Kära dagbok…

Jag ville trappa upp lite, men det blev intet av det.

Tisdag kväll och jag mådde fint, onsdag morgon hemma, samma lika. Så gick jag till jobbet i morse och tog ut mig på vägen antagligen. Jag tog mig i alla fall till jobbet, men var yr, andfådd och mådde illa. Ont på vänster sida över hjärtat. Pulsen var normal, konstigt nog. Idag var det nätverksträff för kommunikatörer hela dan på jobbet och jag hade sett fram emot att delta. Jag fick avstå, det gick inte. Bröt ihop lite inför några arbetskamrater, men alla är så snälla och omtänksamma och säger åt mig att tänka på mig själv och hälsan först.

Min första enhetschef på universitetet, hon som anställde mig, kom förbi av en tillfällighet. Jag fick en stärkande kram av henne. Vilken chef gör så? Jag blir rörd och gråtmild och väldigt glad för människors omtanke. En arbetskamrat satte sig i skrivbordsstolen bredvid min och pratade en stund. Mina arbetskamrater har nog mer accepterat att jag är sjuk än jag själv. Jag är inte där än. Det blir sånt bakslag psykiskt också när jag efter en ganska bra vila i helgen och två bra arbetsdagar, som gjorde att jag nästan var redo för att trappa upp och öka tempot, blir jättedålig och måste avstå från evenemang, träffar etc. I stället satte jag mig vid datorn och gjorde en del småfix samt skrev. Att skriva ger mig andrum och kan få mig att glömma yrslar, tokskuttande hjärtan och rädslan att plötsligt och ohämmat bara börja kräkas.

Dessutom får jag dåligt samvete gentemot människor runt omkring mig. Känner mig som En Besvärlig Person. Kanske har några läst en bok om såna eller gått en kurs. På jobbet känner jag mig… omhuldad. Men jag blir så… besviken. På mig själv och min jävla kropp som inte orkar.

Nån kanske har gått en kurs..?

Mitt på dan försökte jag peta i mig lite lätt lunch. Den som nån gång i livet har mått illa vet hur lätt det är – NOT! – att äta när en mår illa. Och efter jag hade ätit min macka och yoghurt och ägget i Råttkungens sällskap fick jag rusa in på toa. Inte konstigt att jag går ner i vikt, för vissa dar får jag inte i mig tillräckligt med näring och det jag behöver. Andra dar får jag i mig bra – och även mindre bra – ätbara ting. Ibland är det smickrande att få höra att jag ser så pigg och fin ut, att jag har gått ner i vikt. Men jag får också höra att jag ska köpa mig ett nytt gäng kläder för allt är för stort. Och ja. Jag vet. I rätt många av mina kläder ser jag ut som en clown, det tycker jag själv. Men varför är det så viktigt för andra att kommentera mitt utseende när jag inte frågar efter det? Tänk!

Utseendet på min jobblunch som jag intog i Råttkungens sällskap.

Efter lunch såg jag att det föll några glesa snöflingor utanför… Hoppas att de håller sig just glesa och att det inte blir nåt vitt täcke på marken än på länge. Det blev inte så mycket mer och jag fortsatte att jobba med diverse. Bland annat påbörjade jag en ny artikel. I morrn och på fredag blir det jobb hemifrån. Det tycker kroppen till den här besvärliga personen känns bra. Anna jobbar kvällar då och på fredag kommer vännen FEM. Det ska bli så roligt!!!

∼ ♦ ∼

Bokbyte igår från en sorts spökhistoria till andra delen i en deckarserie.

Som synes på lunchbilden ovan blev det bokbyte igår. Jag läste ut en riktigt bra debutthriller med litterära förtecken tillika nästan en spökhistoria. Sen grabbade jag tag i den andra delen i deckarserien om Vanessa Frank, den som Anna har börjat köpa och läsa – och jag lånar av henne. Inte tyckte jag att jag läste så mycket igår kväll, men det jag läste då och till frukosten i morse var nästan 70 sidor, det vill säga 16 procent av boken, enligt Goodreads.

Mer läsning blir det i kväll och inte så mycket hushållsarbete. Diskmaskinen lämnade jag till Anna, som var ledig, att plocka ur under dagen. Hon tog sig också till Slottet på dan för att göra diverse och har monterat ner en möbel som ska kastas på återvinningen. Jag har tagit reda på gårdagens rena och torra tvätt. På vägen hem från Slottet köpte Anna med sig räkstubbe. Det blev vår kvällsmat tillsammans med var sitt glas vitt vin. Jag åt långsamt för att magen inte skulle reagera framåt eller bakåt.

Räkstubbe och vitt vin till kvällsmat.

∼ ♦ ∼

Och ja. Det var FN-dagen igår. Det var därför det flaggades på bussar och på Uppsala slott där till exempel Dag Hammarskjöld växte upp. Bilden på Uppsala slott i från igår i repris här nedan. Det syns inte, men på den låga delen av slottstaket, där vi knatade omkring förra året vid ungefär den här tiden, sitter en flaggstång och svenska flaggan var hissad.

Uppsalas rosa slott där Dag Hammarskjöld växte upp.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.