OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg om den andra delen i en historisk kriminalromanserie.

Bättre än så här kunde det inte bli! Min första post till nya hemmet var en bok för recension. När flyttgubbarna såg det hade de svårt att hålla masken, men så hade de tidigare burit in 59 lådor böcker åt mig. Nåja, jag blev glad över Christina Wahldéns bok Förbjuden ingång, den andra delen i serien om polissystrarna Rut och Svea.

Den första delen köpte jag i pocket och läste snabbt först. Den var bra och mina förväntningar på uppföljaren var höga. Tack till författaren och förlaget, HarperCollins, för boken och för att jag fick läsa och recensera!

Den här gången är Rut och Svea först i Stockholm. Året är fortfarande 1944, precis som i del ett. Här ingår polissystrarna i en motståndscell ledd av grevinnan Lussan Kagg. Kvinnorna i cellen ska få specialträning. Bland annat för de förklädnadshjälp av en maskör från Dramaten. Men på ön Enholmen utanför Slite hamn på Gotland hittas svenska soldater mördade. Rut och Svea beger sig dit för att lösa gåtan.

Boken innehöll ett brev och en lösmustasch…

…och en hälsning från författaren. Sånt är alltid fint!.

I del två i Polissystrar-serien känns persongalleriet mer utvecklat. Som läsare får jag veta mer om karaktärernas bakgrund, men också om deras framtidsdrömmar. Det gör dem levande och jag förstår deras val som kanske tycks obegripliga för omvärlden. Jag gillar att fokus ligger på karaktärsteckningen, för Gotland och Stockholm, där delar av boken utspelar sig, känner jag till rätt bra nu – genom litteraturen. Karaktärerna får mer liv i denna del två. Uppföljare kan ibland ha lägre kvalitet. Det har inte denna.

Jag tycker att det är mysigt och det är spännande. Dessutom gillar jag att det är kvinnor i huvudrollerna. Det är också kvinnorna som är de starka i boken. Utöver det är det förstås pluspoäng för att en av karaktärerna vill läsa till läkare – vid Uppsala universitet.

Även om jag vet att teatern har en viss väsentlig del i boken och för författaren, har jag ändå lite svårt för titeln. Jag hade nog önskat en titel på boken som har större koppling till innehållet. Språkligt sett finns inte nåt att klaga på alls. HBTQ-temat finns kvar, även om det är mer nedtonat, tyvärr. Men jag tycker att lösmustaschen och brevet som kom med recensionsexemplaret var tramsiga och helt onödiga. Den här boken är så bra att den inte behöver sånt. Det blir bara fel.

Del tre kommer ut nästa år. Jag väntar ivrigt.

Toffelomdömet blir det högsta. Inget avdrag för titel och tramsig musche!

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Polissystrar-serien:

1. Sedlighetsbyrån
2. Förbjuden ingång (läs inlägget ovan!)

Livet är kort.