OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en bok om vänskap och förlust.

Sommaren 2024 kontaktade författaren Florence Wetzel mig för att höra om jag var intresserad av att läsa, och underförstått recensera, hennes senaste bok. Med tanke på mitt senaste år var hon lite tveksam att ställa frågan. Mitt år har varit tungt och bokens tema var tungt. Men jag tackade ja till att läsa Sara my Sara: A Memoir of Friendship and Loss. Det ångrar jag inte.

Undertiteln på den här boken visar vad den handlar om – vänskap och förlust. Däremellan livet, sjukdom och död. Och sorg, förstås. Boken är självbiografisk och inleds med hur författaren och Sara träffas. Sara anställs som hemhjälp hos Florence äldre mamma Marion när mamman börjar bli sjuk. Florence, då 50 år, har flyttat hem till sin mamma för finnas till hands, men känner att hon inte räcker till. Sara och Marion utvecklar en sorts vänskap. När Marion blir sämre sköter Florence och Sara tillsammans om henne och skapar på så sätt en egen vänskap. Arton månader efter Marions död får Sara diagnosen aggressiv hjärncancer.

När jag öppnar boken blir jag genast paff. Jag vet att den är skriven på amerikansk engelska, så det är inte det. Men den är skriven i smalspalt, som en enda lång dikt. Ingen kapitelindelning, alltså, i den nästan 400 sidor långa tryckta boken. Jag undrar hur det ska gå för mig att läsa. Det blir inga som helst problem. Plötsligt har jag liksom läst 50 sidor. Boken är inte skriven på något tillkrånglat sätt.

Inledningsvis får läsaren en del bakgrund kring mammas sjukdom och död. Det är förunderligt hur vissa människor bara finns där och gör det som behövs. Sara är en sån människa och jag själv har en och annan vän som är på det viset. Min tolkning av mamman är att det är en komplicerad person. Författaren kallar henne till och med diva. Ända in i det sista är hon mån om sitt utseende, till exempel. Jag får direkt associationer till min egen mamma (som gick bort dan före författarens födelsedag och cirka ett halvår före författarens mamma…). Florence Wetzel skildrar sin mamma otroligt nära med fel och brister och positiva egenskaper. Samtidigt gör hon det väldigt respektfullt.

Nästa del av boken handlar om Sara, hennes sjukdom och författarens sista tid med henne. Jag läser hur hon hoppas på mirakel, hur hon vill ha sin vän tillbaka eller som hon alltid har varit. Mellan raderna anar jag författarens maktlöshet och förtvivlan. Det råder dessutom en pandemi med olika restriktioner.

Den här berättelsen ur verkliga livet är mycket gripande och den slutar inte lyckligt på så vis att människor dör. Tredje delen handlar om tiden efter Saras död. Igenkänningsfaktorn är hög för mig. (Men jag blir nästan lite avundsjuk på att Sara har så många omkring sig under sin sjukdom. Hos mig är det rätt… tomt… Som man bäddar får man dock ligga, i viss mån.) Författaren varnade mig i förväg om att boken är tung. Ja, den är tung, men den är också så givande. En sorgebok som jag förstår hjälpte författaren att ta sig igenom förlusterna för att kunna leva vidare.

Ett enda nedslag blir det från mig och det är när Florence Wetzel kallar August Strindberg för pjäsförfattare. August Strindberg var författare, kort och gott, och skrev inte bara dramatik utan även lyrik, noveller, romaner, essäer med mera samt målade, fotograferade, filmade etc.

Jag avslutar med ett citat ur boken för att förmedla en känsla boken gav mig:

”Home is home.
But what do you do
if you have no home?

Toffelomdömet blir det högsta.

∼ ♦ ∼

Några andra böcker av Florence Wetzel som jag har läst (de hänger inte ihop i någon serie):

1. The Grand Man: A Scandinavian thriller
2. The woman who went overboard: A Scandinavian thriller
3. Annikas förråd: en ondskefull novellsamling
4. Sara my Sara: A Memoir of Friendship and Loss (läs inlägget ovan!)

Livet är kort.