OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Jag ser himlen från mitt nya hem.

Om en månad går mitt flyttlass. Ja alltså, det går inte en onsdag utan en fredag, men det går den 3 maj. På morfars födelsedag. Det känns väldigt märkligt. Och lite sorgligt (inte så lite, fast det är bara att gilla läget). Min nya lägenhet är stor, ljus och ganska fin. Däremot ser jag inte domkyrkotornen från min nya balkong och jag ser inte heller huset där farmor och farfar bodde några år på 1960-talet från mitt sovrumsfönster. Jag ser hustak, fasader och jag ser himlen. Det är viktigt för mig – att se himlen från mitt hem. Min balkong har inget tak så där blir det bar himmel. Kanske inte optimalt med tanke på våra regniga somrar. Även det är bara att gilla läget, det vill säga inget jag kan göra nåt åt.

På sätt och vis längtar jag ändå till det nya, för på Main Street är det ganska kaotiskt just nu med lådor och saker överallt. Katterna gillar lådor. Annars tror jag inte att de förstår vad som är på gång. De flyttar ju om drygt två veckor redan. Undras om det kommer att kännas lika tomt som mitt vänstra ringfinger där mina fingrar fortfarande ibland söker ringen som satt där i 15 år. Den som jag tog av på nyårsdagen 2024. Men en ring är en sak. Katterna är liv. Och dessa liv, som höll mig sällskap i morse, ska jag sakna ofattbart mycket. Katterna avlöste varandra. Först kom Lucifer. När han insåg att jag inte hade nåt godare än fil drog han. Därpå kom Citrus med de stora, gula ögonen. Jag ville inte gå till jobbet.

Citrus med de gula ögonen…

…och Lucifer. Två liv jag har delat.

I Uppsala blev vi förskonade från snö, men det kom massor ända upp till Knivsta, tror jag, nån dryg mil söderut. Trots det höll jag på att stå på arslet två gånger igår när jag gick från jobbet. Stenbeläggningen utanför entrén till jobbet är ofta snorhal. Andra gången gången halkade jag på grus nere i stan. Och så hade jag motvind. Det hade jag inte i morse, då var det medvind, så jag blåste uppför Carolinabacken till jobbet. För blåser gör det – nåt förskräckligt.

Premiär för tyst skrivförmiddag.

Idag hade vi vår första tysta skrivförmiddag i min grupp på jobbet. Två och en halv timme tystnad. Det är på tok för lite för mig som skriver nästan hela tiden. Stora A hade satt upp en stor och tydlig skylt. Det tog en halvtimme sen bröt första personen mot tystnaden. Man undrar om folk som arbetar på ett universitet inte är läskunniga. För egen del hade jag behövt ha tyst skrivtid i morrn efter intervjun jag ska göra på förmiddagen. Det mesta av frågorna och ramartikeln hade jag förberett igår. I stället passade jag på att utnyttja tiden för att besvara mejl. Sen blev det lunch, idag med samma bok som igår men ingen banan.

Jobblunch med samma bok som igår, men ingen banan.

På eftermiddagen hade jag ett språkmöte. Vi var tre på mötet och väldigt överens om hur vi går vidare. Jag började faktiskt jobba lite med det.

Men klockan 16 gick jag för dan. Jag tog en friskvårdshalvtimme och gick ner till Galleri Upsala för att hälsa på min kompis och före detta arbetskamrat Li Gessbo. Hon ställer ut där till och med i morrn tillsammans med Olivia Nordh och Titti Lindgren. Skynda, skynda till Svartbäcksgatan i morrn eftermiddag, kära dagbok, för det är sista chansen att se den här trions verk. Här är några av verken:

Jag gick till Galleri Upsala för att se konst av Li Gessbo, Olivia Nordh och Titti Lindgren.

Li Gessbo har en del hästar i sina verk…

Olivia Nordhs verk var häftiga och annorlunda.

För att inte tala om Titti Lindgrens pippifåglar…

Den här gelprinten Autumnal av Li Gessbo skulle gärna få bo hos mig.

Jag blåste strax vidare till Main Street, för jag orkade inte vänta på att Li skulle bli ”ledig”. Hon hade en besökare som föreläste. På Main Street torkade Anna kattspyor och dammsög. Jag dammsög i hallen – sen blev det sandstorm där igen.

Vi gick till Kvarnen för att fylla på våra respektive medicinförråd. Jag passade på att köpa mig en ny dosett. Ett steg närmare acceptans av min sjukdom?

Jag hämtade ut medicin och passade på att köpa en ny och mer funktionell dosett.

På Korgtassen beställde vi helgkassar till lördag och köpte kvällsmat och fikabröd. Kvällsmaten var väldigt nyttig – det såg Anna till. Jag lär få skörbjugg när hon flyttar… Men nu blir det kvällskaffe med godsaker!

Kallskuret med mimosasallad, grönsaker och bubbelvatten citron till kvällsmat i afton.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.