OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Bokbyte igår från en syster-bok till en bok om en man som leker med dockor.

Äntligen fick jag läsa ut syster-boken igår kväll! Inte för att jag tycker att den har varit seg och tråkig utan för att jag har haft mycket mindre tid till läsning sen jag började jobba igen. Jag läser vid frukostbordet och vid lunchbordet (har med mig min bok på gång till jobbet) och vid middags-/kvällsmatsbordet. Om jag inte är för trött läser jag på kvällen i fåtöljen, soffan och/eller sängen. Men det är helt klart mycket mindre tid, inte mindre ork, som gör att det kan verka som om jag segar med en och samma bok länge. Bokbytet jag gjorde igår blev en spänningsroman om en man som leker med dockor. Synnerligen passande för mig (återkommer till det nedan)…

Just detta att alltid ha med mig en bok har många gånger ”räddat” mig. Jag pratade med nån häromdan om detta att många inte går ut och sätter sig på ett kafé eller äter middag på lokal ensam. Med en bok är du aldrig ensam! Men det kan förstås ibland vara lite… tungt rent fysiskt. Därför väljer jag ofta att läsa pocketböcker under veckorna. Igår hade jag ju en pocketbok med mig i jobbryggan, men också jobbdatorn med tillbehör och lite annat. Jag vägde ryggan. Det visade sig att jag släpar på fyra kilo…

∼ ♦ ∼

Jisses!

Idag blev det arbete på distans, det vill säga hemifrån. Jag har inte bara ont i vänsterfoten utan nu även i höger ljumske. Det innebär att jag har svårt att stå och gå och jag har svårt att sitta. Varifrån kommer alla dessa plötsliga krämpor? Och fan, räcker det inte med bråck på magmunnen, gallstenar och förmaksflimmer? Tydligen inte. Jag kan i vart fall glädja doktorn med att jag har gått ner ett kilo sen i fredags. Sa ju det att jag går ner i vikt när jag börjar jobba! Och då har jag ändå inte ätit strikt nyttigt. Igår, till exempel, tryckte jag i mig en näve Dumlekolor som låg framme i en skål på soffbordet (nackdel med stort soffbord: en får plats med godisskålar) och tre Ballerinakex till kvällskaffet. Kanske var det därför jag vaknade med en underlig frisyr. När jag såg mig i spegeln var jag synnerligen tacksam att jag hade en klipptid idag efter jobbet.

Ful får en vara, men inte dum, som sagt. Därför åt jag nyttig frukost medan jag läste ett kapitel i boken om karln’ som leker med dockor. Tyckte att det var en sån passande bok att läsa. Inte för att mordoffer nummer ett hette Anna – jag har ingen önskan att ta livet av min före detta sambo och fästmö. Nä snarare för att mördaren tycks gilla dockor. Själv håller jag mig till orange träleksaker med en fjäder och låtsas att de är en del av min familj… Nån mördare är jag dock inte! Jag slår inte ens ihjäl getingar trots att jag är livrädd för dem efter mina senaste reaktioner på deras stick. Jag fångar dem om de har förirrat sig in i mitt hem med hjälp av ett glas och ett vykort – och släpper ut dem genom ett öppet fönster eller en öppen balkongdörr.

Nyttig frukost med familjen, det vill säga en orange träleksak med fjäder och en man som gillar dockor.

Ett möte idag och i övrigt bland annat förberedelser för kommande intervjuer. Men innan dess rev jag och klättrade och hade mig och bytte några gardinstänger och satte på knoppar där det saknades. Detta gjorde jag tidigt som fasen innan solen nådde fönstren i mitt hem. Nöjd? Ja, så där. Nu funderar jag ett tag över om jag ska sätta upp ett par omtag på ett par ställen också… Kanske behöver jag smakråd. Utöver det hittade jag en rullgardin i fönstret i gästrummet. Hmm… efter tre månader här…

Frisk och pigg? Nja.

Det kan ju låta som om jag mår ganska bra när jag klättrar och far med gardinstänger och annat. Många säger till mig att jag ser så frisk och pigg ut. Och det är ju… ja, jag vet inte vad. Det är väl ingen som vill se sjuk ut. Samtidigt… måste man kommentera folks utseende? De skulle bara veta hur min insida ser ut. Den är inte frisk. Så… på gott och ont, se frisk och pigg ut utåt och vara skitsjuk inåt… Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det. Min humor… ja, den är ganska svart ibland. Får väl hitta på nåt som tar udden av människors… okänslighet. För det är lite så jag känner, märkligt nog. De skulle bara veta hur mycket jag inte orkar och hur mycket jag får avstå från i livet på grund av främst hjärtat…

På lunchen gick jag till Korgtassen för att handla lite som jag glömde i tisdags. Jag köpte också trekantsmackor och qwarj som jag raskt stoppade i mig medan jag läste ett kapitel om Dockmannen. På hemvägen mötte jag en arbetskamrat från en annan avdelning som cyklade genom området. H*n rekommenderade att jag skulle bli delpensionär. Och… tyckte att jag såg frisk och pigg ut… Rara människan, jag sa som det var att jag inte alltid känner mig som jag ser ut. Det kändes som om h*n förstod mina ord.

En lätt liten lunch.

FriskARE och piggARE tror jag nog att jag både känner mig och ser ut efter att ha besökt Igor efter jobbet. Bildbevis kommer i morrn – och då blir det förhoppningsvis ingen galen morronfrilla.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.