OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Utomhustemperaturen har stigit till nån minusgrad och här sitter jag och väntar på ovädret. Jag tillbringade ett par timmar i bingen i förmiddags med att läsa ut min andra och sista julklappsbok. Den tog, den boken! Jag fick mycket att fundera över. Som Ellen Key och Malin Blomsterberg, den ena betalade för hushållshjälp men också sällskap och vänskap. Den andra kunde jobba hur mycket som helst för 30 kronor i månaden (förutom mat och husrum), men hade ändå en svart fågel som pickade inuti, till exempel om att inte duga, att aldrig vara älskad. Det är en roman, men Malin kan mycket väl ha tänkt det som står i slutet:

”Jag tror jag är en sådan som måste dö för att bli älskad på riktigt.

Vilken bok! Bara titeln… Den som följer en stjärna vänder inte om… Och på tal om titel har jag bytt från en bok med en lååång titel till en annan bok med en lååång titel. Den senare handlar om att dö, men precis som Stjärnboken om att leva också.

Förmiddagssyssla.

Bokbyte från en bok med en lååång titel till en annan bok med en lååång titel.

∼ ♦ ∼

Arbetsrummet. Hyllorna närmas dörren syns inte, har ingen vidvinkelkamera, bara en mobilkamera.

Idag är det måndag, men helg igen. Röd dag. Jag hade inga planer för dagen och jag har inte heller gråtit den här dagen. Kanske är såväl planer som tårar slut? Hjärtat har bråkat de senaste dagarna. Troligen påverkas det negativt av att jag har varit så ledsen. Jag skulle inte säga deppig, som andra kanske tycker och tror. Jag har varit ledsen. Jag är ledsen. Sörjer det bra som var och att jag en gång hade ett friskt hjärta. Det jag inte sörjer är det dåliga som var och ensamheten när man inte är ensam. Ändå är det dagens ensamhet som tär så fruktansvärt. Inte tror jag som Malin ovan att jag blir älskad om jag dör. Kan ingen älska mig i livet går det inte att älska mig som död. Det måste jag få… sörja.

Sånt sitter jag och funderar på i arbetsrummet. Det som blev mitt nya bokrum. Fast som Bokrummet blir det aldrig. Jubla månde många, mig gör det enbart ledsen. Ytterligare ett misslyckande…

Genom fönstret i arbetsrummet ser jag in i Höganäsparken på dagarna nu när det är vinter och inga träd bär löv. Det är fullt ös där nu med pulkaåkning och glada (?) barn. Det såg så roligt ut att jag kände att jag ville gå ut. Dock inte för att åka pulka, det har jag ingen. Men jag åt fil med magmedicin och rostat bröd, blaskade av mig och tog en liten promenad i alla fall.

Trettondedagsfrukost med Hopptimisten och Hannahboken.

I morse tog jag fram en kalkonfilé på tining till trettondedagsmiddag, så jag behövde inte handla mat. Att gå till affären är dock att ha ett mål. Jag gick till Korgtassen och köpte tomater bland annat. Det räckte för att hälsporren och ljumsken skulle göra sig påminda.

Under eftermiddagen grejade jag lite smått här hemma. Satte i en ny skruv i den lilla röda morfarskälken, tvättade, vattnade krukväxter, läste etc. Inget märkvärdigt, gick mest och skrotade. Hade svårt att koppla av. I morrn kanske jag orkar upp till stan för att se om jag kan köpa nån bok. Paketet från Bokus kommer tidigast om en vecka, när jag kollade upp det.

Röda morfarskälken fick en ny skruv så ratten sitter fast ordentligt.

Kanske blir det ett besök på Gustavianum i veckan?

Jag är nu inne på min tredje och sista lediga vecka den här gången. Tanken med mina tre lediga veckor var att göra sånt jag inte orkat göra under hösten av hälsoskäl (hjärtat, ryggen). Jo visst har jag bockat av en tiopunkters att göra-lista, men jag har inte tagit långpromenader, inte besökt Upplandsmuseet och inte gått på nån konsert i nån kyrka. Det är inte roligt att göra sånt ensam. Men jag är nöjd med listan och jag är nöjd att jag fixade att gå ut och äta ensam. (Upplandsmuseet kostar numera 150 kronor i entré – det var gratis tidigare. Hmm… jag har fritt inträde på Gustavianum eftersom jag är universitetsanställd. Kanske blir det ett besök där i stället.)

∼ ♦ ∼

Så blev det dags att fixa käk. Dagarna går snabbt när en har roligt <== ironi. Jag plockade fram ett vin som jag har haft i vinskåpet sen februari 2024. Vinet köpte jag ur specialsortimentet på Systembolaget. Det är riservavarianten av Morellino di Scansano. Det smakade utmärkt till kalkonen. Tyvärr har jag inga uppgifter på riservavinet och årgång 2020 som jag drack i afton finns inte att köpa längre. Eller jag har inte hittat det. Därför kan jag inte skriva så mycket mer om vinet än det som står om det vanliga (som också verkar vara slut). Maten blev OK, jag mådde gott av den och det blev mat över att frysa in. (Kan jag inte bara få sluta nu när jag är mätt och nöjd?)

En italienare ur specialsortimentet från februari 2024. blev kvällens vin.

Kalkonmiddag med Hopptimisten och Hannahboken.

∼ ♦ ∼

Kvällen ligger blank framför mig. Jag får dricka mer av vinet så att jag somnar. I morrn är det tisdag, vardag. Och ja. Jag tänker nog en promenad ner till stan för att kolla bokbeståndet.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.