OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

I morse när jag vaknade hade jag nästan inte ont i ryggen! Då kände jag mig dum, jag som hade kämpat för att få en läkartid. Ibland får jag kallelser till vården för undersökningar och annat av kroppsdelar jag inte har problem med. Varför ska det vara så krångligt att få en tid när en HAR besvär och ont i en kroppsdel? Men det stod inte på förrän smärtan infann sig igen – jag var ju tvungen att sitta en stund på sängkanten. Sitta är fan omöjligt, känns det som! Igår kväll satt jag dock ungefär en halvtimme i fåtöljen. Jag hade dragit på Linnex på ryggen och körde två program med massagekudden. Det verkar vara bra för min rygg! Sen la mig på soffan och såg trekvart av ett hundprogram på Sjuan (finns även på TV4 Play) innan jag gick och la mig. Klockan var runt 21. Så rolig är jag. I vissa lägen är det skönt att bo ensam så att jag slipper ha dåligt samvete för att jag är tråkig. Men smärtan gör mig så ofantligt trött. Jag somnade ganska omgående – och var fortfarande trött när larmet gick igång 5.45…

Trött när jag vaknade denna kalla novembermorgon trots en lång natts sömn.

Svårt att sitta…

Det var kallt i morse. Termometern i sovrummet visade på nollan. Jag skulle inte iväg förrän runt 8.30 idag, så jag behövde inte stressa. Men ändå. Jag blir stressad av mig själv när allt går så långsamt. För jag har inte bara ont, jag har blivit stel och att försöka böja på ovilliga lemmar i badrummet eller sätta sig på eller resa sig från en låg toalettstol tar tid.

Jag åt filfrukost med Hopptimisten vid tända ljus och läste en stund. Men jag har svårt att koncentrera mig på boken, det gör ju så ont att just sitta. Det var dock bara att bita ihop, för klockan sju var det dags att starta jobbdatorn och jobba en stund innan jag skulle iväg. Jag var ju inte sjukskriven…

Det här med vården, det är rätt ofta… cirkus. Med litet c. Idag fick jag stå (kan inte sitta på deras stolar) i tre väntrum, träffa tre olika vårdpersonal. Alla var väldigt bra, alla tre lyssnade på mig. Men jag kan inte begära ersättning från arbetsgivaren för på kvittot framgår inte att jag träffade en läkare – vilket jag ju gjorde. Jag bröt ihop under första samtalet. Inte stort och mycket men… Samtidigt, just där var det tillåtet. Jag har fått två nya tider, den första om en månad, den andra nästa år. Därefter stapplade jag rakt över golvet till lättakuten. Träffade en sköterska som frågade saker och jag svarade. Hon lyssnade. En 20 minuters väntan i väntrum nummer tre innan jag fick en stund hos doktorn. Min doktor är fantastiskt bra. Vänlig, pedagogisk, förklarande, inkännande – och just lyssnande. Jag fick böja mig lite hit och dit och han klämde och kände. Det gjorde ont. Jag hade tänkt fråga om han kunde skriva ett sjukintyg för onsdag, torsdag och fredag den här veckan. Men nej. Det blir två veckors sjukskrivning så att ryggen får bli riktigt bra. Jag kan givetvis bryta tidigare om jag känner för det. En mer lämplig medicin än den doktor O skrev ut fick jag också recept på. Den känner jag mig helt trygg med att ta så att mina muskler får slappna av. Jag vill ju inte att huvudet ska slappna av och kroppen flyga, som med doktor O:s drog.

I första väntrummet lutade jag mig mot en vägg.

I andra väntrummet höll jag i en stolsrygg.

I tredje väntrummet hängde jag över ett trappräcke.

Den tog en stund, den här utflykten till vården. Klockan var över 11 innan jag kom hem igen. Satte mig genast vid jobbdatorn och mejlade chef och arbetskamrater som behövde få veta. Jag tror att de var rätt OK med att jag inte kommer dit på ett tag. Vem vill ha en kollega/medarbetare som ligger på golvet under möten? Jag jobbade en stund och sen tog jag lunch. Idag blev det ett kokt ägg, en Varma koppen sparrissoppa för att få upp värmen och ett par leverpastejmackor.

Hemmalunch med värmande kopp sparrissoppa, leverpastejmackor och ett ägg, i sällskap av Hopptimisten, Åtta månader och vetekudden.

Ny medicin mot ryggontet och blodförtunnande. De får dock inte tas samtidigt.

Innan jag åt ringde jag ett kort samtal till Anna som hade hört av sig under morgonen och senare på förmiddagen för att höra hur det gick för mig. Det är gott att nån bryr sig och gott att jag kan få praktisk hjälp om det behövs. Vännen FEM hörde av sig igår kväll också, men hon är ju lite långt bort för att kunna hjälpa.

På eftermiddagen jobbade jag, avslutade och delegerade en del. Bakom ryggen hade jag massagekudden och den fick värma och arbeta. Jag hade bestämt mig för att gå till Kvarnen efter jobbet och hämta ut mediciner (dagens nya och min blodförtunnande) och handla. Tänk att det alltid är nåt som saknas i kylen! Doktorn sa att det var OK att använda ryggsäck – så länge det inte gör ondare av den – så den kör jag med när jag handlar. Men ryggan var tung idag, för två liter Pro Viva väger en del för en dålig rygg. Medicinerna kostade en del som väntat. Nu dröjer det inte länge innan jag är uppe i frikort! Mitt sjukintyg kom mot slutet av dan som utlovat och det har jag skickat in samt sjukanmält mig från och med i morgon.

Postboxen innehöll en räkning och ett vykort från Borås. Jag tackar – men bara för det senare!

Tack för kortet I!

Inte heller idag var jag jättehungrig på kvällen, men det fick bli grillad kycklingkorv med bröd. Allt för medicinens skull.

Tisdagmiddag i form av kycklingkorv med bröd och tillbehör.

Nu ska jag vila ihop med vetekudden på soffan. Jag är väldigt trött efter den här dan och jag har ganska ont. Tyvärr måste jag vänta med att ta den nya, muskelavslappnande medicinen för den får inte tas för nära ihop med den blodförtunnande. Kanske till natten, dårå.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… dagens tre glädjeämnen:

1. nån bryr sig om
2. det har varit soligt
3. min ena novemberkaktus, den i gästrummet, har sex (alla syns inte på bilden) vita knoppar (ursprungligen hade jag tre novemberkaktusar, en vit, en röd och en lila. Nu har jag alltså en vit kvar. Den andras färg får jag se om den nånsin blommar…)

Den vita novemberkaktus har knoppar!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.