OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en relationsroman och en berättelse om familjehemligheter.

Under oktober månad har jag läst alldeles för få spänningsromaner. Efter att ha läst ut en udda, rolig och tankeväckande bok om en prästarkitekt var mitt uppsåt att välja nåt riktigt läskigt att läsa. Men valet föll på en relationsroman. Marcus Jarls bok Trädgårdsmästarens dotter hade legat i min att läsa-hög en hel månad. Det var dags.

Den här boken handlar om Flora Nyman, en riktig pappas flicka. Pappa Göran är trädgårdsmästare och Flora jobbar på Naturhistoriska museet, hennes bror Svante går SLU-utbildning i Alnarp. Flora har överlevt en cancer, men blivit av med sin pojkvän. Så dör pappa Göran knall och fall i hallen. Sorg och mörker slår klorna i Flora och hennes familj. Men så tycker Flora att flera av hennes närmaste beter sig konstigt, som att de döljer nåt. Och det gör de. Flora får reda på en lögn/familjehemlighet och hennes tillvaro rasar samman.

Jorå, nåt okomplicerat och läskigt spännande är ju inte detta precis. Inte för att jag hade hoppats på det, men det var en sån bok jag tänkte välja först. Jag har nu läst samtliga av Marcus Jarls böcker, alla relationsromaner. De är annorlunda, för de handlar inte enbart om kärlek. De handlar rätt mycket om sjukdom, död och… tough love. Så även denna. Jag började läsa boken en lördagsmorgon klockan fem när jag inte kunde sova. Plötsligt hade jag läst över en tredjedel av boken. Den ÄR spännande, fast inte som en deckare.

Här ligger fokus på relationer och personer, helt klart. Även om trädgård och blommor ramar in berättelsen är den inte på nåt sätt gullig. Och det är det som tilltalar mig när det gäller Marcus Jarls böcker. Han skildrar, som det känns, äkta människor – med fel och brister. Han väjer inte heller för sorg, illamående och död. Det är bra. Såna här böcker behövs.

När jag precis hade slagit ihop pärmarna till boken hade jag lust att bara skrika och skriva här

”Vilken jävla bok!

Inte för att boken var dålig utan för att den var så jävla bra och gripande och ett bevis (?) på att sanningen alltid segrar i slutet.

Toffelomdömet blir det högsta.

∼ ♦ ∼

Böcker av Marcus Jarl som jag har läst:

• Tusen bitar
• Dina färger var blå
• Där du en gång gick
• Om en syster
• Trädgårdsmästarens dotter (läs inlägget ovan!)

Livet är kort.