OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Tidig sänggång igår och hyfsat bra sömn i natt. Jag mådde ganska bra i morse när jag vaknade. Magvärken hade nästan släppt, nån feber kände jag inte av och hjärtat slog i så bra takt som det kan. Jag duttade lite med sopborste med mera, fixade lite i köket och ställde fram Annas brödrost som hon uppenbarligen hade glömt att packa. Efter morgonduschen åt jag frukost. Tände ett ljus, läste. Utanför var det knappt en grad på plus. Jag skapade mig en stunds ro.

Jag skapade mig en stunds ro.

Katterna fick mat av mig vid femtiden när jag var uppe. De var helt utslagna efter det – Citrus på leopardfilten på ekbyffén, Lucifer på Annas kökssoffa. Lite Mycket extra gos fick de när jag klev upp, för det här var min näst sista morgon med de små liven.

Citrus fick extra gos…

…och Lucifer.

Så blev jag förbannad, på mig själv. Nog skulle jag önska att jag kunde berätta här varför, men det är för komplicerat. Det handlar om ordet

”nej

som jag har så svårt att säga. Det är nånting jag får träna på när jag blir ensam vilket jag blir från och med i morgon kväll. Jag bävar för ensamheten samtidigt som jag välkomnar den. Jag vill inte släppa nån annan människa för nära under resten av mitt liv – jag har bränt mig så många gånger nu. Och snart ska jag dö. När jag blir omedveten om omvärlden, fine. Då bryr jag mig inte. Men så länge hjärnan är med…

(Var beviset på att jag ännu inte lyckas att jag tappade min handske,
från plan tre ända ner till källarvåningen???
Jag svor så det ekade i trapphuset och hoppades att jag väckte ”alla”.)

Goda samtal och verkliga berättelser.

På arbetet kan jag också skapa en viss ro omkring mig. Det kan jag tack vare att intressanta människor ger mig både energi och lugn. Dessvärre kan inte alla på mitt jobb känna ro och det gör mig ledsen och orolig. Men jag försöker föra goda samtal med de arbetskamrater som inbjuder till det. Den gruppen omfattar både kollegor som har det bra och kollegor som har det mindre bra – på jobbet eller privat. Idag blev det flera goda samtal och verkliga berättelser. I morse träffade jag dessutom en tidigare chef, numera chef på en annan avdelning. Det glädjer mig så att det går bra för den personen! Från håll kan jag se hur h*n utvecklas hela tiden, både som ledare och som människa. Du vet, sånt som erfarenheter gör med oss, kära dagbok.

Lunchen blev lite rörig. Efteråt fick jag ont i magen igen. Kanske berodde det på den kinesiska vita kaninkolan jag tryckte i mig före mackan, yoghurten och ägget. Eller också var skälet till rörigheten att jag hade kontakt med två arbetskamrater som är sjuka. Det är inte svårt att bry sig om dem man gillar. Ett sms eller ett meddelande på till exempel Messenger är ett enkelt sätt att höra av sig. Då kan den som får det välja om h*n vill vara tillgänglig eller inte på ett enklare sätt än när en ringer. Men när det passar att ringa går ju att kolla via ett textmeddelande.

Kinesiska kaninkolor före…

…dagens lunch gav mig ont i magen igen, troligen.

På eftermiddagen deltog jag i ett bra och konstruktivt möte kring skrivande. Samordnaren och jag ska se över och uppdatera en del skrivregler, troligen nästa vecka om vi får till en mötestid.

Jag kom på att jag inte hade sagt upp bredbandet på Main Street, alla listor jag skriver till trots. Som tur var kunde jag smita iväg fem minuter och ringa och fixa det. Router och nytt bredband till nya hemmet är redan fixat.

∼ ♦ ∼

Kalkonkörv mä brö och tillbehör, köpta av Anna, tillagade av mig.

På Main Street packar Anna sitt sista (?) i kväll. Vi har ätit kalkonkörv mä brö och räksallad som hon hade köpt. Mitt bidrag till kvällsmaten var att laga den (grillade i ugnen), duka och ta fram en öl som vi delade på.

Jag har fått en avi om ett paket jag ska hämta ut på Kvarnen. Det får ligga till helgen, för i morrn ska jag träffa en kompis efter jobbet. Jag tror att paketet kan vara nåt till nästa vecka från vännen FEM. Klippningen blev framflyttad till i morgon lunch, så jag lär vara nyfriserad när jag ska ut.

Jag vilade en stund före den ansträngande matlagningen <== skojar!), men jag ska fortsätta att ta det lugnt i kväll. Nu sippar jag på en mugg nypressat kaffe och jag tänkte stoppa näsan i min bok på gång. Skapa mig en stunds ro, typ.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.