OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Vilken lördagskväll det blev! Regnet kom, men inte 17 märkte jag det – förrän jag såg en helt fantastisk regnbåge och himmel. Som vanligt går det inte att fånga det vackraste i naturen med en mobilkamera, men låta bli att fota från balkongen kunde jag inte.

Regnbågen och himlen var fantastiska igår kväll.

Jag hade det mysigt i min lilla vrå. Det var godis i skålen och godis på TV. En ny irländsk kriminalserie startade igår, Blackshore: Anmäld försvunnen. Totalt blir det sex delar, de första två ligger redan ute på SvT Play. Jag tyckte att första avsnittet var spännande och ska fortsätta se serien. Kanske i förväg. Men jag har också Tyst vittne att glo på ifall kvällarna blir långa och tråkiga.

Blackshore, en ny spännande irländsk kriminalserie på SvT.

Nog försöker jag aktivera mig så mycket det går. Att laga mat – och att dessutom laga en ny rätt som igår! – var nånting ganska unikt. Och det var inte världsatråkigt, faktiskt. Det blev mat även för i kväll och kanske i morrn.

Sen läser jag, enormt mycket, vilket du väl inte har missat, kära dagbok? Igår kväll läste jag ut boken om den franske bombaren och reste litterärt från Paris till… Skottland igen där det utspelar sig en märklig nyårsfest. Det tycks vara så att jag läser väldigt många böcker som utspelar sig i just Skottland. Är det ett tecken på att jag borde resa dit? Jag vet inte. Hur kul är det att resa ensam IRL..?

Bokbyte och litterär resa från Paris tillbaka till Skottland.

∼ ♦ ∼

I Skottland är det nyår och jag dricker söndagskaffe ur lördagsmuggen idag.

I morse var jag trött igen, för jag släckte sent i natt. Men jag sov bra hela natten fram till klockan sex ungefär. Då vaknade jag till, slumrade en stund och skuttade sen upp för att ta medicin en tjugo i sju. Därefter somnade jag om igen, så klockan var över åtta när jag vaknade för sista gången idag. 

Det har regnat i natt och det regnade på förmiddagen. Till kvällen kom solen. Det är klibbigt och kvavt och jävligt blåsigt. Jag hade sms-kontakt med vännen FEM som berättade om hiskeliga åskväder och blixtar på vägbanan framför bilen under den gångna veckan. Och dit ner ska jag köra, om vården lyckas starta om mitt hjärta… Ja ja, idag skulle jag inte åka nånstans mer än litterärt, dårå. I Skottland närmar sig nyår… Ja jag missade att dricka kaffe ur söndagsmuggen – det blev lördagsmuggen idag igen – så jag får väl dricka ur den nån annan dag den kommande veckan.

Frukost med Hopptimisten på nyårsfest i Skottland.

I morrn får jag fikagäst och jag har städat lite varje dag. Inte för att jag tror att min gäst bryr sig jättemycket, utan för att jag vill ha det hyfsat när nån hälsar på. Givetvis behövdes det städas också även om jag inte skitar ner så väldans mycket när jag är ensam och inte har några gosiga kissar. (Jag saknar dem så!) Vidare har jag tvättat och gått ut med sopor. Det var inte trevligt att öppna komposttunnan i soprummet. Fy fan, nästan värre än fågelskiten på mitt köksfönster. Fullt med små insekter som virvlade runt. Konstigt att jag kunde äta frukost efter det…

Jag satte mig vid datorn och skrev och laddade inför fikaträffen på eftermiddagen. Den blev en kvart senarelagd. Det var helt OK, jag gillar att folk hör av sig om tider och inte tar för givet att ”alla andra” bara kan när som.

Och hur blev fikaträffen? Asså, hur en kan umgås och fika med nån en aldrig tidigare träffat i över två timmar och tiden bara svischar förbi… Ja det är sånt en inte gör med alla. Det var riktigt kul att träffas på Storken, fika och prata liv och böcker med Sanna Mac Donald. (Fikat var också gott även om personaaaleeen var såååå lååångsam…) Nu har hon farit vidare ut i världen och jag är kvar här. Du anar lite avundsjuka, va? Samtidigt är hon väl värd sin resa. Jag hoppas hon kan samla krafter att åstadkomma fler mästerverk – oavsett om det är filmmanus eller romaner. (Bara du skriver, Sanna!) Den här träffen var riktigt godis.

Sanna Mac Donald. I bakgrunden okänd brutta som speglar sig.

Mitt fika vid orange pilar, Sannas vid grön.

Sanna Mac Donald har skrivit tre böcker, jag har läst två av dem, Om allt vore annorlunda och uppföljaren Allt som en gång var. Båda böckerna fick högsta Toffelomdöme. Den tredje boken, Ospårat, har unga vuxna som målgrupp, men den vill jag givetvis också läsa. Samtliga böcker har HBTQ-teman och de första två även historiska teman. Läsgodis som rekommenderas!

Sanna Mac Donald (på bild i gamla brillor) och de två av hennes böcker som jag har läst.

∼ ♦ ∼

Inte var jag särskilt hungrig efter godisfikat på eftermiddagen, men jag har tvingat i mig en bit sparrisfrittata från igår till medicinen. Jag ska sjunka ner i fåtöljen, vila min hälsporre i vänstern, mumsa annat godis från skål (lösgodis!) och kanske från TV (INTE fotboll). I morrn blir det ett nytt godisfika, denna gång med Annas snälla mamma.

Jag tvingade i mig middag till medicinen, fast jag var ju inte hungrig efter godisfikat…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.