OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det börjar bli höst ute och det börjar bli höst i mitt liv. Det vill säga, jag närmar mig det sista kapitlet i livet. Livet är ju inte precis ultraspännande just nu, men jag känner vissa stunder/dagar att jag drabbas av så kallad frenzy. Med det menar jag den där upplivade känslan av att må lite bättre. Det är väl därför så många kommenterar att jag ser så pigg ut. På utsidan. Kanske handlar det om livsvilja, det här att en egentligen vill leva, inte dö just nu. Jag tror nog mer på att det handlar om att vilja leva fullt ut – och sen tyvärr inte orka. Eftersom jag hade en kvällsaktivitet idag – middag på K5 med en arbetskamrat som fyllt år – bestämde jag igår att jobba hemifrån. På så vis sparar jag ork och kraft att göra nåt annat än att läsa eller se på nån TV-serie i kväll.

Det börjar bli höst och det är faktiskt lite gult i björken utanför. Min utsikt idag.

Igår kväll blev det just bara läsning och TV-serie. Jag såg andra delen av senaste säsongen av Morden i Sandhamn. Men sen blev det bokbyte. Jag läste ut boken om bröllopsfesten på den ödsliga irländska ön och greppade en bok om en ung bög i Stockholm. Den senare boken ingår i en trilogi och utspelar sig på 1940-talet. Boken kom ut 1968 och borde vara kultförklarad HBTQ-litteratur. Tyvärr har den fallit i glömska. Jag hoppas att jag kan ge den lite upprättelse.

Bokbyte från en bok om en bröllopsfest på en ödslig irländsk ö till en bok om en ung bög i 1940-talets Stockholm.

∼ ♦ ∼

Åter blev det en natt med dålig sömn. Sömnen visar tecken på stress, men jag känner mig inte stressad. Har ”bara” konstant dåligt samvete gentemot mina arbestkamrater för att jag underpreseterar. Två gånger vaknade jag under natten, den andra gången vid två-tiden var det svårt att somna om. Som natten innan kollade jag lite på mobilen samt läste. Till sist blev ögonlocken tunga igen. Jag blev inte så stressad av detta att inte kunna somna om snabbt, för jag visste ju att jag inte skulle ha bråttom iväg till jobbet idag – jag skulle ju sitta hemma och jobba. 

Torsdagsfrukost med Hopptimisten och den unge bögen Joakim.

Jag klev upp när mobillarmet gick av, blaskade av mig och satt vid frukostbordet – allt i vanlig tid. Dagens dusch sparade jag till senare eftersom jag ju skulle ut på middag efter jobbet.

Klockan var inte ens sju slagen när jag satt vid datorn och började jobba. Som alltid började jag med att beta av dagens mejl. Därefter började jag skriva en artikel. Två avstämningsmöten deltog jag i på Zoom under morgonen, övriga möten skulle jag hänga med i på via Zoom under eftermiddagen, men två blev inställda. Lunchen blev lätt och gick som vanligt av stapeln mitt emellan. Notera mångfalden röda grönsaker! Ett lätt illamående och yrsel var tyvärr mina sällskapsdamer idag, men hjärtat verkade göra det det skulle.

Hemmalunch med en mångfald av röda grönsaker, Hopptimisten och Joakim.

I stället för att ta andra raster än lunch skrev jag det här inlägget, som är tidsinställt för i kväll. Och när jag behövde sträcka på rygg och ben tog jag dammvippan och gick runt i lägenheten. Då slipper jag göra det i morrn eller i helgen. För jag har bestämt att det står städning på agendan liksom renbäddning och tvätt. Frenzy? Ja, kanske lite. Jag dör gärna i ett rent hem så jag ska försöka att inte dö precis nu, innan städningen är avklarad.

∼ ♦ ∼

Rapport om kvällens K5-kalas kommer förstås i morrn! Om jag lever. Det vet ingen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.