OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det är kallt i Sverige. Jävligt kallt. Det blev till att värma sig framåt trettondedagskvällen, när kväljningarna avtagit. Jag tog fram ostarna från nyår, flera av dem orörda, och åt några rejäla bitar till middag tillsammans med kex. Ett halvt glas julklappsvin från 2022 slank också ner. Jag tänker att när jag har gått ner tre kilo julen till trots är det OK att stoppa i sig vad som, bara jag äter nåt. Och ost och kex och vin är gott, även om det inte är det nyttigaste för mig.

Kallt igår kväll.

Trettondagsmiddag.

∼ ♦ ∼

Ännu kallare i morse!

Trettondedagen bjöd på ännu mer kyla. Jag oroar mig för mycket just nu. En sak är bilen. Tänk om den inte vill starta? Jag ska testa. I morrn. Idag har jag annat för mig. Jag sover dåligt, jag mår dåligt och jag fungerar dåligt. När jag sitter vid datorn eller i rätt sällskap kan jag glömma och nästan må bra. I morse gjorde jag en kanna pressokaffe och tog in till min bädd i Bokrummet. Jag drack kaffe på sängen, alltså, med min bok på gång, ett av de bästa sällskapen. Tyvärr var det en ganska tung novell jag läste. Men jag är väldigt glad för den här julklappsboken. Sen åt jag en skål med fil, banan, tranbär, lite flingor, kanel och flytande honung – och mådde illa. Jävla mediciner!

Lördagsstart.

Frukost som gjorde mig illamående.

Promenad över Eddaspången.

Klockan elva var det bestämt, kylan till trots, att min bästa promenadkompis M och jag skulle ta en lördagstur längs ån. Nån kikare kom inte med och några fåglar såg vi väldigt lite av. Men det var sol och den värmde faktiskt!

En knapp halvmil blev det. Jag flåsade, andfåddheten är nu tillbaka igen, tyvärr. Jag äger inga överdragsbyxor, men min snigg-orange jacka värmde överkroppen bra, luvan huvudet. Mammas sjal värmde ansiktet. Och när en rör på sig fryser en inte så mycket.

Märkligt, det där att solen faktiskt var varm trots att det var runt 18 grader kallt… Vi stannade på flera ställen och värmde ansiktena.

Vi såg inga fåglar men sol.

Lunch i sällskap av mina nära och kära. Och Strindberg!

På tillbakavägen köpte jag soppor, bröd och fil till veckan. Enkelt att fixa till, enkelt att äta. Jag jobbar på aptiten. Åter i mitt älskade Bokrum satte jag mig vid datorn med två tunna mackor och bubbelvatten. Jag åt en sorts lunch, kan man säga, i sällskap med mina inramade, tvådimensionella nära och kära. Och Strindberg!

Det är viktigt att jag får krafter. Det får jag av rätt sällskap, men också av sömn och att äta. En del av detta kan jag påverka. Jag måste bara orka. Orka ett tag till. Så i afton har jag bokat bord för middag med en kompis och i morrn ska jag äta med en annan kompis. Egentligen borde jag vara försiktig med pengarna nu och tänka på ekonomin. Jag har ingen mamma eller pappa som kan sticka till mig en slant, inte ens en Sugardaddy. <== skojar! Men jag tänker också att jag vill försöka njuta av livet medan jag lever, använda de pengar jag faktiskt har tjänat ihop själv. Inte helt rätt läge för det just nu, så jag försöker göra det bästa jag kan för mig. Jag tar åt mig av orden jag fick mig tillsända, ord som jag inte publicerar i sin helhet här, men som jag bjuder på ett citat från:

”[…] Du förtjänar bättre och är värd att känna dig både värdefull och respekterad. Du skriver ofta som att allting dåligt är ditt fel, men det är omöjligt att en enda felar i mänskliga relationer. Av en slump […] kastades [jag] tillbaka till början av detta år. Även då en bild med orange jacka! (Din nya bild med jackan inspirerade mig att skriva till dig!) Men, dina ögon såg… om inte lyckliga så harmoniska ut? […] Den Tofflan var det mycket länge sen vi såg. […]

Tack vänliga, okända människa för pepp, för alla människor borde få känna sig värdefulla och respekterade. Jag är medveten om att jag inte är i harmoni nu, dessvärre. Hjärtan är inte att leka med.

∼ ♦ ∼

Lilla, älskade Lucifer, om du bara visste…

Lucifer. ❤

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… ytterligare citat om mig, från okända:

”Du gjorde en felbedömning på ett personligt plan. På grund av detta är vissa saker nu mycket annorlunda än vad du förväntade dig. Det är synd, men sådana saker händer i livet. Med lite kreativitet och en positiv attityd kommer du ganska snabbt över detta. Och accepterar det, även du kan ibland göra ett misstag. Det finns många alternativ som står öppna på kärleksområdet. Ta en ordentlig titt på dig själv och gör sedan ett val, baserat på dina känslor och dina tankar. 
[…] Du är inte typen som ger bort ditt förtroende så lätt, och ändå är någon på väg att svika dig. […] 
[…] en känsla av ofullkomlighet, som om du ständigt springer mot något utan att någonsin kunna nå det. […]

Ja, vad ska en säga mer än att det är märkligt vilka tankar människor som inte känner mig har om mig…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.