OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Lördagskväll…

Lördagskvällen blev nästan som en vanlig sådan. Jag drack ett par glas vin och åt ostar och choklad. Vi såg sista avsnittet av Sanningen och ytterligare ett avsnitt av Crime. Tunga serier båda. Ingen av dem är bara en kriminalserie utan innehåller mycket ångest.

Och ändå är ingenting vanligt längre. Inte nåt. Igår var en bra dag, idag en sämre dag. Natten började bra, men från klockan fyra i morse har jag inte kunnat sova. För även om det tycks lösa sig bra för min del är det ju inte enkelt det som sker. 

∼ ♦ ∼

Tidigt i morse blev det mycket läsning och senare en del kaffe på sängen.

Kanske borde jag göra som min arbetskamrat föreslog, det vill säga läsa roligare böcker. Men jag vill läsa meningsfulla böcker samtidigt som jag vill roas av spänning och fiktion. Nu läser jag till exempel en bok om döden. Det är en sorts självbiografisk bok där författaren berättar om sina möten med just döden. Det är som om jag söker svar på det svåra, det som ingen levande kan svara på, bara beskriva hur det är att stå bredvid döden.  

Det blev en del läsning och kaffe på sängen i morse. Kanske var det det som gjorde att mitt hjärta klapprade så. Det slår, det klapprar och det känns inte riktigt bra. Men jag duschade, åt frukost i köket innan jag åkte iväg på dagens utflykter.

Söndagsfrukost i köket.

Bland annat blev det en tur till IKEA för att få lite inspiration inför framtiden, men också för att prova ut säng. Det var motigt som fan, ska jag erkänna. Sist jag var på IKEA handlade jag för flera tusen till ett av mina numera före detta bonusbarn. Idag skulle jag inte handla, men kolla upp, nåt så väsentligt som säng till mig själv. Till mig själv. ”Alla andra” kom i par och var uppspelta. Inte jag. Jag kom ensam. Det var tufft. Det som emellertid lyfte mig var att jag träffade L och hans fru. Visserligen ett par, fast inte gullegulliga. Sen hörde vännen av sig och ville ha med mig på både utställning och fika. Idag tackade jag dock nej eftersom jag hade preliminära andra planer samt att jag kände mig så låg. Jag lämnade dock IKEA med en inköpslista, bra att ha framöver när jag ska handla och beka hemkörning.

Inspiration..?

Säng, säng, säng…

Inköpslista säng.

Vädret var lika trist som mitt sinne idag, men efter att ha mellanlandat på Main Street gick jag ut igen på promenad. Det var plusgrader och bitvis halt, bitvis stora pölar. Jag hade hoppats att H skulle höra av sig för att ge mig en guidad tur. Det gjorde H, fast då hade jag redan promenerat runt lite, mest på utsidan. Vi bokade i stället onsdag efter jobbet. Det är toppen att ha bekanta som bor i huset en ska flytta till! Jag ska få titta på tvättstuga, källare och garage.

Här ska jag bo.

Jag köpte en kasse mat, godis och fikabröd på Korgtassen. När jag kom till Main Street tog Anna och jag en rejäl go-fika. Det behövde vi båda två.

Go-fika med en del från frysen, annat från Korgtassen.

Söndagsmiddag – fast jag åt andra halvan också!

Till middag i afton hade jag handlat Västerbottenpaj och lite sallad. Först micrade jag bara halva pajen, men sen värmde jag resten också och åt upp. I skrivande stund känns magen stinn. Pajen var dock inte tjock utan ganska tunn. Och grönsaker… Jag måste äta mer grönsaker…

Två Keldasoppor köpte jag till veckan som kommer. Soppa är kanongott på kvällen eftersom jag oftast inte äter lagad mat till lunch. På tisdag ska jag emellertid luncha i sällskap av en arbetskamrat från en annan avdelning. På onsdag, däremot, ska jag till Sjukstugan i Backen på ett läkarbesök på lunchen, så då hinner jag inte äta alls. På fredag ska jag till sjukhuset igen, då för ett ultraljud. Det känns som om jag nästan inte hinner jobba, det är så mycket på gång för tillfället.

∼ ♦ ∼

Jobbryggan är packad, rena kläder framhängda. Jag hoppas att det milda vädret håller i sig i veckan och att det inte är halt i morrn bitti. Vidare hoppas jag att den här söndagen, som tack och lov passerade ganska snabbt, var en högst tillfällig svacka. Jag har inte tid att bryta ihop eller ens vara lite deprimerad. Tack till mina fina vänner som liksom känner på sig när de behöver höra av sig!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.