Kära dagbok…

Åter en kall vinterdag i november 2023 i Uppsala. Bara det att jag inte kom undan idag – jag måste ut. Jag måste ut och jag måste gå 20 minuter upp till jobbet och 15 minuter till Main Street. Nu gick det bra, det var knappt ens halt och jag frös bara på hemvägen. Kanske var morgonens värme inombords och berodde på det pälskliga sällskapet jag hade till frukost. Citrus hoppade upp på köksbordet och la sig med ryggen mot mig och spann. Hon är lite autistisk, men just att kattan vänder ryggen till en signalerar trygghet. Men sen såg hon vilken bok jag läste, den fjortonde delen i Gamache-serien tillika den senast översatta till svenska. Då vände sig kattan om för att läsa, såg det ut som. Hon har god litterär smak!

Citrus är lite autistisk men trygg.

Och hon har god litterär smak.

Vinter i Uppsala. Här domkyrkotornen från Trädgårdsgatan-Drottninggatan.

Det var som sagt en kall vintermorgon, men snön föll inte förrän jag hade varit på jobbet nån timme. Ja, det är vackert, fast det spelar ingen roll, jag gillar inte vintern. Det tar 100 år att klä på sig om en ska ut, 100 år att klä av sig när en kommer in. Och så fryser en ibland ändå, trots alla lager av kläder. Halkan är hindrande för den som behöver komma ut och röra på sig. En sån som jag kan liksom inte bryta mig nu när omstarten av mitt hjärta närmar sig.

Arbetsdagen började med lite pyssel kring infoskärmarna. Jag fick en översättning att granska. Som alltid var jag nöjd. På förmiddagen hade jag tre avstämningsmöten och precis före lunch ett möte med en besökande översättare som jag hade mycket kontakt med främst under pandemin.

Stora A och jag hade ett spontanmöte om nåt som på ett eller flera sätt med all säkerhet lär beröra oss snart. Och så blev det plötsligt lunch. Givetvis tog jag tillfället i akt att läsa. Jag har skrattat högt både en och två gånger redan, trots att boken är spännande.

Jobblunch med spännande – och rolig – läsning.

Efter lunch passade jag på att ta upp några trådar med människor som jag har försummat. Några ska sluta på mitt jobb, andra gör andra saker på jobbet och privat. Är det bara jag som år ut och år in gör samma? En kan undra…

När jag gick hem hade det kommit mer snö och temperaturen hade sjunkit. Det blev ännu kallare under kvällen. Jag skrev färdigt ett inlägg om ett chiantivin som jag drack i helgen, möjligen för att bli varm.

I kväll blev det inget vin till maten dock, vare sig för smak eller värmes skull. Anna hade gjort en extra libapizza med kyckling i lördags så idag åt vi var sin halva på var sitt håll (Anna på jobbet, jag på Main Street) och pizzasallad, även den av Anna. Perfekt måndagsmat. Jag höll mig till kolsyrat vatten.

Annas libapizza och pizzasallad blev perfekt måndagsmat.

Jag tänder ljus i afton, dricker kardemummakaffe och hoppas bli lite varm samt läser. Men det lustiga är att boken jag läser inleds med en snöstorm. Det har faktiskt snöat så mycket att Three Pines blir strömlöst… Passande läsning, men jag hoppas att vi får ha strömmen kvar.

∼ ♦ ∼

Bra grejor med att vara lite sjuk:

• När en går ner i vikt går det snabbare att klä sig, gå på toa etc eftersom jeansen inte behöver knäppas upp – de går att dra av och på.
• Snälla kamrater ställer upp som sällskap och chaufförer till och från vård.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.