OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om första delen i en ny serie av Elly Griffiths.

I februari 2025 kom översättningen av första delen i en ny serie av min brittiska favoritförfattare Elly Griffiths. Jag hade kunnat köpa och läsa boken på engelska, men jag tycker också att det är kul att varva läsningen mellan originalspråk och en översättning. I maj landade ett paket från Bokus med De fastfrusna och det blev den första boken i det paketet som jag läste.

Den nya seriens huvudperson Ali Dawson är cirka 50 år och jobbar i London på en avdelning för kalla fall. Just den här avdelningen är nånting extra, för personalen kan resa bakåt i tiden för att leta efter bevis. Alis senaste fall handlar om en underlig aristokrat som blev anklagad för mord år 1850. En konservativ minister, som är hans nutida släkting, kontaktar avdelningen och ber specifikt om Alis hjälp – för givetvis tror ministern att hans släkting är oskyldig. Till saken hör att Alis son Finn jobbar för ministern. När även han dras in i fallet blir det personligt. Och ett delikat problem uppstår, för Ali fastnar på 1850-talet. Och i nutid sker också ett mord.

Att lära känna nya karaktärer när en har älskat en författares tidigare… är svårt. Jag älskade verkligen Ruth Galloway och hennes Nelson (mest Ruth). För Ali Dawson… känner jag inte lika mycket. Hon är en fri fågel samtidigt som hon jobbar som utredare med kalla fall. Tre skilsmässor har hon bakom sig, håret är brandbilsrött i början av boken och sonen Finn…är konservativ. Men Finn tar åtminstone hand om sin mammas katt Terry när hon fastnar i 1850-talet. Jag tycker att karaktärerna är lite för anonyma och jag har svårt för det där med alltför underliga övernaturliga inslag, såsom tidsresor. Boken känns lite trevande och spretig.

Språkligt sett är boken välskriven och den går snabbt att läsa. Kanske hade jag fått en annan upplevelse om jag läst den på originalspråk. För jag känner inte lika mycket för den här nya serien. Ännu.

Men… om boken börjar spretigt tycker jag ändå att den tar sig i slutet. Det blir mindre skämtsamt och mer spännande. Däremot undrar jag lite om One penny black, världens första frimärke, som kom år 1840. Vad jag förstår slutade frimärket att tillverkas efter redan ett år och ersattes av ett rött. Tidsresorna i boken sker 1850… Det finns en del filatelist kvar i mig, trots allt.

Toffelomdömet blir medel.

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Ali Dawson-serien:

1. De fastfrusna

Livet är kort.