OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Koncentrationsövning… Jaa, ett svårt sudoku är bra träning för koncentration och hjärnan rent generellt. Så smart en känner sig när en lyckas lösa det. Igår behövde jag tömma skallen på tunga tankar. Ett svårt sudoku var perfekt. Men jag fick kämpa med det. Sänggång efter det och en stunds läsning. Det gick faktiskt också bättre.

Koncentrationsövning med svårt sudoku igår.

∼ ♦ ∼

Jag somnade hyfsat, sov tungt, hade kramp ett par gånger under natten och vips… så var det morgon. Och skitkallt. När jag kom ut i köket visade termometern 16 minusgrader. Men sen när jag skulle gå hade temperaturen sjunkit ytterligare. Jag åt min frukostfil med tänt ljus för att skapa lite värme omkring mig. Det hjälpte sisådär.

Skitkallt!

Lite värme vid frukostfilen.

Överdragsbyxorna gick inte att missa.

Anna erbjöd mig sina överdragsbyxor. Jag fräste ett nej tack. Sen hade hon skrivit en lapp om att jag skulle ta byxorna och hängt fram dem på samma galge som min sniggorange jacka. På så vis kunde jag inte missa dem. Och jag skrev ett tack på lappen. Omtanke och respekt förtjänar tacksamhet och respekt tillbaka.

På jobbet kopplade jag upp mig och lämnade kvar ryggan. Med remissen i jackfickan gick jag till provtagning och samtal på husläkarmottagningen. Inför elkonvertering av hjärtat ska man alltid lämna kaliumprov. Ett högt värde gör att hjärtat slår oregelbundet. Kaliumbrist kan också rubba hjärtrytmen. Det räcker så bra med de hjärtproblem jag redan har.

Efter provtagningen satt jag ner en stund till i väntrummet. Det var ganska skönt och jag kunde koppla av lite grann. Det är bara på Main Street jag inte kan koppla av och därför är jag glad att jag får låna ett gästrum efter konverteringen i morrn. Under det därpå följande samtalet föll många tårar, men jag kände mig också lyssnad på framför allt när det gäller mina verktyg att inte hoppa framför tåget. Verktygen har med min mamma, Annika Östberg och att livet är en gåva att göra.

I väntrummet del ett…

…och del två.

En vacker vinterdag idag. Men det hjälper inte när en har ont i hjärta och själ.

Det var en kall, men vacker vinterdag idag. Hade jag inte haft så ont i hjärta och själ skulle jag ha njutit av ljuset, om inte annat. Men det är mycket som gör mycket ont nu. En bra sak med dagen var i alla fall att jag bröt ihop så många gånger på förmiddagen att jag var ganska stabil, om än yr, under resten av dan.

Anna har tagit över kattförsäkringarna eftersom det är hon som äger katterna. Och jag klarade av att ordna en del andra ärenden med mitt försäkringsbolag. Men tro för den skull inte att jag inte sörjer mina bäbisar som med detta inte är mina ens lite grann. Mina älskade… (Fast i afton fick jag köra ut dem från Bokrummet när de härjade runt för mycket.)

Älskade Lucifer.

Älskade Citrus.

Dagens jobblunch, med bland annat varm choklad, utan spill.

Dagens lunch avåts utan missöden. Jag spillde vare sig på mig själv eller på boken utan åt min macka, ägget och yoghurten så fint jag kunde. I muggarna hade jag varm choklad eftersom jag behöver hålla kaffekonsumtionen nere. Kaffet smakar skit på jobbet, men den varma chokladen är rätt OK i alla fall när det är kallt.

Under eftermiddagen fixade jag det sista inför min frånvaro. Jag vidaresände några idéer och jag sjukanmälde mig från morgondagen. Nog kom jag ihåg det jag skulle på arbetet, nu hoppas jag att jag kommer ihåg allt jag ska fixa på Main Street. Jag ställde om mobillarmet på 5.30 redan i morse.

Grekiskt, vällagat, nyttigt och vegetariskt i afton.

Det som är kvar att packa är medicin och necessär och det kan jag ju inte stoppa ner i ryggan förrän i morrn bitti.

Efter midnatt ska jag vara fastande. Anna var vänlig nog att köpa hem två portioner grekisk mat, så jag blev erbjuden hälften, nåt jag givetvis betalade för. Men det var bra, jag behöver äta ordentlig, vällagad, nyttig och vegetarisk mat. I morrn bitti får jag bara ta ett halvt glas vatten och min medicin. Tomatsoppan som är kvar från igår håller tills jag kommer tillbaka om en eller ett par dar. I annat fall kan Anna ta den till nån lunch.

Jag sitter i det älskade Bokrummet och sippar på pressokaffe och har just telefonerat med en vän som hoppas att det ska gå bra i morrn. Ytterligare en goding hörde av sig per sms tidigare. Nu har jag många jag ska höra av mig till och då känner jag mig inte lika ensam. Vännerna ser till att jag koncentrerar mig på rätt saker och de i sig är verktyg att hantera saker och ting. Mina älskade vänner… Tack för att ni finns!

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… en kommentar från idag:

”Jag tycker att du är en väldigt speciell person. Jag har bara en känsla av att du inte ser det så själv. […] såg jag att någon väntade på dig. […] bara ni båda får det inte att fungera tillsammans. Den här personen […] beundrar dig […] För glöm det inte. Du är värd att bli älskad

∼ ♦ ∼

Livet är kort.