OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Vad är det med söndagar? Det är som om jag blir dålig varje söndag. Igår spelade det ingen roll att jag hade jobbat hemifrån de sista två dagarna i arbetsveckan och sen försökt vila lördag och söndag. På söndagskvällen, när veckans höjdpunkt skulle bli söndagsmiddag med goda vänner, blev jag dålig igen. Jag kände inget innan middagen utan traskade iväg till Byblos. Kanske var det att vi fick vänta en stund på maten, jag vet inte. Det var ingen lång väntan och smårätterna jag beställde – dolmar, halloumi och baba ganoush med pommes – var supergoda. En liten öl och ett glas rött drack jag. Jag tog en liten kardemummakaffe på maten. Vi blev också bjudna på dessert, pannacotta.

Jag tog smårätter igår…

…och blev bjuden på pannacotta till dessert.

Men sen… Tog jag bara slut. Klockan hade just passerat 20 när jag fick beklaga mig inför vännerna att jag behövde bryta upp för att jag inte mådde bra. Vi följdes åt en bit, de skulle med bussen, men sen tog jag mig hem ensam, en promenad på sex minuter, ungefär. Hemkommen vilade jag en stund i fåtöljen, försökte få hjärtat att komma ikapp, men nej… Det ville inte. Det var bara att borsta tänderna och gå och lägga sig. Innan dess drog jag in olivträdet och satt det vid balkongdörren. Och det var tur det, för i natt kom frosten…

Olivträdet bor innanför balkongdörren nu.

∼ ♦ ∼

Måndagsfrukost med tända ljus, Hopptimisten och Blodets dotter.

Det var en kylig morgon, runt nollan när jag klev upp. Frukosten blev något varmare med tända ljus och en bra bok samt min ständige följeslagare Hopptimisten. Tyvärr sträckte jag ryggen när jag stod i badkaret under duschen. Den är väldigt känslig, ryggen, så snart det blir kallt. Jag drog på Linnex och hoppades att sträckningen skulle släppa snabbt. Ställde in mig på att stå och jobba så mycket som möjligt idag.

Jag tog en lättviktsjacka utan luva som jag köpte av Anna innan vi separerade. Det var egentligen ett felköp för oss båda, men den funkar utan luva så länge det inte snöar eller regnar. Och det gjorde det inte. Först. Då var det en härlig och solig höstdag och även om min jobbryggsäck var tung njöt jag av promenaden upp till jobbet.

Domkyrkan och träd i höstskrud.

Medan solen belyste alla vackra höstlöv och några hade en skylift och utförde arbete på Uppsala slotts tak satt jag i möten. Men jag hann skriva klart en artikel mellan två möten på förmiddagen och skickade den på fakta- och citatgranskning. Den kom i retur med ett OK och jag kunde skicka den på översättning. Så skönt att få känna att även jag kan åstadkomma nåt på jobbet.

En vanlig jobblunch.

På lunchen hade jag också sällskap av Blodets dotter. Det är inte många sidor kvar i den boken och en recension är på gång. Nu väntar jag på nästa spännande recensionsexemplar som är på ingång, denna gång från Modernista. När jag sökte på boken hos min vanliga nätbokhandel såg jag att boken är försenad i utgivningen nån vecka. Förlaget har inte hört av sig och meddelat mig om detta, trots att vi den senaste tiden haft en del mejlkonversation. Nu är väl jag kanske inte den enda som ska få just den boken för recension (avslöjar senare vilken titel den har!), men ändå. Vi skrev nyligen till varandra, som sagt. Under lunchen Swishbetalade jag också min del av middagen igår. Det var en del tekniska problem. Till sist funkade det. Jag lär aldrig förstå teknikens under, men det visade sig att den som skulle ta emot min peng befann sig i ett område utan nån täckning. Lunchen var annars rätt vanlig…

Under eftermiddagen fixade jag med diverse smått löst och sen vara det dags att gå hem. Då regnade det förstås. Ryggen var hyfsad så länge jag inte satt ner, men eftersom jag stod så mycket idag gjorde sig hälsporren påmind.

När jag kom hem la jag mig på soffan och vilade en halvtimme, som jag brukar göra. Jag har börjat få egna, nya rutiner. Det är skönt att slippa ta hänsyn och att inte behöva tänka på andra i hemmet. Samtidigt är det förstås ensamt. Att känna sig behövd är inte alltid fel, även om en tycker att det kan vara jobbigt ibland. Att prata med träfigurer och gosedjur är inte det samma som att prata med levande varelser.

Till kvällsmat blev det het Thaisoppa som jag värmde i micron och mackor. Det passade jättebra denna kyliga sista kväll i september 2024.

Het Thaisoppa och tända ljus passade bra den här kyliga kvällen.

När mörkret nu har sänkt sig tänker jag läsa och glo på TV. Det är Vem bor här? och Sherwood och det får runda av min måndag innan jag kryper till sängs med Blodets dotter.

∼ ♦ ∼

I morrn avslöjas här vilken bok som blev september månads bästa bok.

I morron är det tisdag. Då publicerar jag september månads böcker i min egen serie Mitt bokår 2024. Inlägget är tidsinställt. Då får du veta, kära dagbok, vilken bok jag utnämner till månadens bästa av dem jag har läst i september.

På kvällen ska jag ska åka och handla för seniorrabatt på City Gross. Den här gången följer Anna med. Efter det ska min bil få rulla ner i varmgaraget till sin nya plats. Någon ersättning från försäkringsbolaget för att jag inte valde lånebil under reparationen har jag hittills inte sett. Förhoppningsvis rullar det in några kulor snart.

I morgon går jag också in i Sorgens månad, oktober….

∼ ♦ ∼

Livet är kort.