OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Ett inlägg om den första delen i en serie som jag länge har varit nyfiken på.
En serie som jag länge varit nyfiken på är Freida McFaddens serie om Millie, den som börjar med boken Hembiträdet. Millie the Housemaid, inte att förväxla med Nita Proses Molly the Maid. Underligt att böckerna är så lika – åtminstone vid en första blick. Frågan är om Hembiträdet, som också är en kriminalroman, även är en sån bra bok att den är början till en fortsatt bekantskap. Av den amerikanska författaren har jag inte läst nånting annat tidigare. Boken fyndade jag inbunden i fint skick second hand på Erikshjälpen för 25 pix.
Boken inleds med en kort prolog i nutid för att sen kasta läsaren tre månader tillbaka i tiden. Millie bor i sin bil efter att ha avtjänat ett långt fängelsestraff. Hon får jobb som hembiträde hos den rika familjen Winchester. Familjen består av mamma Nina, pappa Andrew och dottern Cecelia, nio år. Mille blir inneboende i ett litet vindsrum i den enorma villan. Hon sköter jobbet perfekt – städar, lagar mat, tvättar, tar hand om Cecelia etc. Men snart inser hon att familjen döljer ännu mörkare hemligheter än hon själv. Det visar sig att familjen Winchester spelar ett farligt spel. Fast de har inte räknat med Millie och det vet inte vad hon är kapabel till…
Den här boken är så… läskig. Den är mer åt psykologisk thriller än deckare. Kapitlen är korta och jag läser den i en rasande fart. Karaktärerna är så obehagliga. Huvudkaraktären Millie får läsaren nästan veta minst om, bara att hon har suttit i fängelse i tio år och bott i sin bil när hon blev fri. Riktigt creepy är både mamman och ungen i familjen. Jag tänker direkt skräckfilm. Mamman är lynnig och ljuger, flickan är inte bara väldigt bortskämd och kräver micrade chicken nuggets till middag utan också helt hemsk för övrigt. Bara det att strax efter halva boken tar berättelsen en vändning jag absolut inte kunde förutse. Då blir det hela ännu mer skruvat. Och det är skruvat BRA ända till slutet.
Toffelomdömet blir det högsta.
∼ ♦ ∼
De här böckerna ingår i Hembiträdet-serien:
- Hembiträdet (läs inlägget ovan!)
- Hembiträdets hemlighet
- Hembiträdet ser dig
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 