OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Jag råkade se en kort stund på skräp-TV igår kväll.

Det blir ju inte alltid nästan aldrig som en har tänkt sig. Jag hade tänkt läsa en massa i Sandslott igår kväll och lite blev det. Men jag kände mig underligt okoncentrerad. Kollade nyheterna på TV och sen glimtar av ett realityprogram som jag inte fattar att normala människor är med i. Där finns också psykologer och en sexolog som alla har en massa examina i känslor och som sitter där och hummar och uppmuntrar. Hur dessa ändå högutbildade personer kan nedlåta sig till att vara med på detta experiment med människors känslor övergår mitt förstånd. Kanske för att de själva har haft eller har issues i alla sina egna (kraschade?) förhållanden? <== Klar spekulation från min sida. Men när en deltagare storgrät och en professionell person med många examina också hade tårar i ögona då hade jag borstat klart mina tänder och stängde av. Vilken jävla skräp-TV!

I vanlig tid gick jag till sängs och somnade. Två timmar sov jag innan jag vaknade. Efter det blev natten helt sönderhackad – sömn, vakenhet, sömn, vakenhet…

∼ ♦ ∼

Hopptisarna och mitt medicinkar i kristall.

Jag intog frukost med familjen, som vanligt denna tisdagsmorgon. Njöt av mitt fina lilla medicinkar i kristall. Det går att försköna det tristaste i tillvaron med lite fantasi och god vilja. Hopptisarna tyckte att jag hade gjort ett bra val i alla fall. Jag fick läsa en stund och är nu ungefär halvvägs. Det är svårt att lägga ifrån sig boken för att en behöver göra annat, så det irriterade mig att jag inte hade koncentration nog att läsa så mycket igår kväll. Men det är en kväll i kväll och det är en långhelg framöver. Nog finns det tid att läsa! Det är väl mest det att boken är så bra att jag vill kunna sitta fokuserat och just läsa. Igår hade jag uppenbarligen annat i tankarna. Inför midsommarhelgen har jag gott om olästa böcker i alla fall.

Moln över Main Street.

Tisdagsmorgonen var lite varmare än gårdagen. Solen försökte tränga igenom molnen ännu mer. Nu blev promenaden upp till jobbet ändå hyfsat behaglig. Men givetvis fanns det moln på himlen. Gatorna där jag bor är ännu mer avstängda än tidigare. Jag fick ta nåt som kändes som en riktig omväg och gå längs Main Street ut till Vaksalagatan. Mina förra hoods.

Jag saknar dem inte, hoodsen, jag saknar faktiskt inte Main Street alls. När jag flyttade dit hade jag såna förhoppningar om livet. Allt såg så ljust ut. Ett av mina mål var på väg att uppfyllas. När jag flyttade ut var allt kraschat och det livet borta. Nu har jag ett annat liv.

Arbetsdagen gick ganska snabbt. Två möten på förmiddagen, jobb, lunch och mera jobb. I morrn ska jag ha en presentation av mitt förslag till manual/riktlinjer på förmiddagen och på eftermiddagen ska jag ha ett planeringsmöte av en kommunikationsinsats. Dagens arbete var vikt ganska mycket till detta. Och som vanligt blev det avbrott för lunch. Andra avbrott och störningar gjorde att jag exploderade ett par gånger. Jag fattar inte hur folk är. Har alla hörselskador så att de måste skrika när de pratar, gärna med mig mellan sig???

En vanlig skrivbordslunch på jobbet med en stunds läsning.

På eftermiddagen försökte jag ta en fika med andra människor, men det gick bara inte. Jag drack en mugg dubbel dubbel espresso och sen slog magen förstås bakut. Nåja, det var ändå snart dags att packa ihop och gå hem. Jag var så arg att det gick väldigt bra att gå. Fan vet hur jag ska stå ut utan Stora A som jobbar på distans fram till sin semester. Vi lär inte ses IRL förrän i mitten av augusti…

∼ ♦ ∼

Redan i förmiddags fick jag ett sms om att jag hade ett paket att hämta. Jag bestämde mig för att försöka hämta det på hemvägen från jobbet, tung ryggsäck till trots. Först slank jag in till Igor och bokade om min klipptid i juli till en dag när jag ändå jobbar på jobbet och går förbi honom på vägen hem. Sen studsade jag vidare (nåja, särskilt glad var jag inte idag) för att hämta paketet. Det var varken stort eller tungt, men en present till mig själv för att jag har klarat av mitt nya liv hittills även om det har varit tufft. Till midsommar blir det renbäddning med helt nya påslakanset i satin…

Jag hämtade ett paket på vägen hem…

Nya påslakanset i satin blir perfekt att bädda rent med till midsommar.

Jag hade ingen större lust att äta nåt på kvällen, men jag är ju fan tvungen. Det blev gazpacho och mackor. Det passade bra, för det blev nästan lite kvavt och jag fick en känsla att det kan bli åskoväder.

Tisdagsmiddag med Hopptisarna och Sandslott. Notera hur väl Hopptimisten matchar gazpachon.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… självklart vill jag leva mitt liv med massor av variation och goda människor omkring mig. Klarar jag till exempel av att ha en liten glassdejt på torsdag lunch, utan andra baktankar än en trevlig trekvart med rara T???

Jag vill inte tugga samma tuggor var och varannan dag. Jag lever som en gammal person, utan mål längre bort än kvällsmålet. Böcker har ersatt vänner. Vin och sprit dricker jag för att glömma. Vem är det jag lurar? Jag väntar bara på att dö. För det fattar du väl, kära dagbok, att det här är för fan inget liv jag vill leva? Allt är bara på låtsas.

Jag gråter INTE, men det här är inget liv jag vill leva.

Så vad i helvete Snokaren gör här, övergår mitt förstånd. Nu är juni 2022 avklarat. Du måtte ha ett ännu mer torftigt liv än mitt… Jag vill bara försvinna ut ur mitt liv och du vill dyka ner i mitt.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.