OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Bilresan neråt landet gick bra, men blev lång. Dels var jag inte ensam på vägarna, dels var det väldigt många och långa vägarbeten. Jag hade ingen brådska och behövde inte stressa. Stannade en gång för toabesök och kaffe och macka.

Vädret var underbart. Jag stannade på bästa blomsteraffären i stan och köpte en bukett rosa rosor och en bukett röda. Sen åkte jag upp till mormor och morfar och mamma och pappa. De har gjort så fint på griftegården i Motala, där är sån ro. Jag stannade en bra stund vid graven och ”pratade” med mina nära och kära. Min familj. De döda, men fortfarande, i mitt minne levande.

Rosor till mina nära och kära.

Därefter åkte jag till Workshop Road och fick gott kaffe, mumsigt till kaffet och en fin pratstund med Finske Pinnen. När vännen FEM kom hem från jobbet tog även hon en fika innan vi åkte och kompletteringshandlade till midsommar samt köpte nåt ätbart till torsdagskvällen. För min del blev det ädelostpaj och för allas del blev det kex och fyra sorters ostar. Jag hade med mig en flaska rött. Vi utbytte också presenter (jag överlämnade ett doftljus, vännen FEM en bok). Såna är vi.

Fika med Finske Pinnen.

Ädelostpaj till middag.

En present till mig, boken Nyårsfesten.

Ost, kex och vin till oss alla.

Det blev fotboll på TV för somliga, dator för andra. Nån förberedde nåt ätbart till midsommarafton och nån hittade den försvunna katten. Som den personen hade längtat efter kattgos! Nu brukar det emellertid ta några dar innan Lukas Katt låter sig gosas med.

Avslutningsvis kunde vi på torsdagskvällen konstatera att vi är ena riktiga stilikoner – rutigt, prickigt och randigt…

Stilikonerna har samlats.

∼ ♦ ∼

Midsommarafton blev som du förstår, kära dagbok, väldigt annorlunda i år. Men jag inledde med läsning och kaffe på sängen innan jag duschade och drog på mig glada strumpor med dalahästar på, redo att fira midsommar.

Midsommaraftons start.

Redo för midsommarfirande.

Under de senaste 16 åren har jag firat med Anna, de allra senaste åren i Slottet med Annas snälla mamma. De är inte längre min familj. Jag saknade det på sätt och vis. Men idag kände jag mig varmt välkommen i vännen FEM:s och Finske Pinnens familj som består av tre barn, varav två med respektive, tre barnbarn och två bonusbarnbarn. Att få låna en familj för en storhelg är riktigt finfint. Vuxna barn som jag knappt sett som barn hade nu egna barn och bonusbarn. Busiga barn, glada barn, en tonåring, småflickor, en bebis som ska döpas nästa helg. Jag trodde att det skulle bli… jobbigt, tröttsamt och ledsamt. Det blev bara bra. En familj som gnabbas på olika sätt, men där sammanhållningen är stark liksom även omtänksamheten om den som är ensam. Och min familj var på sätt och vis med i det att vi åt på min farmors och farfars porslin.

Jag försökte fånga alla på en bild vid midsommarbordet. Det gick förstås inte. På bilden saknas en son, två barnbarn och ett bonusbarnbarn. Men ändå… Det blev som en middag med Skagenmålarna.

Skagenmålarna i Motala minus en son, ett bonusbarnbarn och två barnbarn som antagligen hämtade mat.

Och faktiskt… jag fick en tavla! V har igen broderat i små, små korsstygn en uggla i blått och silvertråd. Nu ska jag bara klura ut vilken vägg den ska få bo på hemma på Saint Ollie.

Jag fick en tavla.

Vi åt och drack, det lektes och jag vilade en hel timme. Hjärtfrekvensen låg tyvärr över 100 idag, men jag hade druckit två öl och två och en halv snaps. Jag får försöka överleva detta. Sill, sallad, ägghalvor, kyckling och så jordgubbar och glass, förstås. Finske Pinnens picklade rödlök, däremot, förblev orörd i kylskåpet. Hur kunde vi glömma ställa fram den???

Storebror vilar före maten i medhavd hängmatta.

Vi åt på min farmors och farfars porslin.

Här har jag bytt till mig en Östgöta sädes-snaps.

Jordgubbar och glass och flaskor som trillat omkull.

Grillat på kvällskvisten.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Jag är ingen barnmänniska men dagens minsting, drygt ett halvår ung, ännu odöpt (döps nästa helg, dopgåva lämnad), är ett riktigt charmtroll. Givetvis smälte jag.

Vad är det där för en tant?

Nää, jag blir nervös…

Fast trygg i farmors knä.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.