OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Sicket busväder det är! Nästan som en vårdag idag med ömsom sol, ömsom ösregn och så kraftiga vindar på det. Jag sov bra i natt och jag tror att jag gör det när det är busväder. Eller så berodde det på att jag drack två och ett halvt glas vin igår. Naturligtvis inte i kombo med morfintabletter eller muskelavslappnande! Men jag låg i soffan med vetekudden under mig, morgonrock svept runt kroppen och filt ovanpå mig kvällen och glodde på Förrädarna. Jag hade ganska ont, så klockan blev mycket innan jag kom i säng. När jag väl gjorde det somnade jag som en sten och vaknade inte förrän medicinlarmet gick igång 6.45 i morse. Och efter det somnade jag om… Vid åtta-tiden vaknade jag igen. Himlen tycks vara en riktig drama queen. När jag tittade ut möttes jag av en ljusblå förmiddagshimmel där molnen for fram som Duracellkaniner. Först. Sen blev det oväder och jag fick stänga såväl sovrumsfönster och balkongdörr som stod öppna för vädring. Det hade regnat in i sovrummet.

Förmiddagsmolnen var dramatiska. Här på bilden for de fram som Duracell-kaniner.

Men innan jag öppnade några fönster för vädring låg jag och läste ungefär en och en halv timme. Det blev ju bokbyte igår sent igår kväll. Äntligen fick jag lämna vinterkylan i Minnesota och återvända till Uppsala och Botaniska trädgården. Nu läser jag en äkta pusseldeckare som jag fick för recension så sent som i torsdags. Den var väldigt… eftertraktad. Vi får se om den lever upp till mina förväntningar. Jag kan meddela att jag faktiskt spillde lite kaffe – vad nu det innebär…

Bokbyte igår från vinterkalla Minnesota till Botan i Uppsala.

Eftertraktad pusseldeckare och kaffe på sängen.

Jag klev upp och duschade för att kunna ta emot folkets jubel (?!) och parkerade mig sen försiktigt vid köksbordet. Magmedicinen gömde jag som vanligt under allt gott i filskålen. Sista skeden var precis uppäten när det ringde på dörren…

Filfrukost med magmedicin under det goda. I glaset är det inte rödvin utan tranbärsjuice.

Jaha. Jo jag hade ju fått aviserat ett besök mellan klockan 11 och 13, så… Och visst var det Bellis som kom med blommor – från jobbet! Jag, som har ett sånt dåligt hjärta, blev faktiskt riktigt rörd. Och så fick jag ju botanisera (!) bland vaserna i min gigantiska vassamling om två hyllplan i ett skåp i köket. När lämplig vas var fylld med vatten och blommor ställde jag den på soffbordet, för det är ju i vardagsrummet jag ligger största delen av min vakna tid. Då är det roligt att ha nåt fint att titta på. Tacksam!

Blommor från Bellis.

Eller nej. Blommor från jobbet, ju.

Min gigantiska vassamling.

Nåt fint att titta på i vardagsrummet.

Vädret var fortfarande fram och tillbaka, så jag bestämde mig för att inte gå ut idag. Jag går så långsamt och att bli fast utomhus i ett ösregn ville jag inte. Så jag körde igång en maskin tvätt och började plantera en palettbladskvist som fått rötter. Då ringde det på dörren igen!.. Eller knackade, egentligen…

Anna fick en Noisette och kardemummakaffe och jag fick en pratstund.

Fast det var faktiskt ett spontanbesök som jag kände till. Anna hade ett par ärenden till Kvarnen. Jag hade sagt att hon ju kunde titta förbi och fika om hon skulle dit, men eftersom vädret var som det var var inget bestämt. Dessutom skulle hon få besök idag och hade en del att greja med. Men det var Anna som kom och det blev en trevlig fikastund vid köksbordet. Äntligen fick jag bjuda nån på Noisette! Det blir ganska ensamt annars om dagarna, särskilt nu när jag är sjukskriven.

Jag tycker i alla fall att ryggen känns lite, lite bättre idag. Bara det att värken har flyttat sig mer framåt ljumskarna. Men jag tar det försiktigt och ropar inte hej ännu. Jag har lovat mig själv att inte gå tillbaka till jobbet för tidigt, för jag har fortfarande svårt att sitta. Dessutom behöver jag klara att gå längre sträckor än till Kvarnen (sex minuter för den som är frisk, det dubbla för mig just nu) och runt Höganäsparken (en kvart för den som är frisk, minst 30 minuter för mig). Men det är en dag i morrn också och en sol skymtar i väderappen.

I stället för att röra på mig la jag mig på soffan för att läsa. Jag kunde konstatera att jag matchade såväl bok som bokmärke alldeles ypperligt iförd min pappas morgonrock. Min egen morgonrock hänger på tork efter dagens tvätt – jag har ju bott i den under en veckas tid, nästan.

Läser Dödens lustgård och matchar boken iförd pappas morgonrock.

För övrigt matchar morgonrocken även bokmärket.

Redan i morse bestämde jag mig för att inte gå och handla om jag inte behövde. Och inte behövde jag nåt! Jag tog fram en låda med stekta kalkonskivor ur frysen. Klyftor köpte jag igår och sås och vitlökssmör fanns i kylen. Intill spisen stod en öppnad flaska appassimento… Jag dukade fram en riktig kalkonmiddag med ost och kex till efter. Med tända ljus ser det nästan romantiskt ut. Fast nån kärlek fanns inte vid bordet. I stället hade jag sällskap av min trägubbe Hopptimisten och pappersboken Dödens lustgård. Nog så gott! Jag tror att jag behöver vila lite nu på soffan. Om det inte plötsligt ringer på dörren…

En riktig kalkonmiddag.

∼ ♦ ∼

I morrn är det söndag och vilodag. Jag ska ta mig ut en sväng. Det kan bli både till fots och med bilen – såväl kropp som bil behöver luftas.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.