OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Sista delen av Trolösa såg jag igår. Borde ha hetat TroSlösa. Jag låg och glodde i soffan alldeles ensam och rodnade som fan. Ja, jag är pryd. Mycket pryd. Igår var det alldeles för mycket sex i den avslutande delen av serien. Annars fick jag ingen ångest av detta avsnitt, inte som efter förra avsnittet. Inte heller drömde jag nån mardröm – jag minns inte ens vad jag drömde…
∼ ♦ ∼
I morse vaknade jag till Fettisdagen. Och nej tack. Jag behöver inte äta nån slemla, jag är fet ändå. Är det fler än jag som säger nej tack till slemlor, tro??? Eftersom jag inte gillar slemlor är det inte svårt att avstå. Jag har gått upp mycket i vikt under vintern. Det är snart tre veckor sen jag vägde mig. Plötsligt räcker det inte att inte äta fett och sött i veckorna. Jag står inte ens still viktmässigt, jag går stadigt upp. Det kan ha att göra med att jag jobbar på distans två dar i veckan, för då rör jag inte på mig lika mycket. Men det i sin tur har med min hjärtsjukdom att göra och hälsporren, två krämpor som hindrar ork och förmåga att röra på mig. En eller två av mina mediciner kan också orsaka viktuppgång.
Nej tack till slemla idag. Det här kortet fick jag Anna för några år sen.
Idag jobbade jag hemifrån, dels för att det är stökigt på jobbet med ombyggnationerna, dels för att jag skulle på besök i vården, ett besök jag helt enkelt har svårt att gå till. Det fick bli bil. Men först sedvanliga morgonbestyr och en lugn frukost med tända ljus, Hopptimisten och August Strindberg i Hovenäset. Utanför blåste vårvindar friska, men termometrarna här i hemmet visade många plusgrader.
Klockan sju satt jag vid datorn och jobbade, men jag missade båda morgonmötena eftersom jag skulle på besök i vården. Rätt skönt, faktiskt. Dessa möten är inte alltid så… givande. Givande brukar inte heller väntrum vara. Dit jag skulle idag hör dock till undantagen. Mottagningen är inrymd i en villa i Uppsalas fina kvarter. Idag upptäckte jag den här häftiga utsmyckningen över en av de öppna spisarna. Vårdbesöket i övrigt gick bra. Det kostade bara 50 spänn och nu har jag frikort igen. Det är alltid välkommet!
När jag kom hem tog jag en kaffe innan jag började jobba igen. Jag fick mejl från ett förlag som hade skickat en bok för recension. Boken skulle ha kommit förra veckan, så jag mejlade igår om att den inte har kommit. Kunde det vara så att Post Mord har tagit död på boken??? Förlaget och jag kom överens om att jag skulle avvakta veckans postutdelning som sker idag och på torsdag. Och kan man tänka sig! Det låg ett paket med ett mycket spännande innehåll i min postbox. Tusen tack, Bokförlaget Forum!
Utöver det fick jag under dan samtal om att min nya skrivbordsstol och min ståmatta ska levereras till jobbet i morrn. Hurra!
Temperaturen steg vartefter timmarna gick, men himlen blev allt mörkare. Solen gjorde tappra försök att tränga sig igenom molnen. Det lyckades inte helt. Därför tog jag ingen lunchpromenad idag – jag hade ju varit ute ändå på mitt vårdbesök.
Mörk himmel gjorde att jag inte tog nån lunchpromenad idag.
Ihoprafsad hemmalunch.
Det blev en ihoprafsad hemmalunch med mackor, varma koppen och ett ägg med min familj som sällskap. Boken är bra, men jag har hittat ytterligare ett… ”slarvfel”, som jag vill kalla just den här sortens fel.
Eftermiddagen malde på. Det var lite segt att sitta hemma. Frågan var hur jag ska göra under morgondagen – jobba på jobbet och riskera att bli galen på byggoljud eller jobba hemifrån och känna mig lite isolerad… Källor på plats angav att det bullrats endast lite, vilket gör att jag har bestämt mig för att ta mig till jobbet.
Idag blev det inte så många mikropauser, men det klart att jag bäddade och diskade. Efter jobbet, medan det fortfarande fanns lite dagsljus, gick jag ett varv med dammvippan. Vidare körde jag en maskin tvätt på kvällen.
Det blev tomatsoppa och mackor till tisdagsmiddag. Men för att göra det lite festligt åt jag hasselnötsglass med digestivekex och kaffe på maten. Nån slemla blev det icke!
Nu ska jag slänga mig i soffan och läsa min bok på gång – den börjar bli riktigt spännande!
∼ ♦ ∼
Min Anteros har förlorat sin pilbåge och tappat en vinge. Svartvit i röd ram min pappa.
Avslutningsvis… ytterligare en konstföreläsning! På Piccadilly Circus i London finns en fontän med guden Anteros. Nej, inte Eros som många tror, utan hans lillebror Anteros. Sir Alfred Gilbert heter skulptören. Han valde att avbilda Anteros för att han representerade ”reflekterande och mogen kärlek” – till skillnad mot Eros (eller Cupido), ”den frivolösa tyrannen”. Fontänen heter Shaftesbury Memorial och byggdes 1892-93 till minne av politikern, filantropen och den sociala reformatorn Anthony Ashley Cooper, 7:e earl av Shaftesbury. Min Anteros har dock varit med om ett antal flyttar sen han inköptes av min pappa 1953 och har förlorat sin pilbåge samt tappat en vinge.
Som bonus: Piccadilly Circus byggdes upp 1819 och var ett tag helt täckt av reklam i neon. Idag har endast en av byggnaderna där neonskyltar. Vid Piccadilly Circus byggdes Englands första elektriska trafikljus. Det installerades för snart 100 år sen, den 3 augusti 1926. Och en piccadill, från vilket namnet Piccadillys Circus kommer, är en sorts spetskrage som var poppis på 1600-talet. Skräddaren Robert Baker bodde i området och tjänade bra med stålar på sina piccadiller. Befolkningen refererade till hans hus som ”Piccadill Hall” – vilket senare blev Piccadilly.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 