OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

I morse upptäckte jag brunnslockspoesi på gågatan.

Hur ofta går du samma vägar för att plötsligt upptäcka nåt nytt? Det är lite det som livet handlar om, tycker jag. En del av meningen med det hela. I morse när jag iförd regnkappa traskade gågatan fram för att ta mig till jobbet såg jag plötsligt ett brunnslock med längre text än vanligt. Brunnslockspoesi! Poeten heter Mariam Naraghi och dikten och/eller locket är från 2022. Tänk att jag inte har sett det förrän nu, i juni 2024. Häftigt.

Ja vädret, ja… En kort stund innan jag skulle gå kom en riktig regnskur, nästan som hagel. Jag har ställt mina små plantor under brickborden på balkongen i förhoppning om att de åtminstone är lite skyddade. Glad är jag att dynorna till balkongsoffan ligger i vardagsrummet och inte ute i soffan.

Det var väl sisådär, ärligt talat, att gå tillbaka till jobbet efter en långledighet. En får smak på att vara ledig. Tur att semestern infaller om tre veckor. Och så blir det ju en dag extra ledigt när det är midsommarafton en fredag framöver. Men ryggen tackade förstås för dagens promenader och den känns mindre ond.

Idag var det möten hela dan, nästan. På förmiddagen var det ett två timmar långt planeringsmöte för det kommande kvartalet och på eftermiddagen avdelningsmöte med avslutning i Orangeriet i Barockträdgården. Förmiddagsmötet blev riktigt givande. Jag var riktigt hungrig vid lunchtid.

Idag vvar jag riktigt hungrig vid lunch.

Efter lunch hade jag en timme att jobba innan det var dags för eftermiddagens och dagens sista möte. Och det var inget egentligt möte utan mer en avslutning för avdelningen. Chefen lyfte fram medarbetare, vi lyfte fram varandra och oss själva samt åt kanelbullar och tittade på kaktusar. En sorts mening med livet, även om kaktusarna inte var nån ny upptäckt för mig. Kanske för dig?

Orangeriet, Linneanum.

Linnés lagerträd som man en gång gjorde lagerkransar till doktorerna av.

Mullbärsträd. Kolla in det vackra inntertaket som skymtar också.

Ett ludet blad.

Kaktusrummet.

Olov Hedin ägde en massa kaktusar som han skänkte till vår botaniska trädgård.

Kaktus modell hög.

Blommande kaktus.

Flerarmad kaktus,

Kanelbulle utan taggar, men med spöke..?

Sen gick de flesta av oss hem. Det blev en timme tidigare än vanligt, men jag jobbade den timmen.

∼ ♦ ∼

Jag fick kul post i form av överdraget till Farfarsfåtöljen. Det skickade jag efter från Amazon som i sin tur hämtade det från Kina. Inte fullt lika kul var det att få fönsterkuvert med hyresavi och höjd hyra. Men det är ändå rimlig hyra här, måste jag säga.

Kul post från Kina idag.

Skulle det här överdraget passa till Farfarsfåtöljen?

Och givetvis kliade det i fingrarna. Jag kunde inte låta bli. Meningen i mitt liv tycks vara att greja, har jag upptäckt. Jag släpade ut Farfarsfåtöljen ur sovrummet, drog in den (med hjälp av en matta) till gästrummet och klädde om den. Det fanns en beskrivning som gick att följa. Jag vet inte om min fåtölj blev lika snug som den på bilderna, men jag är nöjd. Efter det hängde jag den sista (?) tavlan i sovrummet. Det är en tavla som min morfar fick på 60-årsdagen av två av sina brorsbarn – syskonen mammakusinen B och mammakusinen C.

Släpade ut Farfarsfåtöljen…

”…should fit snugly…”

”…fits snugly?”

Nöjd!

Sista (?) tavlan uppe.

Efter detta åt jag skogssvampsoppa och smörgås och tog kvällsmedicinen. Nu ska jag slänga mig ner i soffan, kanske, och läsa. Det är definitivt meningen med liv (att läsa).

Soppa och smörgås till kvällsmedicinen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.