OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Ytterligare en mysig hemmakväll med pappersdeckare och kvällsfika. Jag lät stångaspelet köra sina sista varv för den här säsongen. En får ju inte slösa bort ett värmeljus, tycker Den snåle. Stångaspelet var inte tänt för ljus och värmes skull. Det märktes redan igår kväll att supervärmen var på väg att dra in. Temperaturen låg högt.

Mysig hemmakväll med kvällsfika, stångaspel och en deckare.

Jag gick och la mig i vanlig tid och somnade. Tyvärr vaknade jag hundramiljoner gånger under natten. Fyra gånger var det på grund av kramp, andra gånger behövde jag besöka toa. Trots att jag hade nerfällt på flera ställen i hemmet tyckte jag att det var ljust. Det var inte så konstigt, noterade jag sen när jag kikade ut. Över hustaken hängde en magnifik måne. I kalendern stod inget om fullmåne. I mina ögon såg den rätt full ut.

Månen såg rätt full ut vid halv två-tiden i natt.

∼ ♦ ∼

I morse var jag trött, men vaknade ändå i vanlig tid. Det tycker jag är skönt, för det gör att jag slipper stressa. Efter morgonduschen kan jag sitta en god stund och äta frukostfil och suga på kaffemuggen i sällskap av familjen (= Hopptimisten och en bok). Boken jag läser är bra, men jag har noterat en del språkliga tabbar som jag tänker att en redaktör borde ha sett. Nu är jag inte redaktör vid nåt bokförlag utan i det här fallet en läsare. Det var inte heller nån dyr bok. Det svider mer när böcker är dyra och de innehåller fel av olika slag. På nåt vis känns det som om förlaget inte bryr sig om läsaren. Och sånt slår ju tyvärr ner på författarna.

Ingen stress vid frukosten idag heller.

Skönt att gå till jobbet och vackert, vissa dar. I morse såg floden så där ren ut igen.

Idag var det inte lika mycket folk på jobbet. De som är i tjänst kanske jobbar på distans på grund av värmen. Eller så plockar folk ut semestrar vartefter. Min arbetskamrat Åsa dök i alla fall upp, så jag var inte ensam på avdelningen. Jag tänker nog kämpa på om jag klarar det, förutom på fredag när jag har bestämt att även jag ska jobba på distans. Då ska jag träffa vännen Mimmi efter jobbet och jag orkar inte både det och att gå till och från jobbet och jobba. Jobbar jag hemifrån sparar jag en del på krafterna, har jag lärt mig, även om jag föredrar att jobba på jobbet. Helst av allt vill jag förstås inte vara hjärtsjuk. Även om det tar på krafterna att gå (det är uppför till jobbet) tycker jag att det är skönt. Promenera är fortfarande det jag kan. Det är skönt och jag får ljus och luft. Vissa dar är det riktigt vackert.

Värmen har anlänt på riktigt. Jag tog en lång förmiddagsfika med övriga på avdelningen (det kom fler än Åsa) och en kort lunch.

Kort jobblunch idag.

Efter lunchen tog jag en friskvårdshalvtimme i Barockträdgården. Där upptäckte jag en rosenträdgård full av främst gamla rossorter. Vilken förmån att ha detta två minuter från jobbet när en inte har nån egen trädgård! Gratis är det dessutom. (Den snåle har talat.)

Jag gick till Barockträdgården…

…och hittade en rosenträdgård…

…med många…

…rosor…

…framför allt gamla sorter.

Eftermiddagen gick i samma lugna takt som förmiddagen. Jag hade ett trevligt avstämningsmöte, jobbade en stund till och gick sen hem. På vägen hem hämtade jag ut en ny förpackning blodförtunnande medicin. Den är svinigt dyr (cirka 1 700 spänn), så jag är väldigt tacksam att jag har frikort för läkemedel (Den snåle jublar!) – och att medicinen finns. Jag lär inte få sluta med den i första taget.

Min blodförtunnande medicin är svindyr.

Hemma på Saint Ollie var det ett jävla liv ett kvarter härifrån. Det ska byggas nåt skit och det lät väldigt illa när jag passerade. Såg H på cykel, men det var ingen idé att stanna och försöka prata, så vi vinkade bara.

Jag har tagit reda på gårdagens tvätt och planerar att stryka i helgen när det ska bli svalare. Fram till dess ska det bli hetare. I helgen blir det också städning, för på måndag kommer de, mina gäster.

Tisdagsmiddag blev grön sparrissoppa och mackor. Det var kanske inte det bästa i värmen, men jag blev mätt och nöjd. Även i kväll åt jag jordgubbar med mjölk med familjen. Nu kan sjunka ner och vila i fåtöljen.

Grön sparrissoppa till tisdagsmiddag…

…och jordgubbar med mjölk till dessert. Familjen höll mig sällskap.

∼ ♦ ∼

Min mormor, född på gamla midsommarafton den 25 juni 1911, skulle ha fyllt 113 år idag. Så gammal blir knappast nån. Mormor blev bara 59. Hon var hjärtsjuk och diabetiker. Jag minns fortfarande hennes varma famn och hennes mjuka röst. Hon var så snäll. Det glädjer mig att ett av vännen FEM:s barnbarn har samma förnamn som mormor. På så vis finns mormor kvar lite. Tänk att man fortfarande kan sakna nån fast jag är äldre än hon nånsin blev…

Mormor och jag. Det här är nästan den enda bilden jag har på mormor. Hon gick bort så tidigt. Men jag minns hennes varma famn och mjuka röst.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.