OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en fjärde del i en värmländsk deckarserie.

I mitten av januari 2025 hade brevbäraren tryckt in två paket från Bokus i min postbox. Ett av paketen innehöll Lotta Lundhs bok Fadern, den fjärde och sista (?) delen i serien om Sunnepolisen Erik Ljung. Lyckligtvis var ingen av böckerna skadad. 

Kommunalrådet Per Nilsäter i Sunne mördas utanför sitt hem. Efter sig lämnar han sin chockade fru Karolina och dottern Malin, som pluggar i Uppsala. Kriminalkommissarie Erik Ljung väcks mitt i natten och blir ansvarig för fallet. Men det är knepigt och det finns inga riktiga spår eller motiv. Per Nilsäter hade fattat en del kontroversiella beslut, så dådet kan vara politiskt. Och givetvis är det ett relationstema i boken också. Det handlar om Eriks gamla otrohet som plötsligt poppar upp hos frun Cissi efter 15 år när hon tycker sig se hans blickar på en annan kvinna.

Just den här boken hade jag varit sugen på att köpa och läsa länge eftersom den avslutar serien – tror jag. När jag skulle skriva det här inlägget upptäckte jag en femte del, Inkräktaren, som visar sig vara en ljudbok och en julkalender som kom ut mellan del tre och fyra. Den skippar jag dock för så – ljudbok – läser inte jag böcker.

Boken går snabbt att läsa. Den har inget tillkrånglat språk, men jag har som bekant svårt för relationsteman i böcker. Jag vet inte om man kan förlåta en otrohet, men om man väljer att stanna kvar i äktenskapet måste man lägga den bakom sig. Och det blir inte så intressant för läsaren. Samtidigt… I den här boken har det dock en viss relevans, otrohetstemat. HBTQ-tema finns också, men är den här gången knappt noterbart.

Själva fallet är brutalt och blodigt, men sen blir det segt. Det händer nästan ingenting mer än att folk hamnar på sjukhus rätt som det är. Där finns också en person som lämnar upplysningar som kan bidra till lösningen. Eller är det för… enkelt? Den biten ger historien i alla fall skjuts. För historien är väldigt ojämn. Slutet blir spännande och oväntat och boken avslutas med en cliffhanger. Därav frågetecknet ovan ifall det här är sista boken i serien.

Toffelomdömet blir medel.

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Sunnepolisen-serien:

1. Familjen 
2. Graven 
3. Vedergällningen 
4. Fadern (läs inlägget ovan!)

Livet är kort.