OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…

Det gör ont med våren i år.
Återkoppling till gårdagens inlägg: Så klart att det kommer stunder när jag önskar att vi älskade varandra igen. Att vi kunde börja om från början, att allt var lätt och glatt och så där skimrande som det var först. Att vi respekterade varandra, att vi var ett team i alla lägen. Annas speciella leende och den där stillsamma omtänksamheten.

Jag ska byta bo och öppna en ny dörr ganska högt upp.
Det händer att jag vill sträcka ut handen och ta tag i henne och säga att ”vi skiter i det här, nu blir det som vanligt igen”. Fast allt av ”som vanligt” de senaste åren vill ingen av oss ha. Jag noterar att vi båda är ganska less på vissa… egenskaper hos den andra.
Det här är meningslösa tankar som jag måste städa bort. Städa bort, stänga dörren till städskåpet och öppna en ny dörr när jag byter bo. Så kommer de andra stunderna när jag tänker att det inte är nån idé alls att öppna en ny dörr. Tiden bakom den blir så kort. Ja, det är svårt att hitta motivation. Och vad säger man när nån frågar om de ska ljuga eller säga sanningen trots att den gör ont? Att be om mer tid är totalt meningslöst. Kanske är det därför våren i år gör så ont?
∼ ♦ ∼

Två stjärnor på diplomet från Borlänge.
I gårdagens inlägg nämnde jag även min rika fritid. Förutom att skriva och läsa är jag helt insnöad på Antikrundan. Jag har nog följt programmet i massor av år, okänt hur många. De senaste åren har jag roat mig med att amatörvärdera från fåtöljen framför TV:n via en app. Jag är inte alls duktig och bra på att bedöma antikviteters värde, men jag lär mig en hel del och jag tycker att det är roligt. Det är ju inte så att jag tävlar utan gör det enbart för mig själv – även om jag visar upp diplomet i sociala medier. Lite skryt får en väl ägna sig åt, jag menar, det är ju inte särskilt ofta nån annan säger nåt bra om en. Och två stjärnor på diplomet samt omdömet antikkunnig är jag mer än nöjd med. Igår var jag i Borlänge igen, förresten.
∼ ♦ ∼
Jag vaknade åter igen till en morgon med minusgrader. Väderappen hade sagt att det skulle vara en mulen dag. Den blev solig. Jag borde ut i solljuset, men nu tog jag friskvårdshalvtimme både i onsdags och igår och hade ingen tid kvar. Idag flexade jag ju ut lite tidigare också eftersom jag hade en klipptid. Kalufsen var förfärlig. I morse noterade jag i alla fall att jag för första morgonen på länge inte behövde tända taklampan i köket för att se och läsa. Ljuset är häftigt, men det är också obarmhärtigt. All skit syns. Men domkyrkotornen var ändå vackra där de sträckte sig mot himlen på andra sidan Fyrisån.
Fredag har det varit idag och jag är trött efter en arbetsvecka. Jag fick låna Annas våg i morse och den var visst allt annat än trött – siffrorna skuttade uppåt! Jepp, jag har gått upp i vikt, hela 1,5 kilo på en vecka. Det låter onekligen mycket. Enligt vågen beror det på att jag har ökat muskelmassan med 1,2 procent och minskat fettprocenten i kroppen med 1,3 procent. Bentätheten har ökat med en tiondel. Uppenbarligen har jag rört på mig mer och det gör vågen sin tolkning av. Mängden vatten i kroppen var en procent högre än förra fredagen och BMI hade ökat med fem tiondelar. Lite skumma siffror, eftersom jag har ätit en massa godis och skräp och druckit rätt mycket vin i veckan…
Arbetsdagen bestod av det vanliga, det vill säga möten och att läsa och skriva, i princip. En del intressanta diskussioner på det språkliga planet uppstod och krävde en del eftertanke. Lunch åt jag en lätt som vanligt mitt på dan.

Fredagslunch på jobbet.
Min frisör tar enbart kontanter och jag hade glömt att ta ut pengar på morgonen. Som tur var hittade jag ett par sedlar i mitt kortfodral. Kalufsen åkte bort och jag kunde betala för mig.
Kvällsmat/middag hade inte avtalats på Main Street. Ibland får en gissa, ibland förs en dialog och ibland får en bara agera efter eget huvud. Nån matlagning har nog ingen av oss lust med, men hur det än var lyckades vi vara på Korgtassen samtidigt och slog följe. Anna fixade libapizza med kyckling åt oss när vi kom tillbaka till Main Street, jag goda ostar och vin till senare. Däremellan blir det en mugg kaffe. Libapizza är perfekt fredagsmiddag eftersom det går snabbt att fixa den. (I alla fall när Anna gör det.) Och så blir det alltid mat över till ytterligare en måltid.

Libapizza och öl, perfekt fredagsmiddag.
∼ ♦ ∼
Jag är bara trött och helgen planlös. Det kanske är bra att inte ha nåt bestämt. Jag kan tänka mig att åka och leta efter en bättre begagnad skrivbordsstol. Hade gärna träffat en kompis, men hon är upptagen både denna helg och nästa.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.









