OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Så blev det plötsligt höst. Det var så kyligt att jag fick sova med stängt fönster i natt. Det har jag inte gjort sen jag flyttade till Saint Ollie. Morgonen var inte bara kylig, den var regnig och mörk också. Jag vägrade att tända kökslampan för att läsa i morse. Det blev ett mjukare levande ljus intill den lite grymma deckaren från Brighton som jag läser. (Grym för att den inte bara handlar om en konststöld utan om en annan förlust.) Och ja. Jag släckte ljuset innan jag gick därifrån.

Vägrade tända lampan i morse!

Det småregnade när jag gick. Vid ån var det vackert, men grått. I Odinslund hade det fallit ganska många löv på marken. En del av dem var gula. Sen vet jag att det senare i veckan har utlovats höga temperaturer och sol igen. Sommaren ska återvända – för en stund. Det var lite svårt att tro idag.

Grått men vackert vid ån.

Gula löv på marken i Odinslund.

I väntrummet.

Jag traskade till jobbet och packade upp jobbdatorn och installerade den. Hann kolla och besvara ett par mejl innan det var dags för mig att gå från jobbet igen. Nu skulle jag till lab för att lämna prover. Eftersom jag hade ett möte strax efter klockan nio skyndade jag mig till mottagningen. Hamnade först i kön till somligas förtret. Vissa pensionärer har visst jättemycket på sina agendor…Nåja, jag hann få en trevlig pratstund med S och det blev en bonus även om vi ska ses nästa vecka igen. Jag passade också på att kolla hur lång tid det är kvar på mitt frikort. I skrivande stund är det ungefär två och en halv vecka. Och så hann jag hälsa på doktor P. Doktor O var också i faggorna, men visade ingen hyfs gentemot mig som patient – som vanligt. Jag var osynlig.

Kan extraknäcka som monster.

Provtagningen gick bra, de är så duktiga, de som sticker mig. Idag skulle det tas leverprov för att kolla att min nyaste medicin, den jag har ätit sen i maj, inte påverkar organet levern negativt alltför mycket. Typat att jag drack en öl och två glas vin i torsdags, en öl och två snapsar i lördags och en öl igår… Så mycket alkohol brukar det inte bli vanligtvis. Nu får jag väl skit för det också. För övrigt kände jag mig som en idiot när jag gick med orange jackaluvan på huvet, men regnet hade tilltagit. En idiot, en galning – eller rentav nån från en skräckfilm. Kanske kan knäcka extra som monster.

Resten av förmiddagen på jobbet var i princip ett enda långt möte. Det var ett OK möte och arrangören hade ordnat plommon och kakor till pausen. Bra det, för lunchen blev i torftigaste laget – bara en ostmacka och ett kokt ägg.

Torftig lunch idag.

Efter lunchen fixade jag iordning några bilder jag äntligen fick efter viss påstötning. Sen hörde jag av mig till Anna som skulle ”låna” en av mina kontakter i vården. Hon var nöjd och berättade att så många hörde av sig och frågade hur det hade gått att hon inte hunnit kontakta mig och säga att hon var just… nöjd. Tänk, mig var det inte en enda som frågade hur det hade gått med mitt besök i vården. Fast det får jag bara skita i, det är ju så här det är när en inte har nån familj och ens vänner sätter den egna familjen främst, givetvis. Men så klart jag blir… avundsjuk. Och inte så lite ledsen. Nu är det emellertid som det är och jag måste lära mig att det är just så. Acceptera. Vissa stunder är det… ledsamt när ingen bryr sig, ingen frågar. Men jag överlever. För övrigt är det väl fint att Anna har människor som bryr sig om henne.

Anna påminde mig om att Tisslingarna fyller år idag. Nio år, blir de, de små älsklingarna som jag numera inte heller lever med. Jag saknar dem så…

Citrus…

Lucifer…

Tisslingarna!

Vilken tur att jag har mina böcker, Hopptimisten och Nallisen! I morrn är det aviserat att ett paket med litterärt innehåll ska anlända. Ytterligare en bok torde vara på väg, hoppas jag. Från plåtverkstan har jag inte hört ett pip idag heller. Ingen familj, ingen bil. Jisses Amalia, det är ju skäl att hoppa framför tåget, nästan. ( <== ironisk och slår på mig själv)

Nåt jag emellertid hade var rester från fredagen (potatisgratäng) och kycklingkorv i frysen. Det fick bli samma middag som igår.

Rester idag igen.

Lite senare blir det kaffe från i morse, uppvärmt i micron. Men jag tänker göra som mina nätvänner F och G föreslog den här skitdagen: läs, se en bra serie och ät choklad.

∼ ♦ ∼

I morrn kommer Antikrundan till Botaniska trädgården. Den här gången tänker jag inte köa en hel jävla dag för att träffa en skitsur antikexpert. Jag ska försöka orka arbeta. Dessutom behöver jag gå och handla efter jobbet. Hoppas jag orkar släpa hem varorna. Jag har ju ingen bi-hi-hi-hil just nu, så jag får gå och bära från Korgtassen. Funderar på att beställa en kasse Helgens goda till lördag.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.