OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Det blev en trevlig middag igår kväll (eller kväll och kväll, sen eftermiddag/tidig kväll). Jag var den enda på restaurangen som åt ensam. De flesta var där med sina familjer eller enbart sina mödrar. Nåja, särskilt ensam kände jag mig inte för jag fick ett fint fönsterbord och underbar personlig service som alltid på Byblos. Mamma hade varit nöjd med den. In fact, hon hade strålat, för personalen är så uppmärksam. Stället var knökfullt – och ändå hade den stressade personalen tid för trevligt bemötande och leenden som nådde upp till ögonen. Maten sen var som alltid underbart god. Jag tog fyra meza för att undvika pommes. Nåt bröd åt jag inte heller. Men portionerna var så rikliga! Däremot tog jag glass och kardemummakaffe till dessert. Mamma var som sagt med mig i tanken och jag är övertygad om att hon hade älskat maten – precis som jag gör. Tack A & A & A-fru för att ni fick mig att glömma att jag satt ensam! Hoppas ni får en skön ledig måndag så att ni får vila era fötter.
På vägen hem var jag antagligen väldigt tung, för jag fick mycket ont i vänsterfoten. Det var inte hälsporren som spökade utan själva foten. Den gjorde ont att gå på och den värkte. Detta gjorde att jag hoppade (nåja…) i säng tidigt – och lyckades somna. Några gånger under natten vaknade jag och hade värk.
∼ ♦ ∼

Måndagsfrukost med blåa blommor som är över två veckor gamla. Hopptisarna och jag är förundrade.
I morse vaknade jag till en blöt måndag. Det verkade inte regna så mycket, men tillräckligt för att jag skulle se nyduschad ut när jag kom fram till jobbet. Två duschar denna morgon blev det alltså, för igår tog jag aldrig mitt söndagsbad eftersom jag skulle ut på middag. Detta innebar att jag ville duscha före frukost i morse. Fast en gång hade ju räckt… Senare under dan blev det både soligt och varmare. Jag vet inte vad det är för väder vi har.
Frukosten var sedvanlig. Blommorna i vasen är fortfarande blåa och raka – helt otroliga! Jag köpte dem hos Mia på Nya Björck Blomsterhandel för över två veckor sen. Så länge har de glatt mig och satt färg på min tillvaro.

Det var regnfritt under viadukten.
Måndagsmorgonen var annars väldigt färglös. Det såg inte ut att regna särskilt mycket, så jag tog bara tröja och jacka. Men rejält blöt blev jag där jag haltade upp till jobbet. Foten höll hela vägen. Ibland är det bra att vila onda kroppsdelar, ibland är det bra att utsätta dem för ansträngning. Jag vill tro att det senare kanske gäller för min underliga vänsterfot. För om jag inte kan ta mig till jobbet…
Arbetsdagen och arbetsveckan inleddes med att jag publicerade en artikel om vårt universitetsbibliotek Carolina Rediviva som har öppet för besökare som vill titta på olika utställningar. Mycket finns det att titta på och gratis är det. Därefter var det Zoommöte och sen rullade förmiddagen på fram till lunch. Lunchen blev en typisk jobblunch vid skrivbordet. I matsalen, det som av nån anledning har det officiella namnet Pausrummet (vem fan går dit och tar pus???) kan man inte äta på grund av ljudnivån. De andra ställena med bord på våningsplanet är alltid upptagna av folk med megafonröster som gärna skrattar hysteriskt. Såna orkar jag inte med, jag vill ha lugn och ro när jag äter.

Typisk jobblunch med en stunds läsning.
På eftermiddagen fick jag tag i två personer som jag ska skriva om. Innan jag gick hem hann jag med att korrläsa interna nyhetsbrevet. Under tiden hade det blivit inte bara lite soligt utan mycket soligt och väldigt varmt. Jackan knölade jag ner i ryggsäcken och tröjan åkte på. Det blev nästan för mycket ändå. Fotjäveln gjorde vansinnigt ont. Det hjälpte en del att prata med H en bit av vägen, för då glömde jag smärtan för stunden. Jag begriper verkligen inte vad det är för fel med foten. Det gör ont när jag trampar ner, men också på ovansidan.

Krämpor…
När jag kom hem packade jag upp ryggan innan jag la mig på soffan för att vila. Sen ringde jag ett samtal till nån som skulle på läkarbesök idag, men fick inget svar. I stället hörde jag av mig till en kompis som hade hört av sig under söndagen och ville prata. Medan vi pratade ringde det två gånger och jag fick flera sms. Nu ville jag inte avbryta mitt samtal. Även det handlade till stor del om krämpor – och om orättvisor. Klockan var inte så mycket när vi avslutade så jag ringde tillbaka till person nummer ett. Krämpor där också. En del av oss får mediciner vi inte vill ha, medan andra inte får mediciner som nog skulle behövas. Vissa läkare kan inte skriva läsbart och andra läkare kan inte återkoppla. Vården 2025 i ett nötskal.

Måndagsmiddag med mild tomatsoppa och mackor, Hopptisarna och Nattankare.
Efter samtal nummer två behövde jag äta och ta min jävla medicin. Det fick bli mild tomatsoppa och mackor i kväll. I paketet finns soppa kvar till i morrn.
Nu ska jag återvända till soffan och ägna mig åt att läsa och försöka vila min fot. Det är så jävla ironiskt för jag tyckte ju att hälsporren hade blivit bättre i helgen. Nu är hela foten så ond att jag knappt kan gå. Om det är en inflammation ska jag nog inte gå på foten utan vila den mest hela tiden.
Det är nåt jag önskar att jag kunde gömma…
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis… det är fascinerande att se hur Snokaren betar av min dagbok. Samma tid varje kväll. Nu har hon klarat av juli 2021. Men hon klarar tydligen inte av att berätta vem hon är eller vad hon har för motiv. Så fegt!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.









