Kära dagbok…
Det är så kallt! Igår kväll var det neråt åtta minusgrader och jag erbjöd mig att hämta hem Anna från jobbet i en uppvärmd bil. På så vis fick jag träna lite halkkörning också. Det har kommit mycket snö och mer är på väg. Kommunen hade ändå lyckas ploga undan en hel del igår. Det är värre med sandningen. En får gå försiktigt, frakturer är det sista jag önskar mig nu veckan innan konverteringen av hjärtat. Det skuttade ganska mycket igår kväll. Frekvensen låg på 121, vilket kanske borde ha fått mig att åka till akuten, som Anna sa. Naturligtvis åkte jag inte till nån jävla akut.
När vi hade landat på Main Street blandade Anna till var sin jul-GT. Nånting med julen som jag kan gilla! För ett tag sen köpte hon tonic med smak av julens kryddor. Tonicen hälldes över Thomas Dakin-gin, kanelstång, apelsinklyfta och faktiskt lite plastis i mitt glas. Det blev underbart gott, inte alls juljolmigt utan syrligt och smakligt. Till drinken före maten tog vi var sin skål med blandade snacks i Salen.
Libapizza till lördagsmiddag – och kvällsmat nästa vecka.
Libapizza skulle bli lördagsmiddag. Anna fixade den också, medan jag mest satt och flåsade. Nu var det mat som gick snabbt att laga. Jag hjälpte till att duka i alla fall. Anna gjorde två pizzor med kyckling och béasås. På fredagen hade hon förberett pizzasallad på vitkål. Även om det var jättegott delade vi bara på en. På så vis finns ytterligare en middag till veckan.
Kvällen innebar premiärtitt på BritBox. Det visade sig nämligen att vi naturligtvis hade sett den brittiska kriminalserien som SvT körde klockan 21. The Chelsea detective såg vi faktiskt redan för ett år sen, hösten 2022. I stället blev det Payback på BritBox. Vi såg tre delar av sex. Jag tyckte att den var ganska seg, för så snart det handlar om siffror loggar min hjärna ut. Men samtidigt vill jag ju veta hur det går.
Vi satt inte uppe lika länge på lördagskvällen som på fredagen. Jag blev lite medtagen av hjärtat. Och så blev jag trött bara jag tänkte på vännen FEM, blivande farmor, som hade baby shower på Workshop Road igår.
Solen gick ner tidigt på Main Street. Så här års kan en se domkyrkotornen. Bilden nedan tog jag genom sovrumsfönstret. Nåt norrsken såg vi däremot inte. Synd, för norrsken har jag aldrig sett.
Solen gick ner på Main Street. Nu kan en se domkyrkotornen.
∼ ♦ ∼
Söndagsro.
När solen gick upp i morse sov jag. Jag var visserligen uppe tidigt för att ta medicin som vanligt, men jag somnade om. Tyvärr drömde jag en riktig stressdröm. Jag drömde att jag och Anna och ett av hennes barn var i Stockholm. Innan vi skulle åka hem åtog jag mig att gå och köpa julgodis. Jag sprang runt på Hötorget, som låg under mark, men hittade nästan inga ställen som erbjöd godis. Till sist insåg jag att jag hade gått alldeles för långt – och två timmar hade passerat. När jag så vaknade vid åttatiden behövde jag en stunds ro med läsning och kaffe på sängen. Medan kaffet puttrade tömde jag kattpottorna och fördelade den veckans morgonmedicin.
När solen gick upp i morse sov jag. Den här bilden tog jag genom balkonginglasningen igår morse.
Så satt jag vid datorn en stund och Annas snälla mamma ringde. Eller hon ringde och jag svarade och det blev nåt strul så jag fick ringa upp. Hon har en del problem med sin telefon, men Anna har ordnat en reservdel som är på väg – från Tyskland. Vi pratade en stund och efter det gjorde jag frukost. Då var klockan nästan tolv och jag funderade på att skippa dusch, skippa hela den här dan, för jag kände av hjärtat hela tiden. Men det gjorde jag inte utan jag tog min dusch, plockade undan gårdagens tvätt, gick med sopor, strök och vattnade krukväxter. Allt medan det snöade utanför fönstren på Main Street…
Söndagsfrukost vid lunchtid.
”Allt mitt är ditt, Mamman, även ditt duntäcke”.
Under tiden jag strök mina kläder var jag strikt övervakad av Citrus. Hon hade hittat Annas duntäcke från Slottet som ligger och väntar på att bli tvättat och tumlat. Kattan låg på täcket och njöt medan jag drog järnet över brädan. Det såg ut som hon tänkte ”allt ditt är mitt, Mamman, även ditt duntäcke”. Mamman är alltså Anna, jag är Mammisen. Mammisen fick för övrigt fatt i en tova på Citrus som jag kunde klippa bort. Men det var en av de enklare som satt väldigt löst på halsen.
På eftermiddagen läste jag också ut en bok som grep mig rejält. Det blir svårt att utse månadens bästa bok av dem jag har läste i november, för det är två böcker som sticker ut. Nu har jag bytt den blåa boken mot en deckare om de blinda.
Bokbyte från en blå bok till en bok om de blinda.
∼ ♦ ∼
Jag har hämtat hem Anna från jobbet i varm bil. Det var väldigt halt. I kväll åt vi resterna av den indonesiska kycklingen och ostarna och chiantin. Och så tror jag att det blir en del TV, kanske Vem bor här? och Historien om Sverige. I morrn börjar en ny arbetsvecka för mig. Den kan jag inte skippa.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 