OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Onsdagskvällen blev en riktigt mysig hemmakväll med familjen. Jag skar upp några bitar ost och päron, plockade fram kex och hällde upp ett glas Copertino till mig själv (Hopptimisten dricker inte vin). Sen satt jag i vardagsrummet och mumsade med den litterära delen av min familj (en sån som varken babblar eller ljuger – och är det så att det ljugs litterärt är jag medveten om det för att det är fiktion). Tände stångaspelet och dess plingande fyllde mitt tysta rum. 

Ost- och vinmys med en rykande färsk bok och plingande stångaspel.

Ja det blev bokbyte igår kväll. Det är så enkelt numera att byta ut sin familj, särskilt när den består av papper. Den norska kriminalaren jag läste ut var riktigt bra, inte bara en polisroman utan mer därtill. För ett par veckor sen hittade jag Elly Griffiths senaste bok, en samling spännande noveller, på The English Bookshop. Rykande färsk, liksom. Jag slog till på storpocketutgåvan och betalade alldeles för mycket för den (nästan 300 spänn). Men vad gör det? Jag har ju ingen annan att skämma bort än mig själv. Det har kliat i fingrarna sen dess. Igår fick jag äntligen börja läsa den. Jag är inte mycket för noveller, men en samling av Elly Griffiths kan jag inte motstå. Det blir en tröst i förlusten av Ruth, med flera.

Bokbyte igår kväll från en riktigt bra norsk kriminalare till en rykande färsk novellsamling.

∼ ♦ ∼

Frukost med familjen Hopptimisten och mannen i svart.

Natten var sisådär. Har jag skrivit att jag avskyr när människor ljuger? Jaså, det har jag. Sånt sätter sig fast i mig och jag har väldigt svårt att komma över det. Kanske var det den upptäckten som gjorde att jag fick både kramp i fötterna och ont i magen. Förhoppningsvis stillar sig allt tills jag ska åka. Det vore väl skit om jag tvingades stanna hemma när jag för en gångs skull inte vill det. Vännen FEM var så gullig och hörde av sig igår. Hon och Finske Pinnen är underbara, riktiga vänner. Vi är till viss del olika, till viss del lika. Största skillnaden är väl att de är snälla och har en stor, levande familj, medan jag är dum och elak och har en död familj så att jag måste låtsas att en orange trägubbe och böcker är min familj. Med FEM och Pinnen känner jag mig mindre ensam och det är med dem och deras barn med respektive och barnbarn jag ska tillbringa midsommar. Där är jag välkommen.

En underbar utsikt från fönstret i arbetsrummet.

Men först skulle jag jobba några timmar. Bland annat planerade jag för några saker jag ska skriva samt deltog i Zoommöten. Ryggen bråkar också för säkerhets skull. Den blir inte bättre av att jag inte kan stå och jobba hemifrån, men jag tog många korta raster när jag försökte röra på mig – till exempel gå med sopor och vattna krukväxter. Annars är jag mycket förtjust i utsikten genom fönstret i arbetsrummet på Saint Ollie. (Eller hemma. Saint Ollie är hemma och det är jag också väldigt glad för.) Den är betydligt härligare än den förra. De fruktansvärda vita väggarna inne i rummet döljs tack och lov till 90 procent av bokhyllor. Jag undrar om Bokrummet på Main Street är massakrerat ännu. Det var visst bland det första de nya ägarna skulle göra om. Den känslan inuti påminde om det jag kände när jag dagen efter mammas flytt från huset besökte de nya ägarna där för att lämna en nyckel – och fann mammas älskade TV-rum ”utrivet” på grusplanen. Det var en evinnerlig tur att mamma inte var med.

∼ ♦ ∼

Nu tror jag att allt på listan är avprickat och att det som ska med mig ut på långfärd är nerpackat. Jag har tryckt i mig lite lunch och tuffar nu neråt landet. Datorn är med, men jag kan inte garantera att det blir så mycket publicerat här i helgen. (Just det här inlägget är tidsinställt.)

Ha en riktigt fin midsommar, kära dagbok,
och andra, levande personer som har hittat hit. Mys, rys och ha det gott. 

∼ ♦ ∼

Livet är kort.