OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Lördagsgoffa – godis i skålen till kvällskaffet.
Det blev lördagsgoffa igår också. Jag lär se resultatet på vågen på fredag och det är uppåt. Samtidigt börjar en ny arbetsvecka i morrn och då får jag helt enkelt försöka skärpa mig. Det är fortfarande jobbigt att tvingas äta regelbundet i samband med att jag tar nya medicinen. Kanske är det därför jag tillåter mig lite annat för att göra det lättare för det nödvändiga att slinka ner.
Framför TV:n dukade jag upp kvällsfika med godisskål. Lagom till McDonald & Dodds bänkade jag mig med en ostassiett och ett rejält handmålat glas – en present från arbetskamraterna på min 40-årsdag – amarone. Vinet var helt underbart gott! Även det var en present – eller julklapp – troligen från Anna.
Jag gick till sängs vid halv tolv, läste helt kort och släckte runt midnatt.
∼ ♦ ∼
Söndagsmorgon med kaffe på sängen i söndagsmuggen och läsning.
I morse vaknade jag i vanlig tid. Tvingade mig upp för att äta och ta morgonmedicin. Sen gjorde jag som igår, det vill säga kröp ner i sängen och läste en stund. Kaffe hade jag givetvis med mig och det i min söndagsmugg, den söta med rosor på och ett hjärta vid örat som jag fick av V. Hon är inte min adoptivdotter på rikt, men det var så gulligt av henne att utnämna sig själv till det eftersom hon vet att jag inte har nån familj. Ingen alls, faktiskt. Till viss del är detta självvalt. Andra delar har andra personer hjälpt till med och även döden, förstås. Men i skrivande stund berör det mig inte så mycket. Jag konstaterar att jag är ensam och så ska jag förbli till dess att det är dags för mig att lätta härifrån jordelivet.
Och just när jag tänker det här får jag sms från Biografmaskinisten som fortfarande ser mig som en av sina två mammor. Det lagar nästan ett trasigt hjärta!
Men det är ju Mors dag idag. Jag hoppas att alla mödrar som förtjänar det firas. Jag tänker till exempel på vännen FEM som inte bara är den mest omtänksamma, hjälpsamma och snällaste vän utan även mamma, mormor och farmor. Hon är lika fin mot barn och barnbarn, noterar jag. Våra föräldrar gjorde vissa misstag och dem har FEM lärt av i sitt moderskap.
Mamma, cirka 27 år.
Min mamma var nog väldigt ung och naiv när hon träffade min pappa och de gifte sig – för så gjorde man på den tiden. Jag blev deras enda barn. Mina föräldrar såg bra ut, har jag sett på gamla fotografier, så varifrån mina gener kommer känns lite tveksamt. Vacker kan ingen skylla mig för att vara. Mamma gick modell för en klädaffär i Motala, berättade en klasskompis för mig. Det hade jag ingen aning om. Jag tänkte aldrig att sånt var möjligt om mamma – hon var ju mamma till mig. När jag som sagt ganska nyligen gick igenom gamla foton funderar jag på att så småningom ställa fram en del (tantvarning?). Men idag har jag ställt fram ett enda foto. Det är förstås på min mamma. Jag vet inte hur gammal hon är på bilden, men jag tror att hon är nånstans över 25, men inte 30 år fyllda.
Mamma, jag saknar dig fortfarande! Jag har så mycket att berätta och en del är sorgligt. Kanske är det lika bra att du slipper höra det. Eller också vet du ändå. Jag känner din närvaro ibland och pratar med dig. Du är älskad och saknad, men aldrig, aldrig glömd.
∼ ♦ ∼
Idag på förmiddagen hade jag tvättdag och provade min nya tvättmaskin två gånger. Den gör vad den ska. Tvätten hänger på en torkställning i gästrummet, men det finns också en väggställning över badkaret så jag skulle kunna tvätta mer.
Asså jag har verkligen ingen lust att lämna mitt hem – det har blivit min borg – men det var åter en solig och varm dag och jag kan inte vara inomhus hela tiden. Jag rostade ett par mackor och kokade ett ägg samt läste en stund innan jag tog bilen på utflykt till Ulva kvarn. Jag tittade in på diversehandeln, jag tittade ut genom ett fönster där och jag snabbgick igenom hantverksbyn och bakluckeloppisen. Nej, idag fanns det inget jag som jag var ute efter.
Så jag åkte hem till Saint Ollie igen. Där lagade jag min nyckelkedja där en ring hade gått sönder samt satte upp en gatuskylt. Skylten köpte jag 2017 i London. Först nu kom den upp på en av hemmets väggar.
Abbey Road i min hall.
Utöver det laddade jag min padda och uppdaterade systemet. Kan ju vara bra att ha. Och tänk, trots att jag inte använt den på flera år var den laddad till 93 procent… Lite skillnad med Apples prylar som laddar ur hela tiden. Jag har burit ner en av de två flyttlådorna som ska till källarförrådet. Den kvarvarande lådan är för tung för mig att bära ensam. Hoppas att nån kan hjälpa mig vid tillfälle.
Spaghetti med kycklingfärs och ketchup – rester från igår blev söndagsmiddag.
Vidare har jag försökt pyssla med en del småsaker som att mejla P om vår gemensamma konstfråga. Jag har läst. Försökt att ta det lugnt. Det finns nämligen inte så mycket kvar att göra och fixa, inte förrän mina nätshoppade möbler och andra ting anländer. Till och med maten var lagad och klar – det blev två matlådor kvar från gårdagens middag. En ligger i frysen och innehållet i den andra i min mage. Efter maten diskade jag och fördelade veckans medicin. Det tar visst längre och längre tid och blir mer och mer piller, känns det som. Diska för hand trodde jag skulle känns urtrist, men det går riktigt bra.
Rena kläder är framhängda, jobbryggan är packad. I morrn ska jag hasa till jobbet och försöka göra skäl för månadspengen. Det är så skönt att infektionen är mycket bättre. Jag känner till och med vissa dofter idag.
∼ ♦ ∼
Dagens shopping? Tja, efter att ha kollat med Anna slog jag till på ett fåtöljöverdrag i färgen kamel från Amazon till Farfarsfåtöljen.
Det här kamelfärgade överdraget har jag nätshoppat idag. Ganska lik originalet.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 