OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Mörker… Fotot är taget i morse genom fönstret i arbetsrummet, ut mot S:t Olofsgatan.

Vilket jävla mörker det är! Kanske inte dagtid, men vem har tid att vara ute och få ljus på sig då när en jobbar? I alla fall inte jag som arbetar kontorstid. Men jag är tacksam för promenaderna till och från jobbet, för då får jag lite ljus. Och luft. Inte så särskilt frisk luft eftersom jag går genom stan. Men ändå. Fast morgnarna är kolsvarta. Nu när det blir normaltid mellan lördag och söndag kan det bli lite ljusare på måndag morgon för mig när jag ska gå. Den går emellertid snabbt över, känslan av ljus, på en vecka, typ. Jag gillar verkligen inte den här ändringen till sommartid som görs varje vår. Den är rätt onödig. Den ställer till det för kossor som ska mjölkas och för människor som behöver ta sin medicin ett visst klockslag, för att nämna både folk och fä. Jag vet att det har funnits tankar på att lägga av med sommartidsomställning, men det tycks vara en procedur som tar lång tid. Nu känns det som om den proceduren har… gått i ide.

Ja ja. Nån frukostbild blir det inte idag. Frukosten såg i princip likadan ut som resten av dagarna den här veckan. I stället tog jag en bild på mörkret genom balkongfönstret. Jag tycker ändå att UKK, vårt konserthus, ser lite häftigt ut.

Oktobermorgon mot UKK, fotad genom balkongfönstret.

Mörker… (fotat genom sovrumsfönstret).

Jag satte mig vid jobbdatorn runt klockan sju i morse och noterade att det ändå ljusnade snabbt. Sen vet jag också att det lär mörkna lika snabbt framåt kvällningen. Idag jobbade jag hemifrån för att spara på krafterna som den där promenaden upp till jobbet ändå tär på (plus lite annat på jobbet). Tyvärr. För jag behöver röra på mig och jag behöver ljus och jag behöver träffa folk och arbetskamrater.

Det lilla ljus jag fick på mig den här torsdagen var när jag gick med sopor och sen tog bilen för att hämta min extranyckel. Det var inte mycket det… Att hämta nyckeln gick för övrigt jättesnabbt. Samtidigt passade jag på att köpa en passande nyckelring för att liva upp mig lite. Jag är glad att jag har bil. Tänk alla som inte har det och som måste ta sig ut till Tjottaheiti för att hämta sin jävla nyckel. (Vad jag svär!)

Extranyckeln är hämtad och jag passade samtidigt på att köpa en passande nyckelring.

En låda från Vinoteket anlände i aviserad tid.

Men det första jag gjorde idag arbetsmässigt var att mejla löneenheten angående en utebliven sjukvårdsersättning. Mitt frikort för sjukvård, liksom det för läkemedel, har nu gått ut och varje krona tar jag tacksamt emot. Det tog fem minuter, sen var min ansökan om ersättning beviljad. Utan förklaring varför det har dröjt och varför den inte kommer med på oktoberlönen, förstås. Men det handlar inte om miljoner. Nåväl. Pengar är alltid ett välkommet inslag i tillvaron för då kan jag till exempel köpa böcker (har en beställning på ingång i morrn, sägs det) och vin.

Vinlådan från Vinoteket kom som aviserat igår, förresten. Jag fick en signal runt 17 när den beräknades anlända. Tiden stämde bra.

Nio italienare har flyttat in.

En trevlig brun man ringde på min dörr, bad om min legitimation och lämnade över lådan samtidigt som han påtalade att den var tung. Jag ser kanske bräcklig ut. Eller… lådan var ju tung, men för mig är nätshopping av vin med hemleverans så bra för hur skulle jag ha orkat släpa hem nio italienare flaskor vid ett och samma tillfälle från Systemet? Jag har kvar vin från tidigare lådköp. Eftersom jag mest bjuder bort vitt vin (tar bara nåt enstaka glas till smörgåstårta, skaldjur och fisk) hade jag inget sånt kvar. Nu är det påfyllt med två flaskor. Utöver det köpte jag ytterligare ett bubbel. Bubbel har jag i kylen sen tidigare, för jag kan inte öppna såna flaskor. Får väl bjuda mina novembergäster på det och samtidigt be dem öppna. Eller göra som Stora A föreslog, skaffa en sabel och sabrera…

Nåt vin blev det inte idag utan arbete. Jag hade påbörjat transkriberingen igår genom att läsa igenom Wordfilen. Idag fortsatte jag lyssna, men det blev många avbrott för till exempel Zoommöten, nyckelhämtning och andra jobb. Jag levererade i vart fall jobbet före lunch. Utöver det var magen besvärlig och jag var tacksam för att jag satt hemma och jobbade. Ryggen klagade dock och även hälsporren. Dessa krämpor…

Lunch serverade jag mig mitt på dan för att ha energi till eftermiddagens avdelningsmöte. Jag har inte haft vare sig så mycket tid eller ork till läsning den här veckan. Boken jag har fått för recension och läser just nu, Frälsarens nya gymnastikskor, går mot sitt slut. En liten stunds läsning blir det i alla fall alltid till såväl frukost som lunch.

En liten stunds energipåfyllning till lunch.

Större delen av eftermiddagen gick åt till avdelningsmötet. Jag hann i alla fall köra en maskin tvätt på förmiddagen. Efter jobbet passade jag på att sträcka på ryggen genom att gå runt med dammvippa. Igår torkade jag av i badrummet och på gästtoaletten. Frågan var om jag skulle orka dammsuga i kväll eller inte… Jo då, jag tog några rum efter jobbet också och sparade kök och gästrum till i morrn. Det kan bli bra mikropauser under arbetsdagen och innan jag går iväg för klippning.

I kväll tyckte jag att det passade bra med pizza, frys-pizza, vill säga, värmd i vanlig ugn. För att piffa upp den lite klickade jag på tzatziki och fetaostsås.

Uppiffad fryspizza i sällskap av Hopptimisten och Frälsaren.

Och precis när jag svalt sista biten ringde vännen som kommer och hälsar på i helgen så att vi kunde ”stämma av”.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… hur många knasigheter ser du på bilden???

Hur många knasigheter?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.