OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en författares sista bok.

På jobbet har nästan varje våningsplan ett eller flera hyllplan med skönlitteratur som man får låna med sig hem. Jag vill inte köpa på mig för mycket inför flytten i början av maj 2024. Då passar det bra att låna. Ibland har jag gjort riktiga fynd bland böckerna. Ett av dessa fynd var Wallace Stegners bok Vad jag bevarat. Det är en bok som kom ut redan 1987 och det blev den sista romanen författaren skrev. Wallace Stegner var då nästan 80 år gammal. Efter att ha varit med om en trafikolycka avled han 1993. Även om jag gjorde en ny författarbekantskap får jag alltså söka äldre titlar av honom om jag vill läsa mer.

Den här romanen handlar om två par, fyra vänner. Bokens berättarjag är Larry Morgan, en äldre författare. Larry har tillsammans med sin hustru Sally rest från New Mexico till ett sommarhus i Vermont. Huset tillhör deras vänner Sid och Charity. Charity är döende. I väntan på detta går Larry igenom parens dryga 30 år tillsammans. Männen träffades första gången 1938 i Wisconsin som unga universitetslärare i litteratur. Kvinnorna blir först vänner. Trots deras olikheter uppstår djupa vänskapsrelationer.

Boken är otroligt skickligt – och vackert – skriven! Den är en fröjd att läsa, trots att karaktärerna i boken inte alltid är så… vackra. Författaren lyckas fenomenalt beskriva de två parens relationer, både inbördes i respektive par och i kvartett. Vänskapen är stark mellan paren. Men viljan att styra är också stark på vissa håll.

Det stora temat, förutom vänskap, för romanen är döden och döendet. Här skyggar författaren inte för att visa döendes fulaste sidor. Han lyckas också får fram den otroliga styrka som finns hos den döende karaktären – och den svaghet hennes starke man har.

Det som utöver detta gör boken så bra är att den skulle kunna vara skriven idag. Den är som tidigare nämnts utgiven 1987. Det här är världsklasslitteratur.

Toffelomdömet blir det högsta. 

∼ ♦ ∼

Livet är kort.