OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

På måndagskvällen hade jag tänkt läsa ut sista delen om avdelning Q, men se där gick jag bet. Det var många som hörde av sig. Bland annat hade jag ett långt samtal med Anna. Vi har en hel del att stämma av och jag fick veta i detalj hur det gick med Citrus. Ett barn kan ju peka på var smärtan sitter, men det kan inte en katt. Så skönt att de har fått en fin veterinär som verkligen pysslar om och bryr sig om Citrus. Nu får vi hoppas att magsåren inte kommer tillbaka.

Lilla kissankickan mår bättre tack och lov!

Vännen Mimmi hörde också av sig – från badet. (Nä, inga bilder.) Eventuellt kommer hon och hjälper mig på söndag med den återstående flyttlådan som ska ner i källaren om jag inte har löst det förr. Snälla vänner jag har!

∼ ♦ ∼

Känner du doften?

I morse vaknade jag tidigt, redan vid femtiden. Jag hade haft kramper ett par gånger under natten. Gissningsvis beror de på att jag går och står mycket en vanlig vardag på jobbet. Att vakna tidigt när jag ska upp och jobba är helt OK. Det minskar min stress, för det är ju ändå så att jag behöver göra saker innan jag går till jobbet – duscha, äta, ta medicin, bädda, stänga fönster, fälla persienner om det är soligt etc. Har jag gott om tid hinner jag läsa lite mer också.

Det var en svalare promenad upp till jobbet idag, men jag tog ingen tröja. Det ska bli varmare i eftermiddag, varmare än igår, så jag lär inte frysa. Jag stannade till vid en syrenbuske i hörnet Storgatan – S:t Olofsgatan och bara njöt av dofterna. Inte nog med att syrener är vackra, de doftar underbart också. Känner du inte det genom bilden, kära dagbok?

Idag kom jobblunchen plötsligt.

Idag var det en ganska lugn dag för mig på jobbet. Jag förberedde intervjufrågor, läste och besvarade mejl och hade ett par möten. Plötsligt var det lunch igen.

Jag ägnade en del av dan åt att skriva. På eftermiddagen tog jag en fika med F och fick på så vis tillfälle att gå från skrivbordet. Det var överhuvudtaget mycket prat på jobbet idag. Ibland behöver man odla och vårda sina arbetsrelationer.

På hemmafronten finns/fanns det mer att ta tag i. Strykning, till exempel. Jag skulle behöva dammsuga också. Det var min tur att ringa vännen FEM. Och så skulle min hallmatta levereras. Ultrasnabbt. Vidare fick jag sms om att sängborden levereras i morrn kväll. Här går det undan… Utöver det har jag bokat en tid med min personliga bankman. Bokusbeställningen jag gjorde förra veckan är däremot försenad. Men den som väntar på nåt gott… Dessutom har jag massor att läsa tack vare alla böcker vännen FEM hade med sig från sig och V.

Det blev strykning i kväll eftersom jag ju ändå väntade på en leverans. Dessutom var det inte så mycket. I samband med flytten har jag ju mest använt hemmauniformer och såna stryker jag inte. Jag dammsög i hallen och torkade golvet inför mattans ankomst. Mat behövde jag däremot inte laga. Jag hade tagit fram en matlåda ur frysen, bara att micra. Men jag skulle ju äta också och ibland är det jobbigt att tugga. Och ta den där medicinen… För övrigt fick jag brev från Sjukstugan i Backen att de har tagit emot en remiss på en elkonvertering, det vill säga en tredje omstart av mitt hjärta inom tre månader.

Matlåda med tisdagsmat – spaghetti och kycklingfärs.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… I morse, medan jag väntade på att tåget skulle passera och bommarna öppnas, såg jag en liten fågel som också väntade. Kanske var den på väg till en feministisk gatufest..?

Pippi på väg till feministisk gatufest?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.