OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Den inre glödlampan vill inte alltid slockna.

Jag sover igen! Det var nog bara en av dessa sömnlösa nätter som vi alla drabbas av ibland som passerade nyss. Nätter när den inre glödlampan inte vill slockna. Jag har haft dem i många år, men oftast är de förknippade med grubblerier. Det var inte denna den senaste. Jag kunde bara inte sova. Lite ont hade jag förstås, men ont har jag ju mer eller mindre jämt och just den natten var det mindre. Igår gick jag och la mig klockan 22 och somnade snart. När jag vaknade –  morgonmedicinintaget räknas inte, det sker på autopilot – var klockan 8.30. Vad sägs om det? Tio och en halv timme… Icke-barn-mänskan sover som ett barn. Men hjärtat har hoppat och skuttat lite (alltid ska det vara nåt!) och det i sig skapar oro.

För att lugna mig lite och i väntan på att perkolatorn skulle brygga färdigt morgonkaffet ställde jag mig vid vardagsrumsfönstret. En ganska lång stund stod jag och betraktade den vackra utsikten  – eh, ja, allt med den är ju inte vackert. Jag såg hur en bil från parkeringsbolaget gjorde sin runda. Då föll plötsligt de första snöflingorna. Det är vinter igen. Och hittills får jag vara med och uppleva den.

De första snöflingorna föll medan jag betraktade utsiken från vardagsrumsfönstret. Men de var så tunna att de givetvis inte syns på bilden.

Jag låg och läste och drack kaffe på sängen fram till klockan tio, halv elva ungefär. Snart är jag halvvägs i denna märkliga bok om ett försvunnet barn. (Är jag på väg att bli barnmänniska eller vad? Detta jämrans barnsnack…) Då hade jag också skrivit till en arbetskamrat och bett henne framföra mitt tack för blommorna från jobbet. Jag var osäker på om de var från avdelningen eller enheten och de var från enheten, fick jag veta. I vart fall står de fortfarande raka och fina och väldoftande på vardagsrumsbordet.

Snart halvvägs i boken.

Raka, fina och väldoftande är blommorna från enheten.

Den har börjat blomma!

En annan källa till glädje och skönhet är novemberkaktusen i gästrummet. Den börjar nu slå ut sina knoppar i vackra vita blommor med rosa i mitten. Lustigt, men sen jag flyttade har det här med krukväxter blivit ett intresse jag har tagit upp igen. Jag gillar att ha grönt i fönstren. Det var ju lite svårt tidigare när vi hade först tre, sen två, levande pälsklädda varelser som då och då blev akuta vegetarianer. Krukväxter kan vara giftiga för små djur och det är ett under att ingen av dem strök med av förgiftning. Favoriterna att gnaga på var blommande växter samt amaryllisknoppar, minns jag…

Det här med krukväxterna… Kanske jag ägnar mig mer åt dem just nu eftersom det är en sysselsättning som är skonsam för ryggen. Ryggen är bättre, ja, men jag har fortfarande ont och jag kan inte sitta längre stunder än 20 minuter innan jag får jätteont. En annan syssla jag numera utför med glädje är att gå med dammvippan. Här är inte lika dammigt som på Main Street och inte heller några katthår. Det enda jag kan sakna med tågen är ljudet, inte skiten som de rev upp och som fortplantade sig in i lägenheten. Katterna saknar jag oerhört mycket, kan nästan inte tänka på dem utan att fälla en tår. Men deras hårsläpp och sanden i hallen saknar jag inte, liksom givetvis inte heller spyorna på mattorna. Mina bäbisar dock. Småttingarna. Gosedjuren. Vilddjuren… (Se där! Nu halkade jag nästan in på barn igen! Vad är det för fel på mig?)

Bäbisarna i Zebrafåtöljen.

Rätt dött i Höganäsparken idag.

Ja ja, bäst att lämna Memory Lane och se framåt. Vintern är i antågande, det föll som sagt några tunna flingor på förmiddagen och mer ska komma. Ute var det grått och blåsigt. Frågan är om jag skulle sitta inne en hel dag… Nej, jag duschade, åt frukostfil och klädde på mig varmt för en kort promenad. Proppar skulle motverkas och ryggen rätas ut. Jag blåste runt ett varv i Höganäsparken och mötte bara en ovillig liten Westie (mer intresserad av mig än att promenera med en uttråkad ledsagare som hellre lyssnade på nåt i gigantiska lurar). Rätt dött i parken, med andra ord. På vägen tillbaka hoppade jag in till Mia och Selma på Nya Björck Blomsterhandel. Om en vecka ska jag in och köpa två blåa hyacinter till advent och kanske en vit julstjärna. Jag fick några tips om min andra novemberkaktus, den röda, att jag skulle byta fönster för den och ställa den bredvid den som nu blommar. Döm om min förvåning när jag ställde kaktusen på diskbänken för att byta kruka på den – och såg två (2) små knoppar!!! Nu står även denna i gästrumsfönstret och jag hoppas den trivs där och blommar.

Frukost med tända ljus tillsammans med Hopptimisten och Längst in i skogen.

Den röda novemberkaktusen har två knoppar!

På dagens promend stapplade jag runt i mina nya skor för blötare väder, skor jag köpte i slutet av sommaren. Jag har inte gått in dem än så de klämde lite. Med hälsporren verkar de i alla fall funka hyfsat tack vare sulan inuti.

Under eftermiddagen satt jag korta stunder vid datorn. Bland annat besvarade jag en enkät från facket (förtton klick innan jag kom fram till enkäten). Därefter gick jag min lilla runda med dammvippan.

Idag slog jag på stort och lagade mat. Thaisoppan kan jag äta i morrn eller på fredag. Jag svängde ihop potatismos från en pulverpåse och kycklingkorv grillad i ugnen. Avancerat så det förslår. Knäckemackor med kaviar på och så lite andra smaskiga tillbehör. Voilà – en Tofflisk middag. Men som vanligt när jag lagar mat blev det för mycket. Och mos går inte att spara om en inte ska göra bubble ‘n squeak. Eftersom jag inte har några andra rester åt jag så magen var fyrkantig och slängde bara en liten klump. Och nej. Jag glömde inte ta kvällsmedicinen, men jag glömde lägga fram den på middagsbordet.

Kycklingkorv och potatismos med tillbehör serverade jag i afton.

∼ ♦ ∼

Det är kväll. Jag har fått veta att det vita paketet jag skickade igår redan har kommit fram! Det måste vara rekord. Utanför mitt fönster snöar det, men temperaturen stiger så frågan är hur länge eller ens om snön ligger kvar. Vi får se hur läget är i morrn. En tanke var att se Allt ljus på Uppsala. Eller kanske inte precis allt, men något. Och det beror på vädret till stor del liksom på ork.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.