OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Tänk att jag kunde lyssna på musik igår! Jag förvånade verkligen mig själv. För sen gick jag vidare från Agnetha Fältskog till 50- och 60-talsmusik, en genre jag hade en crush på för… många år sen (typ 30…). Det lustiga var att jag också kunde läsa under tiden. Det blev en riktigt mysig avslutning på fredagen med bra böcker, ostbågar, godis och en halv öl som jag hade sen sparat med plast över sen förra helgen! Klockan var nånstans mellan 23 och 23.30 när jag gick och la mig. Så sent, en fredagskväll…

Fredagskvällen avslutades mysigt.

∼ ♦ ∼

Lördagsstart med kaffe och En bättre man, båda på sängen.

Klockan 6.43 vaknade jag till, gick upp och tog medicin och en fluortablett. Tillbaka i sängen somnade jag om och sov två timmar till. Uppenbarligen kan jag sova hur mycket som helst nu. I natt blev det alltså… (dyskalkylisten räknar… vänta…) typ nio timmar med ett kort avbrott för medicinintag. Verkligen rekord!

När jag sen väl vaknade gjorde jag som vanligt kaffe och tog in till sovrummet. Jag läste ungefär en och en halv timme och drack kaffe på sängen innan jag klev upp för dagens dusch först, frukost sen. Idag hade jag bestämt mig för att laga mat, så jag tog fram ett paket kycklingfärs ur frysen. Vidare tog jag fram en ask med Annas hemkokta äpplemos. Det är sånt smaskens jag har i frukostfilen varje morgon.

Lördagsfrukost med två män, en bättre och en träaktig orange.

Annas hemkokta äpplemos på tining.

Jag tände ljus för mamma och pappa i Domkyrkans ljusträd.

Idag är det min pappas födelsedag. Han skulle ha fyllt 97 år. Fullt möjligt att han hade kunna leva, men nu gör han inte det. Han gick bort 2006 och hann inte ens fylla 79. Pappa drunknade, troligen för att hans hjärta la av. Min pappa hade ett stort hjärta. Han kunde vara retsam och irriterande, men han var snäll. Det är hans hjärta och hans hjärtsjukdom jag har ärvt. Jag är inte lika snäll som pappa, dock. När han blev sjuk fanns inte de mediciner som finns idag. Samtidigt… vi är mer lika än bara våra hjärtsjukdomar: ingen av oss vill(e) bli sjuka och hjälpbehövande. Nu har jag emellertid en plan och det känns bättre.

Eftersom det var pappas födelsedag idag och åtta år sen mamma gick bort förra söndagen gick jag till Domkyrkan för att tända var sitt ljus för dem. Som vanligt skulle det vara en jävla konsert (ursäkta svordomen!) där, men den här gången tillät dörrslusken (säger man så i kyrkan?) att jag gick in och tände ljus. Det blev jag tacksam för. Idag hade jag inte hanterat ett stopp särskilt bra. Älskade, saknade, aldrig glömda. Mina tårar rann när jag gick därifrån.

Det var en solig och fin höstdag idag. Promenaden till och från domkyrkan var skön, som lite av en lisa för själen. För hälsporren var den mindre skön.

En skön promenad, denna soliga höstdag.

Lönnen hade blivit ganska naken.

På vägen hem stannade jag för att besöka Butiken på hörnet och köpa mig två noisette, en till dessert idag och en till söndagens eftermiddagskaffe.

Jag hade med mig en påse från Triller hem…

…med två noisette, förstås. Min nya helglast!

Efter promenaden var det dags för bilen att bli luftad. Jag passade också på att slänga sopor i vårt nymålade soprum. Det blev en åktur på några mil. Ett tag tänkte jag stanna i Gamlis och ta ytterligare en promenad, men det gjorde jag inte. Jag åkte i stället hem och publicerade ett inlägg om gårdagens vin samt påbörjade det här inlägget.

Därefter blev det läsning på sofflocket, en vila innan jag skulle ställa mig vid spisen. Idag hade jag planerat trerätters: skaldjurspaté och romsås till förrätt, spaghetti och kycklingfärs till huvudrätt och kaffe med noisette till dessert. Ansträngande bara att tänka på det och skriva ner menyn…

Men jag fick till det! Förrätten serverade jag till Alsacevinet från igår, pastan till ett appassimentovin och dessert till ett urgammalt dessertvin från Cypern. Under förrätten grinade jag, sen tog jag mig samman. Huvudrätten var en maträtt som vi åt varje lördag under många år hemma. Gjorde den lite för pappas skull – även om det var länge sen han åt.

Förrätt med ett försök att vara lite rolig.

Huvudrätt – en rätt vi åt varje lördag under många år.

Dessert, söt som Hopptimisten.

Resten av kvällen? Läsa förstås. Och se andra delen av En kunglig skandal.

∼ ♦ ∼

I morrn är det söndag. Vilodag. Ja, jag vilar varje dag, ändå är jag trött jämt. Jag ska tvätta, tänkte jag. Sen kan det bli en bilutflykt igen. Kanske ett skumbad.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.