OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Första balkongmiddagen på Saint Ollie.

På tisdagskvällen blev det premiär för balkongmiddag. Men även om kvällen var varm blåste det ganska kallt. Min balkong ligger högt och är väldigt öppen – inget tak och knappt några ”väggar”. Eller jo. Det finns räcke runt om och väggar till det, fast för en som har blivit van med inglasad balkong är denna öppna ganska… annorlunda. Gissningsvis går det inte att sitta där ute i stekande sol dagtid. Eller så gör det det för att det fläktar. Återstår att prova!

Jag åt salladen och fetaoströran från Mýrtos och sköljde ner dem med en kall öl. Mitt sällskap var som vanligt en bok. Just igår läste jag om hur Cate Blanchett ger par ”frikort” sexuellt. Skrattade lite, fotade citatet, markerade och skickade bilden till en kompis. Nåt svar fick jag inte förrän idag. Men det var igenkännande.

Cate Blanchett ger uppenbarligen frikort.

Kvällen avslutades med lite småfix hemma och med TV:n på i bakgrunden. Inget viktigt nåt av dem.

∼ ♦ ∼

Inte bryta ihop NU!

I morse när jag vaknade kände jag mig låg. Det var som om sorgen försökte tränga sig fram. Den sipprade ut ur min själ trots idoga försök att stänga den inne. Jag vill fan inte bryta ihop nu! Inte nu när det har gått över förväntan bra. Men misstag är misstag och större misstag svider mer än mindre. Värst av allt tycks var att jag är obildbar i vissa sammanhang. Jag lär mig aldrig. Eller?

Den här gången har jag bestämt att leva min sista tid omgiven av alla mina vackra saker och minnen. Saker gör inte ont, vilket människor kan göra. Här ska jag leva tills jag dör. Och dö ska jag göra i sällskap av minnet av mina föräldrar. Det minnet känns väldigt tydligt nu, det är som om de finns nära mig. Jag anar dem i luftdraget i lägenheten, i små saker som flyttas runt. Jag är realist, jag tror inte på sånt som inte har faktiska förklaringar. Men i det här fallet får det vara som det är med den saken. Närvaron skänker mig tröst.

Jag tog tröja i morse och det var skönt. Promenaden upp till jobbet blev frisk. Många jobbade på distans idag, men gullige T kom idag igen och frågade om vi skulle fika. Och åter fick jag säga att jag inte har tid, att morgonen är full av möten. Jag fick så dåligt samvete, men det är faktiskt inte alltid jag fikar på morgonen/förmiddagen.

Lunchen blev inget utöver det vanliga. Även idag gick folk iväg i sina klungor och jag satt ensam kvar. Jag valde att tänka att det var vad jag ville. Det är ganska skönt och inget ont kan hända en när en äter ihop med en bok.

Jobblunch med en bok gör inte ont.

Gullige T bjöd på glass.

Utanför fönstret dundrade diverse studentfarkoster förbi. Undras hur många av dem som går ut i arbetslöshet och som reggar sig som arbetssökande genast. Det är ju inte alla som fattar att man måste göra det första arbetslösa dan. Eller så fattar man men vill inte göra rätt för sig. Det är konstigt hur det har blivit.

Hur som helst kom gullige T tillbaka på eftermiddagen och gjorde ett nytt försök att locka iväg mig på fika. Det räddade mig från att bli tokig på oljudet utanför och slutade så bra med att han bjöd mig på glass nere i restaurangen. Innan dess hade jag också fått OK på min senaste artikel och skickat den på översättning. Läge att ta helg!

∼ ♦ ∼

Hemma insåg jag att det hade blivit en pool på balkongen igen – även i soffan. Det regnade nämligen på eftermiddagen, bland annat när jag gick hem. Balkongsoffans kuddar hade blivit våta, för presenningen hade blåst upp.

Efter att ha fixat balkongen, betalat en räkning och kollat posten – se nedan! – gick jag och handlade. Då regnade det inte. Hemkommen startade jag kvällens första maskin tvätt och sen åt jag. Det fanns kokt potatis kvar sen söndagen och sillar. En liten flaska snaps och en halv starköl tog jag till. Och nej. Jag glömde inte medicinen.

Sill och potatis och en liten snaps till middag, i sällskap av Hopptimisten.

∼ ♦ ∼

Även idag blev det lite nätshopping. Jag har beställt en flaska vin och en flaska Östgöta sädes som jag ska hämta på Systembolaget i Kvarnen om typ åtta dar. Vidare har jag försökt hitta en julklapp (!) åt mig. Jag fick ett sånt där gåvokort från arbetsgivaren så att jag kan välja en grej på en sajt på nätet. Bara det att det inte fanns nåt jag ville ha eller behövde. Inte nåt! Det slutade med att jag ändå beställde ett handduksset – två badhanddukar och två mindre handdukar. Dessa kan i alla fall eventuella gäster få glädje av.

Handduksset till gäster blev min julklapp 2023 från arbetsgivaren.

Det jag behöver är ett par saker till köket, men ostkupor, pastaburkar och liknande tycks inte vara inne just nu. Fortsätter min jakt IRL under mina lediga dar! Då ska jag också försöka komma ihåg att köpa blomjord till mina plantor på balkongen och krukväxten jag fick av vännen FEM. Den bestod nämligen av flera olika krukväxter!

Fast… jag behöver ju böcker. För ett tag sen vann jag ett presentkort på 100 kronor hos Bokvännen. Jag beställde en miniatyrbok och den kom idag. Den såg väl inte riktigt ut som jag hade tänkt mig – Dickensboken var förvånansvärt ordlös – så den fick sin plats i kastet i köket. Och så kom äntligen mitt första orange paket till Saint Ollie, beställt den 22 maj från Bokus, med fyra härliga lite större böcker som sommarpresent till mig själv.

Min vinst kom i ett litet paket.

Dickens miniatyrbok var förvånansvärt… ordlös.

Mitt första orange paket till Saint Ollie.

Äntligen kom de fyra böckerna jag beställde i maj.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.