OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Paradis vid vatten? Nja, bara krusningar i morse på Fyrisån. Men ganska vackert.

Det är märkligt hur livet kan förändras från en dag till en annan. Det har varit lite väl många förändringar i mitt liv de senaste åren. Alla har liksom inte varit… goda och bra. Men nu gäller det att inte grubbla och deppa ner sig utan hålla huvudet över kanten och resa sig. Så småningom.

Den senaste förändringen, att bli ensamboende, har gått över förväntan. Fast det klart, som en arbetskamrat vid en annan avdelning sa i morse, i början sitter en bara där och funderar hur det här kunde hända eller hur det kunde bli så här. H*n är aningen yngre än jag och har gått igenom en separation också, om än med småbarn. Jag har gått igenom en separation med katter. Katter som jag ändå visste var till låns. Min arbetskamrat är nu i en ny relation. De ska flytta ihop i sommar, i ett litet paradis vid vatten. Det låter som en saga i mina öron. Jag hoppas att sagan får en bra fortsättning och att verkligheten överträffar den, J!

Frukost i avskalat kök.

Mitt eget liv då? Tja, det finns inte så mycket att säga om det. Det händer inte så mycket just nu. Jag försöker överleva, jobba, hitta rutiner för vardag och helg. Fyra dar och lite till har jag varit ensam. Det går. Jag överlever. Det måste gå. Jag sover bättre om nätterna. Hjärtat skuttar mest i otakt om morgnarna, men har annars skött sig. Jag tror att det estimerar lugnet och tystnaden som råder på Main Street. Resten av mig klättrar lite grann på väggarna, ärligt talat. Så minns jag att jag bör ta det piano – jag får nog tillräckligt att göra från den första helgen i maj. På morfars födelsedag flyttar jag fyra minuter bort från Main Street. Men än så länge äter jag frukost i ett numera ganska avskalat kök där det är kallt och ekar.

En minusgrad var det utomhus i morse. Jag blev varm på promenaden upp till jobbet, men efter att ha jobbat ett par timmar fryser jag även där. Unik i det fallet är jag inte, de flesta som jobbar i mitt område i huset fryser förr eller senare. Det är komplicerat att klä sig på sommaren, kan jag meddela.

Arbetsdagen inleddes med två avstämningsmöten via Zoom. Sen kunde jag arbeta fram till lunch. Bland annat hjälpte jag en arbetskamrat med en artikel som h*n skrivit och behövde få lite input på. Spännande, intressant och välskriven text gjorde att det inte kändes betungande utan bara roligt.

Lunch med litteratur.

På eftermiddagen var det nätverksträff i Humanistiska teatern. Jag traskade över medan den svaga vårsolen försökte tränga igenom molnen och grenarna i Engelska parken. Humanistiska teatern är en fantastisk lokal. Byggnaden är vacker på utsidan och häftig på insidan. Idag fotade jag bara insidan av taket, för eftermiddagens träff blev intensiv och lämpade sig inte för fotografering.

Den svaga vårsolen pressade sig mellan moln och grenar.

Taket inne i Humanistiska teatern.

Vad jag däremot inte kunde låta bli att fotografera var tillståndet på en toalett intill teatern. Det är ofattbart att studenter och anställda – vuxna människor – kan lämna en toa i det här skicket. Hur kan det bli så här??? Skämmes!

Hur kan vuxna människor lämna en toalett så här???

∼ ♦ ∼

Fyrisfloden låg spegelblank när jag lämnade nätverksträffen.

Efter nätverksträffen hade aprilsolen trängt igenom och temperaturen stigit. Floden låg spegelblank. Jag fick stå länge vid järnvägsbommarna. Folk var irriterade. Själv njöt jag av ljuset och tvingade mig att koppla av. Jag hade ju ingen som väntade på mig.

Det var så härligt att jag bestämde mig för att ge mig ut igen, mest bara mellanlanda på Main Street med ryggsäcken och för att kolla vad som skulle handlas. Vårväder påminner om grillad korv. Den kycklinggrillkorv som fanns i frysen gick ut 2021 och åkte direkt i sophinken tillsammans med annan antik mat, dock. Bra, då fick jag utrensat där också. Jag gick till Korgtassen och köpte ny plus lite annat som jag behöver nu och senare. En kvinna och jag stod halvblinda och sökte bland kryddorna. Det blev lite komiskt faktiskt när jag erkände att jag hade känt mig så smart som fotat av min inköpslista. Bilden går ju att förstora i mobilen. Fast sen såg jag inte namnen på kryddburkarna på hyllan… Hur kunde det bli så här???

Kvällsmaten hade jag kunnat äta på balkongen, men där, liksom i Salen och matrummet, saknas bord. Mitt köksbord dög bra. Tre tunna kycklingkorvar med bröd och räksallad slank ner. Under tiden jag åt läste jag de sista sidorna i den brittiska deckaren. Det blev bokbyte. Den tredje boken jag på kort tid har lånat från jobbet handlar inte om deckarförfattaren Kjell E utan om journalisten och programledaren med samma namn.

Körv å öl te kvällsmat och de sista sidorna i deckaren.

Bokbyte från den brittiska deckaren till den svenska boken om Kjell.

∼ ♦ ∼

Vad gör jag i kväll? Läser mer, förstås. Jag har varit nere med sopor en gång till och jag har vattnat krukväxter. Nu ska jag avsluta ölen som blev kvar från kvällsmaten. I morrn är det avtackning av lilla I, den alltigenom goda mänskan! (Jag har jobbat med lilla I:s mamma och lilla I:s pappa efterträdde min farfar som pastor här i Uppsala 20 år senare. Nästan familj, ju. Så kan det bli.)

∼ ♦ ∼

Livet är kort.