Tisdagen den 18 juni 2024: Det är så här det känns när en mår bra


OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Åter en god natt med hyfsat bra sömn och inga kramper. Jag vaknar visserligen tidigt varje vardagsmorgon, vanligen nån gång mellan fem och halv sex, men då kan jag ligga och dra mig lite innan jag skuttar upp. Det har blivit så att larmet står på 6.15. I själva verket stiger jag upp 5.45. Detta innebär att jag sitter vid frukostbordet 6.15 när larmet tillrar igång. Jag har gett mig extra tid på morgonen för att inte stressa – och det mår hjärtat bra av. Igår förmiddag under ett möte kände jag mig skum och kollade hjärtfrekvensen. Det visade sig att pulsen låg på 74 och kurvorna var jämnare än nånsin. Är det så här det känns när en mår bra???

Frukosten åt jag som vanligt med familjen, det vill säga Hopptimisten och en bok. Idag fick jag kaffet färdigt i tid också. Det är svårt när bara en av oss dricker kaffe*, för minsta bryggning i perkolatorn är fyra koppar. Det blir i realiteten tre muggar. Jag dricker två och sparar en tills jag kommer hem från jobbet.

Tisdagsfrukost inkl kaffe med Hopptimisten och boken Där döden väntar

Tisdagsfrukost med kaffe och familjen.


Tisdagsmorgonen var mulen,
men förvånansvärt varm. Jag var lite rädd för regn under promenaden till jobbet. Det blev inget med det. Det kom en skur först på eftermiddagen, men den hann torka upp innan jag gick hem. I morse gick jag över S:t Olofsbron och sen förbi domkyrkan och Gustavianum. Museet öppnar för allmänheten igen på måndag den 24 juni 2024 efter flera års renovering. Entrén är flyttad till baksidan. Jag ska genast ta dit mina gäster som kommer och hälsar på min första semestervecka, veckan som närmar sig med stormsteg. Det är faktiskt så att jag bara jobbar denna vecka och nästa innan fem veckors ledighet infaller. Ja, jag har pratat med mina chefer och jag ska sjukskriva med konverteringsdagen och troligen dan därpå, för jag lär ju inte kunna/orka göra nåt annat än vila. Då får jag tillbaka två semesterdagar. Sen vill jag gärna tro att jag överlever, för jag har fixat blankett för nya jobbglasögon som jag behöver fixa till hösten. Det är inte bara hjärtat och händerna (framför allt den opererade handen) som är rackiga, utan även synen. Det går utför, med andra ord, men… Ont krut förgås inte så lätt.


Men ännu är det jobb.
Idag stod bland annat tre möten och korrekturläsning på min agenda. Nånstans mitt i detta tog jag lunch.

Jobblunch med boken Där döden väntar

Jobblunch med en stunds läsning.

∼ ♦ ∼

Tomatplanta från Åsa

Ytterligare en tomatplanta från Åsa.

Efter arbetsdagens slut släpade jag mig hemåt. Det var bra att jag gick och hämtade min beställning på Systemet igår, för idag fick jag ytterligare en tomatplanta av min arbetskamrat Åsa. Plantorna ser ibland rätt klena ut, men de har tagit sig på min balkong. Den jag fick idag var dock ganska robust och Åsa sa att tomaterna den ger är otroligt goda. Jag planterade den i en kruka när jag kom hem.

Redan på förmiddagen funderade jag över middagsmat. Jag tycker att det är svårt att komma på och det är sällan jag orkar eller har lust att laga mat. Det är bra att se till då att ha lite lätt- och snabblagat hemma. Idag blev det Thaisoppa och mackor. Jag älskar Keldas soppor, de smakar som hemlagade och de har just smak. Det är inte så att producenten har sprungit förbi med kryddor utan stannat till en stund. Vanligtvis kör jag mild tomatsoppa, men Thai gillar jag också och skogssvampsoppan är ljuvligt krämig, om än kanske inte sommarmat. Sopporna finns i halvlitersförpackningar. På så vis blir det två middagar för mig.

Thaisoppa mackor tomat medicin Hopptimisten och boken Där döden väntar

Thaisoppa till tisdagsmiddag. Hopptimisten ser extra nöjd ut över tomaterna på assietten med mackor.


Det är flera personer som har frågat mig varför jag skriver
så mycket om och lägger ut bilder på vad jag äter. Jag är ju inte precis nån mästerkock och uppenbarligen gillar jag inte matlagning. Utan att gå in på detaljer kan jag väl säga att det finns en liten ätstörning i botten. Och just nu med krånglande hjärta och ny medicin är det extra viktigt att jag äter regelbundet. Sifforna talar sitt tydliga språk. Jag får ju svart på vitt att det är så här det känns när en mår bra.

∼ ♦ ∼

Jag har packat lite till, jag har försökt kolla vart en julklapp (!) jag har skickat efter har hamnat och jag har vattnat krukväxter. Växter verkar trivas hos mig. Som ett litet experiment testar jag vilka växter som trivs i vilka fönster. Sovrumsfönstret är garanterat det bästa fönstret. Till och med den fina blomman jag fick av Anna har överlevt.

Krukväxter i sovrummet juni 2024

Sovrumsfönstret tycks vara bästa fönstret för krukväxter.

Och nu ska jag gå och rota runt och stuva om i mina köksskåp. Det bruna kuvertet har jag också rotat runt efter, utan framgång. Mycket irriterande. Bra är i alla fall att jag har haft kontakt med Biografmaskinisten. Vi ska göra ett nytt försök att ses efter midsommar.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Elliot sätter fingret på en brännande fråga gällande valet mellan Motala och Rom. Enkelt, eller hur?! (Prästens åsikt om bordsskick är en bisak i sammanhanget.) Den som har lokalblaskan kan läsa Elliots krönika där. Ett par felstavningar till trots är den lysande och riktigt rolig.

Vad hade prästen i Motala sagt om han fick se mig så här

En brännande fråga.

∼ ♦ ∼

*Varken Hopptimisten eller boken dricker kaffe


Livet är kort.

Profilbild för Okänd

About Tofflan

En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Media, Personligt, Trams och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 Responses to Tisdagen den 18 juni 2024: Det är så här det känns när en mår bra

  1. Vad glad jag blev av detta inlägg☺️Kram!

    Gilla

Lämna ett svar till Louise Baumgärtner Avbryt svar