Kära dagbok…

Alltså när jag vaknade i morse… redan då… var jag sugen på den goda grytan som Anna lagade igår. Vilken tur att hon lagade så mycket mat att det fanns rester kvar till kvällsmat idag! Och det fanns Direktörsvin så det blev nåt glas vardera i kväll igen. Att veta detta gjorde att jag klarade mig genom dan.

Mina tankar fladdrade iväg som höstlöv på förmiddagen.

Torsdagsmorgonen var en vanlig trist novembermorgon. Jag satt vid jobbdatorn redan vid sjusnåret. Mina arbetskamrater deltog IRL i en kurs om sociala medier. Torsdagar och fredagar jobbar jag på distans, det vill säga hemifrån. Zoom funkar inte för den här typen av utbildningar, så jag fick nöja mig med att bläddra mig igenom en 76 bilder lång PowerPoint. OK för mig att läsa, men annars är jag grav PowerPoint-allergiker. Jag tycker att den typen av bildspel tar fokus från det föreläsaren säger och det gör mig bara trött. Men när en inte kan delta i kursen känner jag att jag i alla fall får ut nåt av att titta på bilderna. De innehöll en del diagram som visade statistik och inte så mycket text. Det passade bra för mig, för mina tankar hade en tendens att fladdra iväg som höstlöv idag…

På förmiddagen försökte jag alltså jobba. Anna var ledig även idag och gick iväg till Slottet för att bland annat röja i Slottsträdgården efter Trädmannens besök i tisdags förmiddag. Jag tog korta pauser, för jag känner att ryggen tar stryk när jag jobbar vid morfars skrivbord. Då är det bra med kattpottstömning (Anna tog kattskiten), sopning och att vattna krukväxter. Ingen tvätt, men igår kväll tog jag reda på ren och torr tvätt som jag hängt på tisdagskvällen. (Tvätt och städ blir väl i helgen, även om Anna dammsög kök och hall igår. Jag ska också gå och handla i morrn, men det kan jag göra mitt på dan på lunchen.) Innan jag gick till läkarbesöket idag försökte jag få i mig lite lunch. Jag längtade mest till kvällen och grytan.

Hemmalunch med boken Lilla himlafågel.

Lite tokig tid på sjukhuset, klockan 12.30, var det, kan jag tycka, men jag får väl vara glad och tacksam att jag ens fick en tid. Fast… Det var ju bara det att tiden jag fått inte hade med mitt hjärta att göra… Ja du läste rätt, kära dagbok. Tiden jag fått var ett uppföljande möte om mina proppar i benet med en läkare och två kandidater. Där satt jag med mitt block och mitt frågebatteri om hjärtat, förmaksflimret och elkonverteringen och såg ut som ett frågetecken. Och var ganska arg. Jag rekommenderade att Sjukstugan i Backen lät sin kommunikationsavdelning arbeta lite när det gäller formuleringar i kallelsebrev till patienter. Nåja, jag fick prata och de ställde frågor och så skulle hjärta, puls, lungor och blodtryck kollas av båda kandidaterna. Eh… läkaren som satt med kollade också hjärtat. Efter den kollen fick jag följa med till en annan läkare. Mer prat och så ny koll av hjärta, puls, lungor och blodtryck. Lungor och blodtryck var jättebra, hjärta och puls… inte så bra.

”Jag måste nog ringa en kardiolog…

sa doktorn.

I ett världsatråkigt väntrum på medicinmottagningen.

Jag fick gå ut i det världsatråkiga väntrummet igen. Givetvis var jag ännu mer arg och rädd, framför allt. På frågan om jag har några allergier svarade jag kandidaterna plåster och sjukhus. Jag ville fan inte bli kvar igen.

Det blev jag inte heller, men… Medicindosen ska höjas till det dubbla och om jag ligger så högt i hjärtfrekvens som jag gjorde i helgen ska jag ta mig till akuten. Jag har nu superförtur till elkonvertering, som förhoppningsvis ska ske inom två veckor. Vidare ska jag göra en skiktröntgen på magen för det är nåt som inte stämmer samt i framtiden få kärlkirurgi för mina vener som så ofta blir inflammerade. Med mera. Slut på meddelandet.

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag ta det lugnt, äta och dricka gott. Jag vill inte vara sjuk längre. Nu vill jag bli frisk.

∼ ♦ ∼

I morse läste jag ut psykopatboken och det blev bokbyte. Jag har grabbat tag i fågelromanen som Anna och jag fick av Annas snälla mamma vid allhelgonamiddagen. Det är en roman av Joyce Carol Oates som jag varje år hoppas ska få Nobelpriset i litteratur. Hittills har jag blivit besviken…

Bokbyte från en psykopatbok till en fågelroman.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.