OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Bara så du vet, kära dagbok, blev det ”middag” igår. Föräldra-FEM och Föräldra-Pinnen återvände till Workshop Road i lagom tid för att duka fram ost, kex och tillbehör till Morden i Midsomer. Om sjuklingen rapporterar jag inget annat än att den sjuke överlevde och återbördades till sitt hem med medicin. Sjuklingen som skriver den här bloggen tog ett och ett halv glas Governo och överlevde också.

Tisdagsmiddag. Ja, jag drack vin till.

∼ ♦ ∼

Onsdagen den 24 juli är en av årets sorgliga årsdagar. Men jag inledde den på sedvanligt ledighetsvis. Jag får inte bli upprörd för jag vill inte att hjärtat ska börja hacka igen. Det blev läsning, kaffe på sängen och bokbyte. Om jag har en fixering vid Skottland tycks jag ha fått en ny fixering vid fyrar. (Undras vad Freud skulle säga om det…) Boken jag slog ihop pärmarna på slutade i en fyr. Nu ska jag läsa boken jag fick av vännen FEM vid ankomsten i måndags. Den har sin grund i en sann historia om försvunna fyrvaktare, men författaren Emma Stonex har flyttat fram försvinnandet i tid och även gjort om det till en fiktiv roman.

Onsdagsstart.

Och sen blev det bokbyte!

Jag duschade och åt frukost innan jag satte mig vid datorn en stund. Lukas Katt gjorde tvärt om – han åt frukost först och klarade av morgontoaletten på en stol bredvid mig där jag satt och fixade med några bilder.

Frukost efter dusch.

Lukas Katt gör morgontoalett.

Så gjorde jag mig klar och åkte iväg för att köpa blommor. När jag är i Motala köper jag alltid blommor på Fina blomsterrum. Personalen är så trevlig där och blommorna fina. Idag blev det två rosbuketter igen.

Det var 18 år sen vid lunchtid som min pappa drunknade. Jag stannade en stund vid graven och pratade med honom och de andra, men jag vet att de inte är kvar. Det var länge sen de drog vidare. Jag är glad att de har varandra. Nu återstår bara jag. Och jag känner mig väldigt ensam ibland, även om jag har tränat på ensamheten. Jag pratade också med en griftegårdspersonal som var ute på arbete och passade på att tacka för allt fint de gjort och gör på Motala griftegård. Det skänker mig ro och tröst och jag vet att min familjegrav är i goda händer genom griftegårdens årsskötsel.

Rosor till mina kära.

∼ ♦ ∼

På eftermiddagen var det dags för ett kulturellt äventyr som jag aldrig gjort tidigare i Motala. Jag fick med mig Finske Pinnen till Sveriges rundradiomuseum. Och vad skulle vi göra där? Klättra i radiomasterna???

Radiomasterna är 120 meter.

Mastklättringen… Jag kan inte släppa den.

Finske Pinnen på väg in på Sveriges rundradiomuseet.

Men nej. Klättra skulle vi inte idag. Det står dock på min bucketlist. Idag skulle vi titta på museet. Och det är en otrolig liten pärla som jag inte begriper att jag har missat. Här finns en massa spännande saker – teknisk utrustning, givetvis, men också gamla radiogrammofoner, uppbyggda hemmiljöer i vilka radio och TV plötsligt tar plats. Till och med ett bibliotek. Och ett barskåp! Jag säger bara… om du är i Motala, besök Sveriges rundradiomuseum uppe i Bondebacka. Det är såå sevärt och dessutom helt gratis inträde (i skrivande stund, juli 2024). Fika fanns också, men vi ville ha mackor, inte plastade kakor, så vi åkte till Ubbes igen. Stamkund redan…

Ett bibliotek!

En moppebrud på stranden…

Teknik, förstås…

En radiogrammofon och en trattgrammofon.

Luxor gjorde radio- och TVapparater i Motala, Povel gjorde knäpp upp.

Middagsdags i museet med trekantiga tetror.

TV:n tog plats i vardagsrummet. Här är det framdukat för fika.

Ett tonårsrum. Min farmor hade en sån lampa med plastband.

Radiogrammofon med barskåp.

Modell av masterna, med antennen hängande mellan sig och numera museet på marken.

Loggbok, gamla tiders blogg.

Finske Pinnen med gigantisk radiomodell.

∼ ♦ ∼

I kväll blev det middag med Göstas vänner på Ströget. Några var absent, men ändå friends, andra valde att göra andra saker, och därmed lite mindre friends. En del av oss har blivit… lite äldre, lite sjukare. Andra i närområdet har blivit… lite friskare. Är det under eller handlar det om feltolkningar? Jag tror ju inte på mirakel och det lutar åt att sanningen är en annan. Oavsett, det var gott att stråla samman och äta och prata en stund. Jag åt en kycklingburgare och drack en starköl och ett glas corvina. Lever fortfarande, men mycket trött.

Göstas vänner.

Jävligt dyr kycklingburgare…

I morrn blir det en lugn dag. Finske Pinnen a k a Paschot ska jobba (!) och vännen FEM och jag ska troligen göra var sitt större inköp, men sen ägna oss åt litteratur resten av torsdagen.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… angående gårdagens litterära strul kan jag meddela att

• budleveransen med recensionsbok nr 1 är uppskjuten till måndag kväll
• recensionsbok nr 2 är hämtad på utlämningsställe av lägenhetsvakten

All is well that ends well. Tack alla inblandade
som bidrog till allt gott idag.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.