Kära dagbok…

Måndagskvällen var tyst och kall. Jag förberedde inför stamspolningen och roade mig sen med uppdateringen av AnagrApp, ett klurigt ordspel som jag gillar att lira på mobilen. Anna nappade på ett erbjudande om BritBox – tre månader för 44 kronor per månad. Det vanliga priset är 89 spänn, så inte heller det är högt. Vi tittar inte så jättemycket på TV, men brittiska serier ser vi gärna. De är ofta bättre än svenska, tycker jag, men de bästa brittiska serierna finns just på BritBox.

Anna nappade på ett BritBox-erbjudande.

Nåt jag inte är lika förtjust i är boken jag läser, men den är tunn och jag är ungefär halvvägs. Detta innebär att jag försöker stå ut. Som så ofta tänker jag att det kanske blir bättre. Senare.

∼ ♦ ∼

Jag somnade hyfsat igår kväll, men vid fyratiden i morse tyckte Lucifer att det var dags för mig att kliva upp. Då pep han och krafsade på sovrumsdörren, så det var bara att ge med sig. Sen hade jag svårt att somna om, klockan var runt 5.45 när jag slocknade och då skulle jag upp 6.15. Hjärtat har jobbat hårt idag, för det gillar inte när jag inte får sova. Nu är det nästan så att jag längtar till den 7 december och konverteringen, men först ska magen skiktröntgas på fredag.

Idag var det jobb hemifrån för att kunna passa Tisslingarna under stamspolningen. Stamspolarna skulle komma vid 7.30-tiden till vår trappuppgång (de anlände 7.50) och börja nerifrån och gå uppåt. Vi bor på tredje våningen, så jag räknade inte med nåt besök förrän efter lunch. Det var fel. De kom på förmiddagen och då var Anna hemma. En granne i andra uppgången hade fått spolat igår och det hela tog fem minuter, enligt henne. Hade jag vetat det kunde jag ha löst det hela med hjälp av just  grannen – eller låtit Anna fixa det hela – i stället för att byta jobba hemifrån-dag. Hos oss tog det kanske 15 – 20 minuter.

Citrus behövde lite passning…

…liksom Lucifer.

Efter stamspolningen fick vi vila våra trötta tassar en stund.

De parkerade spolbilen utanför Bokrummet där jag satt och försökte jobba. Det var ett jäkla liv. Jag bestämde mig för att avstå från morgonmötena och gjorde lite annat i stället, men det var svårare än vanligt att tänka klart. Mina tankar var dessutom på annat håll. Ibland är det bra med tankar, för då vet jag att jag lever.

Det hela avlöpte alltså ganska snabbt hos oss. Anna stängde in Citrus i Pojkrummet och jag tog in Lucifer till mig i Bokrummet. Det gurglade, spolade och lät, men var som sagt snabbt avklarat. Katterna var måttligt roade och kröp längs väggarna när de blev utsläppta, trots mutor i form av kattgodis. Men skönt för alla parter att det nu är avklarat. Efter stamspolningen fick vi vila våra trötta tassar en stund.

Lunch åt jag mitt på dan i sällskap av den lilla boken med det stora namnet. Det blev mackor, qwarj, ett kokt ägg och kaffe, en typisk hemmalunch. En bra grund för mötet på eftermiddagen  – det möte jag trodde att jag skulle få avstå på grund av stamspolningen kunde jag delta i via Zoom. Under tiden fick diskmaskinen jobba också.

Hemmalunch med den lilla boken med den stora titeln.

Men det var så kallt i Bokrummet att jag fick tända ett ljus. När jag fyllde 60 fick jag ett sånt fint ljus av vännen FEM. Det doftar fräscht, inte för starkt, och har texten

”Because it’s you 

Vännen FEM har förmågan att få mig att känna mig omtyckt och värdefull. Ofta gör hon det när jag känner mig som mest ensam och vid tillfällen när jag bäst behöver känna omtanke – utan att hon vet om det. Kanske är det lite farligt att elda i ett rum fullt av pappersböcker, men jag kände mig lite wild and crazy och modig idag. Och behövde värme. Det blev bättre, det vill säga både varmare och mysigare, i rummet. Senare.

Ljus i Bokrummet för värmens skull.

Eftermiddagsmötet via Zoom är också värt att nämnas särskilt. Det är gott att tillhöra en grupp som vill göra ett bra jobb och det är gott att kunna prata och diskutera. Jag bara önskar att jag hade orken att ge järnet. Det har jag inte nu. Men det kanske blir bättre. Senare.

∼ ♦ ∼

I kväll blev det laxrester till middag. Jag var inte särskilt hungrig, mest frusen, men jag åt en laxfilé med citron- och dillsås, två potatisar, tre tomater och två knäckemackor med kaviar. Jag hade inte tänkt tvätta den här tisdagskvällen, men jag sprejade på mig lite italiensk parfym och körde en maskin blått. Planen är tidig sänggång – jag måste få sova. Då kanske det blir bättre.

Laxrester och Den store konstnären till middag.

∼ ♦ ∼

För övrigt är ett par julklappar på väg, varav en till mig själv. En måste vara säker på att

1. få en julklapp
2. få en julklapp som en har önskat sig

∼ ♦ ∼

Livet är kort.