OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en bok för unga vuxna – eller den som en gång varit ung vuxen.

I somras träffade jag Sanna Mac Donald på en fika i Uppsala. Att träffa duktiga författare är alltid roligt. Är de dessutom trevliga blir det ju extra roligt. Jag har läst Sanna Mac Donalds romaner och tyckt mycket om dem. Men hennes roman Ospårat, som vänder sig till unga vuxna (eller den som en gång varit en sån), hade jag missat. I början av hösten blev det möjligt för mig att köpa boken direkt från författaren. Nu har jag dessutom läst den.

Bokens huvudperson Palle slutar snart nian. Hon börjar ta avstånd från sina barndomskompisar, för hon har inget gemensamt med dem. Framför allt delar hon inte deras intressen, såsom killar. På Hanna är hon däremot nyfiken. Hanna är den enda lärare som det går att prata med. Men Hanna har det kämpigt på sitt sätt med vardagen som förälder på halvtid och den destruktiva relationen med Eva. Hon vill bryta upp, men vem blir hon då? Och så är det den unga tjejen Lova som drar sig undan hela världen. Ändå är det kanske Lova som är starkast inuti av dem. Gemensamt för karaktärerna är att de vill hitta sin egen plats i tillvaron.

Ja det här var en läsupplevelse må jag säga! Jag hade förväntat mig en ungdomsroman med en hel del… ”ja, ja”. Så blev det inte. Författaren skildrar otroligt skarpt och inkännande de olika karaktärerna. Läraren Hanna är svag och skör, men erbjuder ändå tonåringen Palle stöd. Är det för att hon är mycket empatisk eller för att det är lättare att hantera andras problem? Oavsett, det jag blir grymt avundsjuk på – ja, jag lever mig verkligen in i berättelsen och karaktärernas liv – är att de ändå har var sin bästa vän, var sin förtrogna. Den där vännen som stöttar och som för det mesta är tillgänglig som stöttepelare. En sån vän önskar jag att jag hade. Jag har en mycket god och nära vän – men hon finns inte i mitt närområde. Ibland längtar jag så mycket efter den där bästisen att springa över och fika hos. Nåja, den här boken handlar inte om mig!!!

Palle är en outsider – och där är det hög igenkänningsfaktor hos mig i alla fall. Jag var en sån outsider att jag var tvungen att lämna Metropolen Byhålan direkt efter gymnasiet, när jag just blivit myndig. Passade inte in, för att jag varken ville ha man eller barn. Palle uttrycker sig via det skrivna ordet. Hon nyttjar sociala medier där hon bland annat skapar ett anonymt konto.

Hanna då? Hon förvirrar mig lite. Hanna vill lämna Eva, träffa nån ny – och ändå inte. Hon vill så gärna… ha nån att kalla sin, precis som kompisarna och kollegorna. Fast Josse är ju singel.

Oj oj oj… Jag läser den här boken på rekordtid när jag väl har börjat. Och jaa. Jag är 60 plus och får ändå ut massor av den.

Toffelomdömet kan inte bli annat än det högsta.

∼ ♦ ∼

Andra böcker av samma författare:

1. Om allt vore annorlunda
2. Allt som en gång var

Livet är kort.