Kära dagbok…

Ledsen.

Jag var så ledsen, så ledsen igår kväll. Det kommer över mig, ofta när hjärtat bultar sanslöst och utan ordning. Oro skapar mer oro och osundare hjärtfrekvens. Ingen ordning med slagen, typ. Varför jag blir ledsen? Kanske för att jag känner sån maktlöshet. Jag kan inte fixa det här själv. Jag kan inte fixa mitt hjärta. I svåraste stunden behöver jag nån som lyssnar på mina klagovisor (tack vännen!), som torkar mina tårar. Men då finns ingen här. Då känner jag mig lika ensam som jag gjorde när jag föddes – och troligen när jag ska dö. Ingen kan fixa det här åt mig heller. Jag måste bara igenom det. Och det är tungt och jobbigt. Jag är ledsen vissa stunder, väldigt arg vid andra tillfällen. Däremellan försöker jag göra normala saker och fungera normalt. När jag nu har skrivit ner det här hur jag känner och läser ser jag givetvis att den här ekvationen inte går ihop. Inte ett dugg.

∼ ♦ ∼

Inget hade ändrat sig när jag vaknade i morse.

I morse vaknade jag och inget hade ändrat sig. Trots att jag hade legat och sovit – och sovit ganska bra på natten – körde hjärtat sitt eget race i bröstkorgen. Men jag klev ur sängen, gav katterna mat och tömde deras pottor innan jag gick in badrummet. Idag ville vågen samarbeta. Jag fick inte fram alla siffror förra veckan, men några. Idag visade vågen att jag har gått ner i vikt 300 gram, att kroppsfettet har minskat med två tiondelar och BMI med en tiondel jämfört med förra fredagen. Övriga värden, det vill säga muskelmassa, bentäthet och vattenmängd är ungefär samma som för två veckor sen. Ganska stabilt, med andra ord. Viktnedgången är liten och jag gick och la mig hungrig igår, men ändå. Inget alarmerande.

Vinter i november och december.

Den första dagen i december var det fortfarande vinter. Jag kan ge mig på att det är vinter nu och blir grönt till jul. Sen blir det vinter igen nästa år lagom tills folk vill ha vår. Vad gäller snö eller inte till jul skiter jag i det.

Om jag lever den här julen lär den bli i klass med julen 2012. Skillnaderna jämfört med då och nu är sjukdomsart och att jag inte har nån mamma i livet som kan ge mig dåligt samvete. Gråter gör jag ändå helst i min ensamhet, men idag nästan inför Stora A på Zoom. Sen kan jag äta ett par bitar sill, ta nån snaps och gå och sova bort det som gör ont. Jag har tabletter. Om jag lever. Om jag inte lever behöver jag inte fundera över nåt.

Det snöade lätt idag, men som synes har det kommit en del tidigare.

Jag försökte jobba efter bästa förmåga idag, men det känns som om nästan alla arbetsuppgifter är heta potatisar. För tillfället hanterar jag dem inte väl. Jag vill dock mina arbetskamrater väl och försöker hitta lösningar tillsammans med dem. Så jag publicerade lite på vårt nuvarande intranät trots plattformsbytet nästa vecka.

Även idag tog jag en friskvårdshalvtimme för att få ljus och luft. Givetvis slängde jag sopor på vägen. Lite gratis vardagsmotion, så där. Idag gick jag till apoteket och så passade jag på att handla en del på Korgtassen när jag ändå var i Kvarnen. Det snöade lätt och var kallare än igår, men inte lika halt. Alltid något! På apoteket köpte jag bland annat kortisonsalva, nåt jag kan behöva efter elkonverteringen stod det i kallelsen.

Hemkommen jobbade jag en stund till innan jag tog lunch. Jag hade glömt att köpa qwarj, så det blev vatten och bröd – och ett kokt ägg. Mitt sällskap var Gamache-boken som nu närmar sig upplösningen. Så spännande! Jag har redan valt vilken bok jag ska läsa efter den. Det var en bok som jag valde delvis efter titel, även om baksidestexten spelade roll också. Mer om den när det är dags för bokbyte! För den som vill se vilka böcker jag läste i november och veta vilken bok jag utsåg till månadens bästa finns föregående inlägg.

Hemmalunch med vatten och bröd, ett kokt ägg och Gamache.

Och på tal om böcker tycker snälla Vargnatt att jag ska få en bok som hon har läst och jag var intresserad av. Vilken snälling. Tack på förhand, bästa bloggvän, jag blev lite glad.

Anna var nere på stan några ärenden och kom hem lagom till eftermiddagskaffet – med nåt massor av gott att tugga på. Bland annat medförde hon en kartong från Ofvandahls med var sin smaskig julcheesecake och en underbar saffranskula i vit choklad. (Saffransfudgen i vit choklad som hon gjorde härom kvällen ligger i frysen med etiketten ”Morötter” på.) Mums!

En kartong från Ofvandahls…

…med smaskigt fredagsfika. Till och med Lucifer vaknade.

Jag har gått runt med vattenkannan och jag har plockat ur diskmaskinen. Det har blivit ett litet varv med dammsugaren eftersom jag insåg att jag behövde fylla på sand i kattpottorna och då blir det sand överallt. Ja, jag slutade lite tidigare idag.

Till middag stod det libapizza med tonfisk på menyn och till senare goda ostar. Anna kompletteringshandlade på ostboden i Saluhallen… Jag korkade upp en flaska födelsedagsvin från jobbet – som vanligt kommer ett separat inlägg om vinet nån gång! Länken går till Systembolaget som säljer en senare årgång, 2021, av vinet.

Jag korkade upp ett födelsedagsvin från jobbet.

Anna fixade libapizza med tonfisk.

∼ ♦ ∼

Jag kan inte skriva så mycket mer om hur det är, men kära dagbok, färgen just nu är inte rosenskär. Min oro är mycket stark. I eftermiddags blev jag erbjuden konvertering redan på måndag, men jag är så inställd på torsdag nu och skulle jag byta till måndag skulle hela helgen bli… ännu mer katastrofal. Och nej. Jag är fortfarande inte rädd för att dö, jag är rädd för att bli en grönsak. Om jag inte gör den här konverteringen är strokerisken nämligen väldigt hög, förutom att hjärtat kan bli skadat. Jag vill inte bli beroende av andra, jag vill få livet tillbaka. Fast frisk blir jag inte. Fattar du, kära dagbok, att det är lite jävla tungt just nu? Inget har ändrat sig och inget kan ändra sig – så mycket.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.