyggt. Bleeding hearts, ”blödande hjärtan”, är namnet på löjtnantshjärtan på engelska. Bilden på blommorna mot den svarta bakgrunden är verkligen fin och då är det ändå ”bara” en bild från Shutterstock, inte en bild specifikt framtagen för just den här boken. Tyvärr spricker bindningen mot slutet, inte i själva omslaget utan i inlagan.

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Harbinder Kaur-serien:

1. Främlingen
2. Mordkonsulten
3. Blödande hjärtan (läs inlägget ovan!)
4. Sista ordet

Livet är kort.