OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en fådd bok och en ny författarbekantskap.

Det är verkligen jätteroligt att få böcker. För mig är en bok bland det finaste jag kan få. Men det är svårt att ge mig böcker eftersom jag läser så mycket och så många böcker. Därför blir jag extra glad när nån lyckas hitta en bok jag inte har läst och samtidigt en ny författarbekantskap. Det kan bli inledningen till mer läsning. Vännen FEM hade med sig en hel hög med mest pocketböcker i maj 2024. Lucy Foleys bok Grannar i döden fanns i den högen. Det var en bok jag och en författare jag inte hade läst. Men nu har jag det!

Grannar kan vara, som i det här fallet, en rik societetskvinna, en akoholist, en vilsen tonåring och en kvinna på bristningsgränsen. Fast bara en av dem är en mördare. Bokens huvudperson Jess behöver en nystart. Hon lämnar London för att låna sin halvbror Bens soffa några nätter i hans lägenhet i Paris. Men när Jess anländer är Ben försvunnen. Hon börjar leta efter honom och lär samtidigt känna grannarna i huset. Grannar som alla verkar dölja nåt. Dessutom känner sig Jess iakttagen. Och nån vill henne illa.

Den här berättelsen skildras genom att de olika grannarna ger sina perspektiv från sina håll i kapitlen. Alla tycks de ha hemligheter. Nån utpressar nån annan. Det är många förvecklingar och när Jess kommer på hur grannarna hänger ihop har storyn hunnit slå frivolter flera gånger. Mest nyfiken blir jag på den försvunne Ben, charmtrollet som alla kysser, i princip. Persongalleriet känns som att det sväller och det blir rörigare och rörigare.

Författaren får ihop slutet. Spännande, ja, men också lite… för mycket. Inget och inget tycks vara som en tror att det/de är. En sak gäller dock för de flesta i boken: de svettas. Det blir lite för mycket av det också.

Toffelomdömet blir medel.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.