OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Ostassiett på onsdagskvällen – eller lill-lördagskvällen.

Onsdag kallar många för lill-lördag. Kanske var det det jag hade igår kväll, för jag unnade mig en ostassiett med kex och fikonmarmelad och ett halvt glas Copertino som stått i öppnad flaska alldeles för länge. Jag tände ljuset som sprider cederträ- och bergamottdoft i vardagsrummet. Läste och kollade sen på nån gammal deckare på TV4 Guld. Fin kväll i min ensamhet.

Jag hade tänkt höra av mig till höger och vänster, men kände att nä. Ibland får ”höger” och ”vänster” också höra av sig, för allt vill inte jag styra. I stället blev det att jag fördjupade mig i ett mejl jag fick för ett tag sen. Nu läste jag det långsamt och ordentligt. Allt är inte svart eller vitt i människors världar, men när det gäller huvudfrågan i det hela är det det för mig. Jag kan inte kompromissa. Därför får jag stå för den tolkning och det val jag gjorde och som jag faktiskt är nöjd med. Rätt tänkt, med andra ord. För livet är kort, kom ihåg det.

∼ ♦ ∼

I morse vaknade jag tidigt och var varm. Det går inte att värja sig mot hettan, men jag har det ändå förhållandevis bra – svalt på jobbet intill att jag fryser och hyfsad inomhustemperatur hemma med fällda persienner och/eller fördragna gardiner. Jag låter persiennerna i köket vara lite uppdragna. Förvånansvärt nog verkar det som om mina Saint Paulior gillar det. De blommade fint när jag köpte dem. Sen blommade de ut. Och nu blommar de igen. Saint Paulia är ju en afrikansk växt har jag lärt mig via tropiska växthuset som har en samling. Då borde dessa växter rimligen gilla/tåla hetta. Det var rätt tänkt igen! Bilder på dem kommer vid annat tillfälle. I stället blir det en bild på morgonens familjefrukost.

Familjefrukost.

Rejält varm(t) redan i morse.

En bra natt utan vare sig tandvärk eller kramp gjorde att jag var ganska pigg, hettan till trots. Efter morgonpromenaden blev jag rejält varm. Jag var på jobbet redan 7.30 och hade tänkt göra vissa saker. I stället fick jag jobba med annat. Men det är kul att jobba konsultativt understundom. Jag är ju kommunikatör.

Även idag var det planerat för lunch utanför jobbhuset. Jag pratade också med T om den utlovade glassen före semestern – sista chansen idag ju eftersom jag jobbar hemifrån i morrn. Men först blev det lunch i Botaniska trädgården där Triller har sitt sommarkafé Café Victoria. Dit gick jag med arbetskamraten Åsa. En stund senare anslöt ytterligare arbetskamrater. Utöver det… och nu kommer bonusen! Jag träffade en arbetskamrat från 1990-talet och Kungsgärdet där redaktionen jag jobbade vid huserade under ett par år. Vi bytte givetvis telefonnummer. På vägen tillbaka kollade Åsa och vi en del i trädgården, där det inte bara finns blommor och träd och stenar utan även spännande prång för olika sorters möten… (Rätt tänkt!)

Ganska flottig lunch utan avlastande tallrik, dessutom.

Ett spännande prång för spännande möten..?

En liten å.

Glass och semesterprat med T.

En stunds arbete och så var det dags för glass med T. Vi satt ute, i skuggan förstås. Det började bli riktigt kvavt. Givetvis pratade vi om den hägrande semestern och sommarplanerna. Det kändes lite… jobbigt – jag blev avis! – när T berättade att h*n och familjen ska åka kanalbåt i England och bila i Italien. Jag ska starta om mitt hjärta för tredje gången i mitt liv och åka till Motala för andra gången i år. Men… jag är glad och tacksam för såväl vård som värd(ar) som vill ta emot mig.

När jag köpte glass fick jag också tillfälle att krama om M och tacka för det stöd jag har fått under våren. En medmänniska som har brytt sig, som har kramat mig när jag har brutit ihop och pratat och lyssnat – trots att vi egentligen inte alls känner varandra.

∼ ♦ ∼

Det var riktigt hett när jag gick hem och när jag kom fram blev jag tvungen att lägga mig raklång en stund på soffan. Tyvärr låg hjärtfrekvensen högt, men jag struntade i det och värmde på en skvätt kaffe.

Till middag, som jag inte alls var sugen på, micrade jag köpe-pannkakor. Det var ju trots allt torsdag och soppan hade jag ätit tidigare i veckan. Med pannkakorna kom sylt som nog skulle föreställa jordgubbssylt. Det var i alla fall svarta ”skäggstrån” i den, men den var tunn och rinnig och smakade inte ett dugg. Tur att jag kunde lägga Annas aroniasylt på tallriken. Aroniabären är nyttiga och rika på A-, B2-, C- och E-vitamin samt järn och jod. Sylten är dessutom god.

Pannkakor med tunn skäggstråsylt och Annas nyttiga och goda aroniasylt.

I kväll ska jag läsa ut Göta kanal-deckaren och kanske stryka, om jag orkar. Strykhögen är ganska… hög. I morrn blir det jobb hemifrån, tidbokning hos optikern samt utgång med Mimmi. Helgen ska jag ägna åt att städa lite inför besöket. Handla behöver jag visst också göra. Men från måndag har jag semester och då ska jag inte göra nånting tråkigt. Rätt tänkt – fast det brukar inte bli så i längden…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Nästa vecka har vi två jubilarer. Dels fyller mammakusinen B år på måndag, dels har jag namnsdag på torsdag. Till mammakusinen ska jag ringa, tänkte jag och till mig själv har nätshoppat några hårda presenter. Ja böcker, förstås, en trio deckare av Maria Adolfsson, Mons Kallentoft och Ninni Schulman.

Den senaste i Doggerland-serien…

Den senaste i Malin Fors-serien…

Den senste i Siljan-serien…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.