OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Nä, jag tog inte den nya medicinen igår kväll. Jag vågade inte. På apoteket sa skrek apotekaren att medicinerna jag hämtade ut inte skulle tas samtidigt. Jag hade tänkt att ta Paraflex till natten, men bestämde mig för att inte göra det. Jag gav mig i stället kaffe och två av Marabous kakor Choco moments på kvällen. Givetvis fikade jag liggande. Jag har blivit en fena på att fika i horisontalläge. (Sitta gör ont).

Kvällsfika med två (2) Choco moments i stället för medicin.

Och i stället använde jag Linnex, massagekudde och vetekudde mot smärtan.

∼ ♦ ∼

Läsning och kaffe på sängen – en vanlig onsdagsmorgon!

Jag sov väl sisådär. Ibland vaknar jag för att jag har rört på mig och det gör ont. Naturligtvis vaknade jag i vanlig gå upp-tid en vardag, klockan 5.45, fast jag inte behövde det idag. Jag slumrade nån timme till innan larmet för medicin gick igång. Efter det blev ytterligare en timmes slummer. Så lite lugnt kunde jag ta det i morse. Framför allt var det skönt att slippa känna pressen att gå iväg till jobbet och ha så ont som jag har. I stället fixade jag kaffe och tog med in till sovrummet. Jag låg och läste nån timme.

När jag klev upp tyckte jag att jag inte hade så ont. Så kan det vara, men det tar bara en kvart så kommer smärtan. Att låta duschens varma strålar spola över smärtstället på ryggen är skönt, men jag kan inte stå där i all evighet.

Rejäl frukost idag.

Idag hade jag gjort upp en liten plan för att inte bli en total soffpotatis. Jag måste röra på mig för att motverka proppar, men det ska naturligtvis handla om försiktiga rörelser och inte gympass eller maraton. Min plan omfattade en promenad. Fast först ordentlig frukost. Jag var sugen på mackor så mackor och mer kaffe fick det bli.

Sen klädde jag på mig ordentligt, för det var en ganska gråkall dag och inte många plusgrader. Jag korsade gatan och klev in i Höganäsparken. Gick gång- och cykelbanan runt själva parken och fortsatte sen till Nya Björck Blomsterhandel. Där ville jag köpa nåt för att pigga upp mig. Det blev en liten växt och ett litet doftljus – och ett härligt samtal med Selmas matte. Selma själv slappade i sin bädd i pentryt. Liksom jag är hon inte riktigt kurant och har problem med muskler och leder. Men vilket sällskap att ha en levande varelse hos sig på jobbet! Jag skulle så gärna vilja ha en fyrbent sambo, fast det funkar ju inte när jag inte har nåt socialt nätverk som är tillräckligt stort ifall jag skulle behöva hjälp. Och eftersom jag är sjuk känns det inte riktigt juste att skaffa ett djur som jag sen kanske inte orkar/kan ta hand om. Det är sorgligt, men jag måste vara realist. Jag får glädja mig åt böcker, växter och ljus som doftar gott.

På väg till Höganäsparken.

Två paket för att pigga upp mig…

… ett innehöll den här växten, det andra ett doftljus.

Under filten, på soffan, med medicin i kroppen.

Totalt gick jag ungefär en kilometer. Inte nåt att skryta med. Men jag kom ut och rörde på mig, jag fick en pratstund och jag köpte lite tröst. Och efter det tog jag en tablett av nya medicinen och la mig under filten på soffan. En timme skulle det ta innan den verkade, enligt den högröstade apotekaren. Nog tog den bort det vassaste av smärtan, men inte allt, fast lite avslappnad blev jag. Tung i lemmarna, liksom.

Framåt seneftermiddagen satte jag mig en kvart och fixade med bilder. Reste på mig, gick runt ett tag i lägenheten och skrev sen det här en kvart. Längre än en kvart kan jag fortfarande inte sitta, medicinen till trots. Åter till soffan. Och där låg jag och läste nästan hela eftermiddagen. Läste och hade ont. Nya medicinen hjälper uppenbarligen inte ett dugg. Jag blev mest tröttare av den. Det behövde jag inte riktigt. Jag får prova att ta en tablett till natten och se om det gör nån skillnad. Annars struntar jag i pillren i morrn.

I morse tog jag fram en matlåda ur frysen. Jag kan inte leva på mackor och korv med bröd, det är inte riktig mat. I kväll serverade jag mig spaghetti och kycklingfärs. Det var… mycket spaghetti. Och ketchup.

Spaghetti med ketchup – och kycklingfärs under i Hopptimistens sällskap. Åtta månader är på väg att bli utläst.

∼ ♦ ∼

Jag har haft väldigt ont under eftermiddagen och nu i kväll. När jag sitter vid skrivbordet och datorn funkar det en stund med massagekudden bakom. Bäst är att ligga ner. Men det blir jag jävligt uttråkad av. Nu ska jag trots det vända tillbaka till soffan, för Åtta månader läser jag nog ut i kväll.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.