Kära dagbok…

Igår på fredagskvällen blev jag bjuden på finmiddag. Anna hade lagat indonesisk kyckling med ris och grönsallad som serverades på finporslin (Grön Anna; jag äger två mattallrikar, det är allt). Efter maten åt vi ostar och kex – och medicin. Vi hade två slattar rödvin kvar och hyfsade respektive flaska. Sen öppnade jag en chianti som vi tog nåt halvt glas av senare på kvällen (när jag har druckit mer av det kommer ett separat inlägg om vinet!). Men maten… och allt… var så fint och precis vad jag behövde. Nåt som värmde i kroppen (magen) och i själen. TACK! Efter maten såg vi på TV, På spåret och Frost. En stilla fredagskväll där vi försökte hålla värmen med god mat och dryck, ett tänt, sprakande Woodwickljus och katterna. I natt sov jag bra.

Jag öppnade ett chiantivin.

Anna serverade indonesisk kyckling på Grön Anna…

…och kex och ostar efteråt.

∼ ♦ ∼

Blå morgonläsning.

Så värst länge kunde jag inte sova i morse dock, men vad gjorde det när natten blev tämligen ro- och sömnfylld?! Runt 6.30 vaknade jag. Utförde några morgonsysslor såsom att tömma diskmaskinen på ren disk, kattpottorna på skit och sopa i hallen. Jag bryggde mig kaffe och låg och läste ett par timmar. Boken kniper om mitt hjärta. 

Runt 8.30 klev jag upp och torkade av lite i badrummet. Där var misstänkt rent och jag tror att Anna storstädade häromdan. Det gjorde mig glad och lugn, tacksam, för jag känner att jag inte har så mycket ork nu, hjärtat vill inte att jag anstränger mig. Det enda jag gjorde i städväg var att dammsuga gästtoaletten, hallen, köket och katternas toa lite snabbt – rum som egentligen kan dammsugas varje dag för den som har tid och lust. Så startade jag första maskinen tvätt och den skötte sig själv tills det var dags att hänga tvätten. Jag åkte ner till källaren och garaget med sopor, funderade på om jag skulle stödladda bilbatteriet.

Det är kallt och mycket snö har fallit. Det blev liksom vinter fast det bara är november. Hur går det för dem som inte har tak över huvudet? Hur överlever man utomhus när det är en sju, åtta minusgrader och massor av snö? Här klagar jag på att det är kallt i Bokrummet (otätt fönster), men jag har fan både tak över huvudet och en pläd i skrivbordsstolen att svepa om mig. I sängen har jag kuddar och duntäcke. Det finns mycket att vara tacksam för.

Vintermorgon i november.

Dramaten och vinterbootsen var ute med mig.

Men det blev också lite soligt idag. Jag behövde ta mig ut för att få ljus och luft, handla och hämta ny medicin. Anna hade handlat igår, framför allt middagsmat till både gårdagen och idag, men det var ändå en del som behövde köpas. Jag bestämde mig för att ta Dramaten formerly known as Roland. Då fick jag vänta ett tag tills trottoarerna var upptrampade, vissa till och med skottade, och vi kunde rolla fram, snön till trots. Eller jag rollade inte, jag lufsade i mina fula vinterboots.

Medicinen var billig och Dramaten blev full av tunga grejor som fil, yoghurt, frukt- och bärdryck (nej, inte vin!), kattmat med mera. Jag var väldigt flåsig när jag gick, så nån längre promenad än till Korgtassen och apoteket blev det inte. Jag köpte visserligen en julklapp idag också, men den fixade jag via nätet.

På eftermiddagen tog jag det lugnt och läste, körde bara ytterligare en maskin tvätt. Det kändes som om kropp och själ behövde lugnet.  Jag slapp till och med att oroa mig för middagsmat eftersom Anna hade tänkt ut och inhandlat ingredienser igår till libapizza. Det går snabbt att laga till i ugnen. För oss två brukar det räcka med en pizza att dela på. Det blir en kycklingvariant i kväll.

En ny brittisk kriminalserie, The Chelsea Detective, börjar i kväll på SvT1. Kanske ser vi på den. Serien har fyra delar och det är rätt lagom.

Solen går ner, jag har levt en dag till. Tacksam, men hur överlever jag vintern..?

Solnedgång över hustaken den 25 november 2023. Jag har levt en dag till.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.