OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Jag har en musa och en kaffe på sängen, men inga barn.
Jag inledde min lediga dag på sedvanligt vis, med läsning och kaffe på sängen. Och tankar och funderingar. Boken jag läser är bra, den har massor av litterära teman, men jag flöt bort till gårdagen och andra dagar. Till det här med barn. Barn, även vuxna sådana, som alltid sätts i främsta rummet, vad man än har lovat andra eller om man är upptagen med att andra på olika sätt. Kommer det ett barn, även ett vuxet, och knackar på eller ringer eller messar eller avbryter med att prata… Då tränger de sig före. Alla föräldrar är inte såna, men de föräldrar som inte är det, anses de vara dåliga föräldrar? Eller är de så kallade bra föräldrarna dåliga eftersom de uppenbarligen inte har förmått uppfostra sina barn att vänta på sin tur? Igår var det en dotter som klippte av en dialog. Bara så där. Och där satt jag och kände mig hur dum som helst. Sen blev jag förbannad för att jag kände mig dum. Det var inte jag som hade gjort nåt fel.
Men skit samma, nu finns inga barn i mitt liv. Det var ett val jag en gång gjorde. Sen har det passerat barn in i och ut ur livet under åren. Och ja. Man blir ensam utan barn, utan familj. Jag har förstått att man har sett/ser på mig med oförstående och ganska ofta misstänksamma ögon.
”Hur kan hon välja bort barn?
En fejkbild på mig som barn. Jag tröttnade snart på dockvagnen.
Jag har haft mina skäl och dem står jag för ännu. Ett av dem är att jag hade självinsikt nog att förstå att jag inte skulle bli nån bra förälder. Det finns så många… mindre bra föräldrar som borde bry sig om sina barn så att barnen växer upp till ansvarstagande människor. Inte bebis-vuxna som inte klarar nåt på egen hand. Jag skulle inte heller ha klarat att uppfostra ett barn på rätt sätt.
Ett annat skäl är att jag inte har velat skaffa barn till den här hemska världen vi lever i. Det finns alldeles för många barn som växer upp minus en eller båda föräldrarna, till exempel. Det finns krig, droger, våld som tar kål på dem. Och de föräldrar som är kvar klarar uppenbarligen inte av att ta hand om sina barn.
Sånt här tänker jag på när jag försöker läsa en fiktiv thriller och dricka mitt morgonkaffe på sängen, denna lediga dag.
∼ ♦ ∼
Balkongfrukost med Musan.
När jag börjar knacka ner det här är lördagsmorgonen solig och ovanligt varm, nästan 20 grader, redan. Jag borde sitta på min balkong i stället för inomhus, men jag är rädd att bränna mig i solen och få soleksem. Det var tendenser till det efter den helgen jag fixade iordning ute på balkongen. Fast självklart ska jag sitta där ute idag, om än väl insmord med hög solskyddsfaktor. Till exempel intog jag frukost där ute i ganska normal helgfrukosttid, inte vid lunchtid eller senare. Musan fick hänga med. Det var väldigt hett i nacken, så det blev ingen lång sittning. Jag fixade till mig, bäddade och lättade ankar från Saint Ollie en stund.
∼ ♦ ∼
Jag tog bilen och körde ut i spenaten. Att få känna gräs under gympadojorna… sol, vind… grus i dojan, folk som gapar och stojar, grillos… Nåja. Jag fyndade i alla fall tre böcker second hand: Trasdockan (inbunden) samt pocketböckerna Strandsittaren och En förlorad man.
Busk-Margit har flyttat in på balkongen.
Innan jag åkte hem svängde jag in till Blomsterlandet och köpte en tomatplanta. Jag har döpt henne till Busk-Margit, för det ska bli busktomater. Hon står på balkongen, men det kan mycket väl bli så att hon hamnar i köksfönstret i stället.
Och när jag närmade mig mina hoods stannade jag till hos Mia på Nya Björck Blomsterhandel. Jag glömde fråga henne om olivträdet, men jag köpte två fantastiskt blåa snitthortensior.
Med blommorna i vas med hett vatten och Busk-Margit i grön kruka utställd på balkonggolvet var det dags för eftermiddagsfika. Jag smorde in axlar och nacke innan jag dukade ut Noisette och kaffe på balkongen. Men det var väldigt hett där ute, så jag kunde bara sitta en halvtimme i taget och sen gå in och svalka av mig.
Runt 16-tiden försvinner solen bakom huset. Idag var det skönt. Det blev väldigt behaglig temperatur ute på balkongen. Jag halvlåg där ute i soffan och läste, med ett litet avbrott för lördagsmiddag. Dagen till ära ”lagade jag mat”. Eller… jag hackade samman en grekisk sallad och åt med bröd, tzatziki och öl på balkongen. Musan låg i soffan, uppslagen så jag kunde läsa till maten. Balkongborden är lite… små. Det ena bordet har jag dessutom ställt olivträdet på.
Nu ska jag ta en mugg kaffe innan jag sväljer kvällsmedicinen och tar en dusch. I afton ser jag på Saknad, aldrig glömd (säsong sex, avsnitt fyra) och läser. Jag gillar Musan!
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis… min inledning om barn… Jag vet att jag inte är ensam om att tycka så. I vart fall kan jag för mig själv namnge två (2) personer som tycker likadant som jag.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 